Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skogsbruk — en naturtillgång av växande värde - Skogarna och järnindustrin - Linné om Lapplands urskogar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKOGSBRUK 3061
Under en skogs livstid gallras
trädbeståndet upprepade
gånger, så att till slut endast vackra,
grova och värdefulla stammar
återstår. Massaveden barkas och
läggs upp i s. k. trianglar för
att man genom snabbtorkning
av veden skall kunna förhindra
uppkomsten av rötskador.
Skogarna och järnindustrin
Många århundraden skulle emellertid förflyta,
innan människan började se på skogarna med något
andra ögon. Först i och med att virket började få
industriell användning blev det klart, att skogen i sig
själv representerade ett värde, som det gällde att vara
aktsam om. Bergshanteringen var vår första egentliga
industri, och dess konsumtion av trä vid
malmbrytningen och vid förvandlingen av malm till tackjärn
och stål var under 1600-, 1700- och 1800-talen oerhörd.
Rikliga skogstillgångar var helt enkelt en
förutsättning för denna industris utveckling här i Sverige
liksom i andra länder. Att vårt land på 1700-talet var
världens främsta järnproducerande och järn
exporterande land berodde inte bara på rikedomen av god
malm och en viss teknisk skicklighet hos
bergsmännen utan även på tillgången av stora skogar i
malmdistrikten. Sverige förlorade sin ledarställning, sedan
man i slutet av 1700-talet lyckats ersätta träkol med
koks vid malmens smältning och reduktion, varigenom
de stenkolsrika länderna blev lika gynnade som förut
de skogrika. Det är också typiskt, att den moderna
svenska skogsvårdens vagga kan sägas ha stått i
Bergslagen, där skogsbristen först gjorde sig kännbar.
-Tjärbränningen var visserligen snarare ett hantverk
än en industri, men dess betydelse var likväl
överraskande stor. Exporten till de stora sjöfartsländerna
England och Holland var tidvis betydande. Det var
först i slutet av 1700-talet, som tjärbränningen tog
fart i Norrland efter att tidigare ha blomstrat i
Bergslagen.
Linné om Lapplands urskogar
I mitten av 1800-talet, då den nuvarande
industriella epoken ännu ej inletts, var stora delar av
Norrland, övre Dalarna, norra och västra Värmland fyllda
av orörda naturskogar med väldiga förråd av grovt
timmer. I sin »Iter lapponicum» har Linné antecknat:
»Stora skogar af tall stå öde och fåfänga ty ingen
be-höfver timret, hvilket faller omkull och ruttnar bort.»
Skogarna hade stått orörda sedan urminnes tid. I
mellersta Sverige hade bergshanteringen under 1600- och
1700-talen hårt anlitat skogstillgångarna. Den gamla
skogen var så gott som borta, men ungskogar spirade
på svedjefallen efter kolningarna. I sydvästra Sverige
fanns stora arealer kala ljungmarker, vilka till sitt
ursprung är en kulturprodukt; de har framgått ur
forna skogsbestånd, huvudsakligen bok- och ekskogar,
som ödelagts genom vårdslös avverkning, svedjning
och skogseldar.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
