Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rumsväxter — blommorna i våra boningsrum - Vad skall det vara för jord? - Se upp med ohyran - Några olika slag av krukväxter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2882 RUMS VÄXTER ___________________________________
på fatet. Har man vattnat, skall det vatten som runnit
igenom slås bort. Särskilt bör man vara försiktig, om
man använder ytterkrukor av porslin.
Se upp med ohyran
Man bör se väl till att inga parasiter nästlar sig in
i fönsterträdgården. Köper man nya växter utifrån,
bör de stå i karantän, innan de införlivas med de
övriga. Det är lätt att få in ullöss, sköldlöss och andra
parasiter men mycket svårt att bli av med dem.
Genom noggrann tillsyn går det dock, men man får
minnas, att behandlingen för löss alltid måste upprepas
ett par gånger, då äggen i regel inte dödas av
desinfektionsmedlet. Numera finns många ohyresmedel i
handeln. De är i regel försedda med anvisning om
hur de skall spädas för olika slags ohyra. Vanliga
bladlöss är jämförelsevis lätta att bekämpa med såpa
och nikotinavkok. Bomullslöss tas bäst bort med en
blandning av lika delar rödsprit och vatten. De måste
penslas bort för hand och passas ett par dagar efter
den första behandlingen, då äggen kläckts. Den vita
flugan är särskilt besvärlig, då den genom sin
flygförmåga lätt flyttar till nya växter. Den är särskilt
vanlig på engelska pelargonior och fuchsior.
Sköldlössen trivs på växter med hårda, blanka blad. Bästa
sättet att få bort dem är att tvätta med en lösning av
såpa och nikotin.
Man bör se till att växternas blad hålls dammfria.
Detta kan ske genom försiktig sprutning eller
tvättning, med en mjuk lapp, som doppats i rumsvarmt
vatten.
Förökning av krukväxter kan ske medelst frön,
lökar, jordstammar eller sticklingar. För boningsrum
är de vegetativa metoderna bäst. Fröodlingar tarvar en
ytterst noggrann passning, om de skall lyckas.
Sido-lökar och skott kan man med större lätthet få att gå.
Skall man sätta kaktusskott, bör man låta dem torka
några dagar, så att de inte ruttnar. Skott av växter
med hårdare ved sätts först i vatten (bäst i en brun
butelj), så att rotbildning inträder. Andra skott sätts
i sandblandad jord och täcks av ett glas e. d. för att
skyddas för torka.
Några olika slag av krukväxter
Liksom mycket annat är våra krukväxter också
underkastade modets växlingar. Man behöver bara
tänka på den »kaktusepidemi» som var rådande
under 1930-talet. I 1800-talets hem odlade man gärna
olika slag av bladväxter. Fikusen, som nu åter börjar
bli populär, fanns i varje familj. Dess plats på
flyttlasset i jungfruns hägn var berömd. Den är rätt
dekorativ med sina styva blad men fordrar god vård för
att dessa skall sitta kvar. Aspidi’stran, numera
sällsynt, har fått sin berömmelse av att den är härdigare
än andra krukväxter. Den blev därför en prydnad
på ställen där man inte hade råd eller möjlighet att
offra tid och pengar på ömtåliga plantor. Bland de
blommande växterna har fuchsior, bego’nior och
pelargo’nior gammal hävd för sig. Vandrar man fram
utmed en småstadsgatas fönsterrader, finner man att
de alltjämt är populära i en mängd olika former och
färger. Gemensamt för dem alla är deras
lättskött-het. De förekommer i många olika varianter, varför
möjligheten till omväxling är stor. Bland
liljeväxterna finns många förträffliga rumsväxter, dels bland
de lökar som drivs i blom under våren, dels bland de
mera storvuxna slagen, såsom Hippeasftrum,
Cri’-num, Amaryl’lis, Cli’via och Agapan’thus. Dessa
senare är också jämförelsevis lätta att få i blom och
kräver inte alltför mycket sol. Många gammaldags
krukväxter har nu åter kommit till heders.
Av slingerväxter finns en hel del arter, som lämpar
sig för rumsdrivning. C issus är en tålig och ovanligt
vacker växt, som väl uthärdar att stå även inne i
rummet i sparsam belysning. Murgröna går också bra
inomhus, och vill man ha blommande slingerväxter
för fönstret, kan man plantera t. ex. Cobae’a eller
Ipome’a.
Till de vackraste blommande klängväxterna hör
Hoya carno’sa, porslinsblomman, som ger rik lön för
vår möda, när de skära blomflockarna trängs mellan
dess rankor. Man bör blott komma ihåg, att
blomställningarnas skaft nästa år frambringar nya blommor,
och inte plocka bort eller misshandla dem. Andra
vackra klängväxter är Plumba’go, blyblomma, med
ljusblåa blomflockar och den sydländska Bougainvillea
[bogängvil’ea] med vackra violetta högblad, vilka
omger de jämförelsevis obetydliga blommorna. Denna
sista växt ställer dock vissa krav på odlarens
skicklighet.
Vill man ha en förnämlig växt i blomsterfönstret
bör man skaffa sig en Passiflo’ra, passionsblomman,
vars underbart byggda stora blommor det är en lust
att skåda. En blommande krukväxt, som nu är på
modet, är Hibis’cus, den kinesiska rosen, som har den
fördelen att både blad och blommor är vackra.
Tyvärr står inte blommorna så länge. Ne’rium och
ka-me’lian har sedan gammalt gott rykte, och kan man
bara få dem att blomma, försvarar de väl sin plats
i fönstret. Kallan med sina vackra vita blomhölster,
BillbePgia nu’tans, julhavren, med röda hölster
omkring de blå, gröna och gula blommorna, Achi’menes
med sina lustiga flata blåa, vita eller skära blommor
och den vackra Campa’nula isophyVla, som, när den
har vita blommor, kallas Betlehemsstjäman, är
andra för blomsterälskaren välkända krukväxter. Har
man fått blomsterodlingen till hobby, hittar man
snart nya, roliga sorter för sitt fönster och prövar sin
förmåga med mer svårodlade växter.
För den som inte har tid att sköta krukväxter är
det bäst att hålla sig till lösa blommor eller av
trädgårdsmästaren drivna krukexemplar, som kan kastas,
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
