Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rysk konst — från ikonmåleri till diktatorporträtt - Realismen gör sitt intåg - Kretsen kring »Konstens värld» - »Ruter knekt» och Kandinskij
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2906 RYSK KONST _________________________________
Det profana måleriet företräddes huvudsakligen
av inkallade utlänningar och fick en stark fransk
prägel genom den i Petersburg verksamme Jean-Baptiste
Le Prince. Även svensken Alexander Roslin (se d.
o.) var ett par år flitigt verksam som den ryska
aristokratins porträttör. Som enda betydande nationalrysk
målare, skolad av fransmännen i Petersburg,
framträdde Dmitri Grigorievitsj Levitskij (1735-1822),
med rätta berömd för sin serie barnporträtt från
internatskolan i Smolnyklostret.
Realismen gör sitt intåg
I mitten av 1800-talet gjorde realismen sitt intåg
med konstnärssammanslutningen »Vandrarna», så
kallad därför att medlemmarna gjorde
vandringsutställningar landet runt. Dess främste representant,
Ilja Repin, »den ryska folksjälens målare», skildrade
med starka färger och stor dramatisk kraft historiska
scener som Ivan den förskräcklige mördar sin son,
Zaporogiska kosacker författar ett grovt svar på en
skrivelse från sultanen m. fl. En gripande målning
med dostojevskijsk inlevelse är Den deporterade
sonens oväntade hemkomst från Sibirien. Han målade
även folklivsbilder och gjorde flera ypperliga
porträtt av samtida storheter som Tolstoj, Rubinstein
m. fl. och blev ledamot av svenska Konstakademien.
Inte så stor målare som Repin men nästan lika
mycket uppmärksammad även i utlandet genom
intensiteten i sina skildringar av Vasilij Veresjtjagin,
som i en rad målningar, Krigets apoteos, Allt lugnt i
Schipkapasset etc., propagerade mot krigets barbari.
Han var med på flera krigsskådeplatser, blev svårt
sårad och omkom slutligen vid en fartygssänkning
utanför Port Arthur. En annan målarstorhet under
samma tid var Vasilij Surikov, som kan ställas i
jämbredd med Repin som historisk skildrare med
glödande färger och teknisk bravur. Andra bemärkta
medlemmar av samma skola var den satiriske Vasilij
Perov, en Hogarth i rysk stil, och Ivan Kramskoj,
förträfflig porträttmålare.
Kretsen kring »Konstens värld»
Det nya franska måleriet med Cézanne i spetsen
fick inte särskilt stort inflytande på de ryska
konstnärerna. På 80-talet började dock en opposition mot
den av Vandrarförbundet införda stilen att göra sig
hörd, och strax efter sekelskiftet fick den mer
moderna riktningen ett betydande språkrör i tidskriften
»Mir iskusstva» (»Konstens värld»). En av de
ledande för den nya riktningen, som kan betecknas
som moderat modernistisk, utan större intresse för
färgproblemen, var Igor Grabar, som med ett brett
och friskt maner skildrade rysk natur och ryskt
folkliv. Valentin Serov, ett slags rysk motsvarighet till
Zorn, gjorde eleganta damporträtt och mustiga
folklivsbilder.
En skicklig landskapsmålare var A. Rylov. Mera
franskbetonad var Konstantin Korvin, »den förste
ryske impressionisten».
I en klass för sig stod Michail Vrubel, som
återgav fantastiska skräckvisioner i mystiskt skimrande
kolorit. Andra konstnärer, som uppnådde
berömmelse även utanför Rysslands gränser, var Abram
Archipov, Filipp Mal ja vin, Boris Kustodjev och
Alexander Golovin. Nikolaj Rörich drog till sig
uppmärksamheten genom kraftfulla skildringar av
fornryska sagomotiv. Som förnyare inom
teaterkonsten verkade Alexander Benois och i synnerhet Leon
Bakst, som även fick stor internationell betydelse
(bild vid Rysk musik).
»Ruter knekt» och Kandinskij
En ny strömkantring inträdde i och med bildandet
av konstnärssammanslutningen »Ruter knekt» 1910,
som i opposition till romantiken, symbolismen och
naturalismen sökte bana väg för en renodling av
konsten i den stil som då hade sin främste
förespråkare i Picasso. De stöddes av samtida ryska litterära
talanger, futuristen Majakovskij m. fl. En
förgrundsfigur var den dynamiske Vasilij Kandinskij, som
uppnådde berömmelse även i Sverige, där hans
konstverk under första världskrigets år var livligt
uppmärksammade. Hans specialitet var att i ett skenbart
virrvarr av linjer, punkter och färgfläckar skapa fram
ett slags orkestral verkan. Med sin blick för
komposition och sitt odisputabla koloristiska sinne var
han här den suveräne mästaren. Nära besläktad med
honom var »suprematisten» Kazimir Malevitj, som
arbetade med geometriska plan och linjer.
Liksom i litteraturen medförde revolutionen 1917
en fullkomlig omvärdering av alla värden även i
konsten. De många privata gallerierna och samlarna
försvann, och »Organisationen» tog hand om
konstnärerna och ställde dem i den politiska
propagandans tjänst. Nu hade artisterna inte längre något val.
Stafflimåleriet lades åt sidan, och om intet annat
arbete gavs, fick man hjälpa till att bemåla de ryska
järnvägsvagnarna med ambulerande propaganda.
Dessa målade vagnssidor hörde på sin tid till de mest
bemärkta konstnärsinsatserna. Affischkonsten kom
också i förgrunden med V. Lebedjev, D. Moor och
M. Tjeremmnych som de främsta mästarnamnen.
Den mångsidige N. Altman målade jättepannåer
och vältaliga bakgrunder till massmöten. Den
moderna ryska konstens mest kända namn är Marc
Chagall, verksam i Paris sedan 1910, vars
personliga, egenartat kaotiska kompositioner i en
blommande, ofta blåtonad färgskala präglas av en drömlik
stämning.
I början av 1920-talet kom stafflimålningen åter
till heders i och med att mera ordnade förhållanden
inträdde i samhällslivet. De mest framträdande konst-
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
