Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Schweiz — demokratins alpfäste - Reformationens och Napoleontidens ödestimmar - Förbundsstatens styrelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2960 SCHWEIZ _______________________________________
kuperade hela Schweiz och förvandlade det till en
centraliserad »Helvetisk republik». Vissa områden
bröts ut ur förbundet, och i verkligheten var landet
ett franskt lydland under Napoleons hela regering.
Wienkongressen återställde dess självständighet, och
en reaktion mot de demokratiska styrelseformerna
härskade den närmaste tiden. Efter nya strider
mellan konservativa och liberala, katoliker och
protestanter under 1830- och 1840-talen uppnåddes till sist
lugnare förhållanden.
Redan Wienkongressen hade 1815 förklarat Schweiz
ständigt neutralt. Inte dess mindre innebar det
första världskriget för landet en oerhörd påfrestning;
olika folkelement sympatiserade med olika i kriget
deltagande makter, livsmedelsförsörjningen var
mycket svårlöst, och svåra oroligheter inom landet måste
undertryckas med militär.
Freden medförde att de flesta av Nationernas
förbunds olika organ förlädes till Schweiz, en
naturlig utbyggnad av landets ställning i tidigare
internationella sammanhang. Sedan förbundets inflytande
avtagit, inverkade detta även på Schweiz’ ställning,
och åtskilliga svåra problem, som endast delvis kunde
undanskjutas, innebar ökad risk för en sprängning av
edsförbundet. Dock lyckades Schweiz även under det
andra världskriget bevara sin neutralitet, och
tillsammans med Sverige spelade det en stor roll vid
utväx-lingen av invalider och krigsfångar samt för
skötandet av de diplomatiska relationerna mellan de
stridande maktgrupperna. Nationernas förbunds
arvtagare Förenta nationerna har emellertid inte längre sitt
huvudkvarter i Schweiz. Men fortfarande är många
av dess organ förlagda till detta land.
Förbundsstatens styrelse
Alltifrån den tid då de tre urkantonerna slöt sitt
frihetsförbund i Rütli intill 1848 utgjorde Schweiz —
bortsett från Napoleonstiden - blott ett statsförbund;
dess enda organ var förbundsdagen (Tagsitzung),
som blott hade kompetens att avgöra utrikes- och
försvarspolitik. Först sedan sju katolska kantoner
(Sonderbund) efter ett inbördeskrig 1847 övervunnits,
kunde det svaga edsförbundet ombildas till en fast
förbundsstat. 1848 års förbundsförfattning
reviderades 1874, varvid förbundet fick nya befogenheter på
kantonernas bekostnad. Sedermera har
förbundssta-ten fått ytterligare makt, och den moderna
ekonomiska regleringspolitiken har verkat än mer
centraliserande. Likväl har de 25 kantonerna (ig hel- och 6 s. k.
halvkantoner) fortfarande absolut självstyrelse inom
viktiga områden, dit skol-, kyrko-, social- och
trafikfrågor främst hör. Varje kanton har dessutom sin
egen författning, sitt eget parlament, sin egen
regering och egna folkomröstningar. Någon övervakare
eller guvernör, utnämnd av förbundsregeringen,
existerar inte.
Den kantonala självstyrelsen och
förbundsstatssy-stemet (federalismen) har varit medel att utjämna
motsättningar, och de har därjämte gjort det möjligt
för varje kanton att bevara sin historiska och
kulturella egenart. (Se även bild s. 876.)
Förbundets viktigaste organ är förbundsregeringen
(förbundsrådet) och förbundsparlamentet
(förbunds-församlingen) i Bern samt förbundsdomstolen i
Lau-sanne [låsan’]. Förbundsrådet består av sju
medlemmar och väljes av förbundsförsamlingen omedelbart
efter nyvalen till nationalrådet, dvs. numera vart
fjärde år. Förbundspresidenten är ordförande i
regeringen; han väljes, likaledes av förbundsförsamlingen,
varje år bland förbundsrådets medlemmar; han får inte
omedelbart omväljas till president, och numera
växlar ämbetet i tur och ordning bland
regeringsledamöterna. En enastående stabilitet utmärker den
schweiziska regeringen, vars medlemmar i regel
om-väljes period efter period. Sedvaneregler bjuder, att
olika språkområden skall vara representerade.
Regeringen är sedan många år en koalitionsregering.
Förbundsförsamlingen utgörs av två kamrar.
Ständerrå-det är den gamla förbundsdagen i modern gestalt; det
väljes med lika representation för alla kantoner (två
för varje hel- och en för varje halvkanton, inalles 44
ledamöter). Nationalrådet är den folkvalda
kammaren, vald efter folkmängd medelst proportionella val
(f. n. 196 medlemmar). Bägge kamrarna har lika
kompetens. Ursprungligen tänktes förbundsrådet blott som
ett verkställande organ för förbundsförsamlingen men
har numera utan författningsändringar främst tack
vare sin stabilitet tillvällat sig ett inflytande som gör
det till en av Europas starkaste regeringar.
Vida berömt är folkomröstnings- eller
referen’dum-institutet. I förbundet är folkomröstning obligatorisk
rörande varje författningsändring; om lagar,
viktigare beslut och långfristigare traktater är
folkomröstning s. k. fakultativ, dvs. anordnas, om 30 000
medborgare eller 8 kantoner begär folkomröstning
angående parlamentets beslut (är lagarna eller de
viktigare besluten brådskande, kan parlamentet dock
genomföra dem utan folkomröstning); dessutom kan
50 000 medborgare genom s. k. folkinitiativ påkalla
folkomröstning om ändring av författningen (men
inte om lagar, viktigare beslut eller traktater). I
kantonerna är folkomröstningsinstitutet mestadels ännu
vidsträcktare, inbegripande även val och avsättning
av regeringen. Kvinnorna saknar rösträtt både vid val
och folkomröstning. Genom fullmaktslagar,
framtvingade av lägets krav och beslutade för att undvika
en folkomröstnings menliga uppskov med brådskande
ärendens avgörande, har emellertid den direkta
demokratin i hög grad inskränkts fr. o. m. första
världskriget. Särskilt gäller detta om förbundet, där en
mångfald viktiga frågor trots författningen alltsedan
dess avgjorts utan folkets hörande.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
