Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rom — den eviga staden - Påvarnas och renässansens Rom - Lysande konstnärer. Barockens Rom - Det nutida Rom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2854 R0M ____________________________________________
gårdar utgör vårt värdefullaste arv från medeltiden,
enär de inte fallit offer för barockens
ombyggnads-lusta.
Den heliga Birgitta lyckades inte förmå påven
Urban II att återvända till Rom, det blev i stället
Katarina av Siena som till sist, 1377, ledde påvarna
tillbaka dit. Ett jättearbete väntade Roms nya herrar;
det begynte på 1400-talet och genomfördes på ett
storartat sätt, men först omkring sekelskiftet 1500 hade
ett i viss mån nytt Rom skapats, en påvens och
påvesläktingarnas, kardinalernas och de berömda
kurti-sanernas stad.
Och nu först börjar också den verkliga
renässansen, högrenässansen, som i hög grad är ett verk av
fyra män: Julius II, Braman’te, Michelan’gelo och
Ra’fael. Ingen världslig härskare har haft till sitt
förfogande sådana konstnärer som dem Julius samlade
kring sig. 1506 lades grunden till kristenhetens
största kyrka, Peterskyrkan (se Romersk konst). Den är
uppförd på platsen för en basilika med aposteln
Petrus’ grav och den katolska kyrkans förnämsta
begravningsplats; där vilar bl. a. drottning Kristina av
Sverige under en gravvård försedd med hennes egen
enkla inskrift: »Vixit Christina Deo annos 63.»
(Kristina levde i Gudi i 63 år.)
Lysande konstnärer. Barockens Rom
Peterskyrkan är endast en del av ett större
bygg-nadskomplex, Vatika’nen (Vatikanpalatset),
påvarnas residens, som i sin tur består av en mängd olika
byggnader från skilda tider, bostäder, arkiv,
bibliotek, museer, kapell m. m., sammanlagt innehållande
omkring 1 000 rum (se Kyrkostaten). Under påven
Sixtus IV byggdes Sixtin’ska kapellet (invigt 1483).
Michelangelo fick bl. a. uppdraget att smycka det
invändigt och skapade här 1508-12 och 1535-41
målningar (Yttersta domen m. fl.) som ännu efter 400
år framstår som »en av människohandens och
män-niskoandens största bragder». Redan 1481-83
arbetade här de berömda konstnärerna Ghirlanda’jo,
BotticePli, RoseHi, Perugfno och SignoreFli. De
s. k. stanzerna (ital. stanza, rum) och loggiorna
bevarar mästerverk av Rafael, såsom den berömda
Skolan i Aten. I ett av Vatikanmuseerna förvaras den
i konsthistorien berömda Laokoongruppen, en
skulptur som upptäcktes i Rom 1506 och daterats till tiden
kort efter 50 f. Kr.
På 1600-talet blev Rom alltmer penningfurstarnas
och de ekonomiskt favoriserade adelsfamiljernas stad.
Barockens tid bröt in och satte djupa spår i stadens
arkitektur. Roms barockpalats är liksom dess
kyrkor oräkneliga - och bär namn efter lysande släkter
som Barberi’ni, Borghe’se, Farne’se, Rospiglio’si,
Chigi och Colon’na m. fl. (se även Romersk konst).
Fram till 1870, då de kungliga italienska trupperna
bröt sig väg genom Aurelianusmuren vid Porta Pia,
förblev Rom påvarnas stad. Därefter blev det det nya
italienska rikets huvudstad.
Efter 1870 tillväxte Rom snabbt. Väldiga områden
innanför och utanför Aurelianusmuren fylldes av nya
bostadskvarter av det slag som i Stockholm upptar
stora delar av Östermalm. Det var en ekonomiskt
expansiv men konstnärligt lågtstående period. Dess
mest avslöjande minnesmärke är det väldiga Viktor
Emanuelmonumentet i kritvit marmor vid sidan av
Capitolium och i fonden av Roms mest berömda gata,
Corso.
Det nutida Rom
Inte minst omgestaltades det nutida Rom under
Mussolinis regering. Resultatet blev en storslagen
reg-leringsplan för Rom, som i stora delar
förverkligades, innan diktatorn störtades under andra
världskriget.
Den nya stadsplanen tog sikte dels på
nödvändiga gatubreddningar och trafiktekniskt önskvärda
genomfartsleder i den nya miljonstaden, dels på att
försköna staden genom friläggande av antika
monument och skapande av nya praktbyggnader. I stort sett
löstes uppgifterna på ett föredömligt sätt, även om
många romälskare med sorg såg minnesrika
medeltida och barockkvarter få vika för breda gator eller
antika ruinområden. Kring hjärtat av det antika Rom
drogs de båda stora gatorna Via del Mare och Via dell’
Im’pero fram. Den TarpeJska klippan frilädes,
Mar-cellusteatern restaurerades, kejsarfora kantade de
nya praktgatorna. Framför Peterskyrkan revs de
trånga Borgokvarteren, så att kyrkans fasad nu ses
från Tibern. Castel Sant’ Angelo och Augusteo
utgrävdes och frilädes. Och i stadens utkanter byggdes dels
den nya universitetsstaden, dels det till Foro dTtalia
omdöpta Foro Mussolini, ett väldigt centrum för
fysisk fostran och politiska manifestationer. Vidare
företogs runt om i staden betydande arkeologiska
utgrävningar (t. ex. på Piazza Argenti’na) och nya
gaturegleringar.
I landets näringsliv intar staden trots sin storlek
en ganska undanskymd plats. Den stora
turistströmmen är fortfarande den kanske främsta inkomstkällan.
Det andra världskriget, som även kom att gå fram
över Rom, lämnade stadens bebyggelse och
minnesmärken i stort sett oförstörda.
Svenska institutet i Rom, upprättat 1925 och
numera inrymt i ett eget vackert hus i Valle Giulia
[djo’-], har till uppgift att vara ett centrum för svensk
forskning i klassisk arkeologi och historia samt
konsthistoriska studier. Sitt syfte söker institutet förverkliga
genom föreläsningar, demonstrationer och kurser
öppna för svenska studenter och lärare. Det påvliga
arkivet och biblioteket i Vatikanen äger oersättliga
urkunder till Sveriges medeltidshistoria.
Rom med förorter hade 1 658000 inv. nov. 1951.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
