Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rumänien — en brokigt befolkad balkanstat - En brokig befolkning - Bördiga spannmålsslätter och fjällbeten - Petroleumfälten — en av landets största tillgångar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2886 RUMÄNIEN ______________________________________
genom freden i Paris 1856 de två provinserna Moldau
och Valaki’et, belägna mellan Karpatema och Svarta
havet, som autonoma (självstyrande) delar av det
turkiska väldet. Genom deras förening 1861 bildades
den nya staten Rumänien, som fick en tysk konung
av huset Hohenzollern 1866.
Fullständigt oberoende av sultanen blev staten så
sent som 1878.
Rumänien bildade före andra världskriget en föga
homogen etnisk enhet; omkring 77 % av befolkningen
var rumäner, 7,3 % magyarer, 6,6 % judar, 4 %
tyskar, 2,2 ryssar, resten bulgarer, turkar m. fl. samt
zigenare (omkr. 25000). 1948 uppgavs rumänska vara
modersmål för 85,7 %, ungerska för 9,4 % och tyska
för 2,2 %. Judar och övriga uppgick till resp. 0,9 och
1,8 %. Flertalet rumäner tillhör den grekisk-ortodoxa
kyrkan.
Bördiga spannmålsslätter och fjällbeten
I Valakiet har Rumänien sina rikaste
jordbruksdistrikt, och Rumänien var före kriget ett av Europas
mest produktiva spannmålsländer. Över 70 % av
befolkningen torde vara bönder, och då genom
agrarreformer under mellankrigsåren de största godsen
delades, är många självägande småbrukare.
Brukningsmetoderna är dock ännu ganska föråldrade, ehuru
myndigheterna sökt förbättra dem genom attt sälja
jordbruksredskap till låga priser och skaffa bättre
utsäde. Vattenbufflar och oxar är de förnämsta
dragdjuren, och skörden försiggår ännu på sina ställen med
skära.
Jorden är utomordentligt bördig och lämnar
normalt rika skördar. Landförlusterna, krigets
härjningar och samhällslivets desorganisation har dock
åtminstone t. v. medfört en katastrofal nedgång i
jordbruksproduktionen. Tusentals människor svalt
bokstavligen ihjäl i detta rika land åren närmast efter det
senaste världskrigets slut. Och dock var Rumänien
1939 den största majsproducenten i Europa och kom
i fråga om vete närmast efter Sovjetunionen, Italien
och Frankrike. Korn, havre, potatis, sockerbetor och
tobak gav även betydande skördar. Vida arealer
naturlig betesmark utnyttjades i stor skala, och
nötkreatur och får drevs om sommaren upp till
fjällbetena på Transsylvanska alpernas sluttningar. I det
kulliga alpförlandet odlades frukt och vin; Rumänien
var känt för sitt vita och röda vin och för sitt
plommonbrännvin (tuica). En stor del av
plommonskörden exporterades även i form av sviskon. Hur mycket
av allt detta som kommer att återstå, sedan
förhållandena normaliserats, är nu svårt att förutsäga.
Kollektiviseringen av driften har ännu inte genomförts i
större skala, socialiseringen omfattade i aug. 1952 inte
fullt 13 % av den odlingsbara arealen. Jordbrukets
naturliga förutsättningar är dock fortfarande
synnerligen goda. Omkr. 45 % av arealen är åker, 14 % äng
och 22 % skog. 1948 hade landet 939000 hästar, 5 milj,
nötkreatur, 7,3 milj, får och 2,3 milj. svin.
Transsylvanska alperna eller Sydkarpaterna bildar
en bergmur, som skiljer Siebenbürgen från Valakiet,
den stora slätten mellan bergen och Donau. Bergen
når en höjd av 2 000-2 500 m ö. h. och är endast på
få ställen genomskurna av pass, bland dem det
strategiskt viktiga Röda tornpasset, där under första
världskriget avgörande strider utkämpades mellan
rumänska och centralmakternas trupper. Ett annat
känt pass är Järnporten vid staden 0’rsova, där
Donau genombryter bergen i en trång passage, som
emellertid genom sprängningar vidgats för
ångbåtstrafikens skull.
Bergssluttningarna är skogklädda, och på sina
ställen finns ännu urskog, där den ursprungliga faunan
lever kvar, representerad av björn, varg, lodjur m. fl.
Lövskogen består övervägande av bok och ekarter.
Skogsgränsen (granskog) ligger vid omkr. 1 800 m,
boken går upp till omkr. 1 300 m och eken till omkr.
800 m.
Banatets berg, som förenar Karpatema med
Bal-kanbergen, är rika på järn, och i Transsylvaniens s. k.
»malmberg» utvinnes guld och silver, koppar och bly.
Även av bergsalt är brytningen betydande.
Petroleumfälten — en av landets största tillgångar
Industrin gynnas av god tillgång på bränsle: olja,
kol och naturgas på sydsidan av Transsylvanska
alperna. Oljefälten tillhör landets största
naturtillgångar och lämnade 1951 6,6 milj, ton; enligt gällande
femårsplan hoppas man 1955 nå 10 milj. ton. De
förnämsta fälten ligger i Da’mbovita- [-vitsa] och
Pra’-hovaflodernas dalgångar (bifloder till Donau) norr och
nordväst om Bukarest. Centrum för
petroleumindustrin och oljans distribution är staden Ploe’sti, till
vars under andra världskriget helt förstörda
raffinaderier oljan ledes i milslånga ledningar och där
hundratals tankvagnar fyller bängårdarna. Ett stort
fält ligger kring staden Ca’mpina, där en hel skog av
borrtorn vuxit upp.
Vägen Bukarest-Ploesti är en av Rumäniens
modernaste, permanentbelagd och byggd av svenska
ingenjörer. Den fortsätter brant upp emot Sinaia [-a’ja]
vid foten av fjälltopparna, en av Rumäniens
naturskönaste trakter och berömd luftkurort med hotell,
kasino och förnäma villor kring de forna kungliga
sommarslotten Pelesch och Pelischor.
Vintern är utom i södra Dobrudsja sträng på grund
av kalla nordöstliga vindar, och Donau ligger vanligen
tillfrusen 2-3 månader av året och är stängd för
sjöfart. Somrarna är tropiskt heta med täta åskväder,
men hösten är mild och behaglig; mer än hälften av
årsnederbörden faller under sommarhalvåret. Det
kontinentala klimatet skärps österut, och de grunda
flodmynningarna i Svarta havet tillfryser ofta.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
