Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Salter — oumbärliga i industri och hushåll - Hos salter ersätts syrans väte med metall - Saltutvinning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OUMBÄRLIGA I INDUSTRI OCH HUSHÅLL
Salter. Redan de gamla folken kände till och
använde sig av koksalt. Både greker och romare visste
hur man kunde framställa det genom indunstning och
rening av havsvatten. Den erhållna produkten kallade
de sal.
Förr i tiden kände man inte de kemiska
ämnenas sammansättning och man indelade dem
därför efter yttre egenskaper. Ordet sal (salt) kom så
småningom att betyda alla färglösa ämnen, som i
likhet med koksalt var lösliga i vatten och hade
utpräglad smak. Från den tiden stammar också
benämningarna salpeter (sal pe’trae = klippsalt) och salmiak
(= ammoniaksalt).
Bergsalt brytes antingen i fast form (t. h. på bilden) eller
också pressas vatten ned i saltgruvan (t. v.). Det med salt
mättade vattnet pumpas sedan åter upp och indunstas, så att
saltet kristalliseras ut.
Hos salter ersätts syrans väte med metall
Så småningom sammanförde man under salt endast
sådana ämnen, som bildas, när en metall eller en
metalloxid löses i en syra. Inom den svenska
kemikalie-handeln och lantbrukslitteraturen möter man
fortfarande äldre namn på salter, som påminner härom.
»Kopparvitriol» t. ex. är det salt, kopparsulfat, som
erhålls när koppar löses i svavelsyra (vitriololja). De
äldre benämningarna på natriumoxid, kaliumoxid,
kalciumoxid och aluminiumoxid var respektive
na-tron, kali, kalk och lerjord. Man säger att »kalisalter»
är viktiga gödningsmedel, man kan köpa »kolsyrad
kalk» (kalciumkarbonat), »svavelsur lerjord»
(aluminiumsulfat), m. m. Salter bildas även genom
neu-tralisation av alkalier (metallhydroxider) med syror.
Sätter man t. ex. saltsyra till natriumhydroxid,
erhåller man saltet natriumklorid (koksalt).
Natrium-hydroxiden reagerar alkaliskt och saltsyran surt,
under det natriumkloriden är neutral. Man säger
därför att man har neutraliserat syran med
natrium-hydroxiden.
Vid upplösning av en metall i en syra bortgår
vät-gas och metallen intar vätets plats. Ett salt har
således samma sammansättning som motsvarande syra
med den skillnaden att syrans väte är ersatt med
metall. Namnet på ett salt syftar hän på den syra, som
ingår i saltet.
Man kallar sålunda svavelsyrans salter sulfater,
saltsyrans klorider, salpetersyrans nitrater,
fosforsyrans fosfater, kiselsyrans silikater, ättiksyrans
acetater osv. Vinsyrans salter kallas tartrater.
Saltutvinning
Det mesta av det koksalt vi förbrukar kommer från
fasta avlagringar i jorden, bildade under förhistorisk
tid genom naturlig indunstning av saltsjöar eller
havsarmar. En dylik indunstningsprocess pågår
alltjämt i Döda havet. De mest kända förekomsterna av
bergsalt är vid Stassfurt i Tyskland samt vid
Wie-liczka i Polen. Dessa avlagringar kännetecknas av att
de i vattnet ingående saltbeståndsdelarna skilts åt
genom kristallisation, så att de kan brytas var för sig.
För industriellt bruk kan man därför ofta använda
stensaltet direkt och likaså för insaltning av t. ex. sill.
Salt som används i hushållen och särskilt s. k.
bordssalt måste däremot för smakens skull först renas i en
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
