Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skol- och ungdomsidrott — den »stora» idrottens plantskola - Långdistanslöpare sällan skolstjärnor - Där skolidrott är stjärnidrott - Skolidrottens avigsidor - Ledaransvaret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3068 SKOL- och UNGDOMSIDROTT
DEN »STORA» IDROTTENS PLANTSKOLA
Skol- och ungdomsidrott är den kanske
mest fascinerande formen av idrottsutövande - och
samtidigt den farligaste. Sällan upplever man sådan
stämning som på skolornas tävlingar, då unga
heja-klackar driver fram sina favoriter och firar skolans
triumfer eller lider med i dess smälek. Gälla rop skär
genom luften, och den unga entusiasmen känner inga
gränser.
I många idrottsgrenar är det omöjligt att bli en
mästare, om man inte börjat i unga år, framför allt med
inlärandet av tekniken. Särskilt gäller detta simhopp,
konståkning på skridskor, simning (alldeles speciellt
crawl), backhoppning samt tennis. De svåraste
teknikgrenarna, som fordrar en nära nog medfödd rytm,
kan en vuxen person endast med yttersta svårighet
lära sig att behärska.
Det är idrottens mest tjusande sida, att den är så
rolig, men det är samtidigt dess avigsida. Dels kan
den ju lätt bli ett självändamål, som tar bort intresset
för såväl studier som yrkesutövning, och dels
intresserar den lätt så mycket, att särskilt ungdom
tränar med överdrivet nit och oförstånd och därigenom
förhindrar sin egen idrottsutveckling.
Långdistanslöpare sällan skolstjärnor
Skoltävlingar i olika slag av idrott har förekommit
i Sverige sedan början av 1900-talet. Ett stort antal
av våra bästa idrottsmän, framför allt i fri idrott,
simning och tennis, har där gjort sina första
lärospån och dragit uppmärksamheten till sig. Alldeles
speciellt är detta fallet i tennis, där så gott som alla
våra elitspelare med framgång deltagit i
skoltävlingar.
Anmärkningsvärt få av våra medel- och
långdistanslöpare i fri idrott har varit mera kända
»skolstjärnor». Erfarenheten visar, att de som nått längst
i allmänhet börjat träna på allvar kring exercisåldern.
Detta i sin tur visar, att hård löpträning fordrar så
mycket kraft, att de flesta, först när de blivit fullt
utvuxna, orkar underkasta sig de ansträngningar som
är nödvändiga för den som har föresatt sig att nå den
verkliga toppen.
Många av våra främsta längdlöpare på skidor har
däremot varit överlägsna sina konkurrenter redan
som skolpojkar. Flertalet har emellertid blott
deltagit i småtävlingar i sin skola på landsbygden och har
därför inte uppmärksammats i vidare kretsar. I
»Skolungdomens» seniorklass deltar nämligen som regel
huvudsakligen elever vid de högre läroverken.
Tidigare, medan läroverksungdomen spelade en
större roll än nu i fotboll och bandy, tillhörde många
av våra bästa fotbolls- och bandyspelare kategorien
från läroverksturneringarna kända skolstjärnor.
Numera kommer de bästa spelarna blott i undantagsfall
därifrån, men de flesta har varit lokalt mycket
uppmärksammade i sina folk- och mellanskolor.
Där skolidrott är stjärnidrott
I de svenska skolorna är idrotten så gott som
frivillig. Gymnastik och ett mindre antal s. k.
»friluftsdagar» sörjer för ett visst mått av fysisk skolning.
Många andra länder har däremot obligatorisk
skolidrott, vilken speciellt i USA, Storbritannien och dess
kolonier spelar stor roll för stjärnidrotten. Särskilt
är detta fallet vid de internatskolor, där eleverna bor
inom skolområdet under terminerna.
En speciell ställning intar idrotten vid en del
skolor i USA. Där är det möjligt att bereda friplatser för
elever, som visar ovanlig skicklighet i idrott, och då
många skolor har egna tränare i olika idrotter, kan
dessa elever drivas fram till toppresultat redan under
skoltiden. Ännu mera satt i system är denna
»stjärn-utbildning» vid många av de stora universiteten.
Det övervägande flertalet av USA:s idrottsstjärnor
i fri idrott, simning, tennis, american football m. fl.
idrotter kommer från de högre skolorna (och
universiteten). Även Storbritannien och dess kolonier
rekryterar, speciellt i fri idrott, tennis och rodd, sina
landslag från skolor och universitet.
Skolidrottens avigsidor
Många, för att inte säga de flesta, lovande skol- och
ungdomsidrottsmän försvinner ganska snart från
tävlingsbanorna. Speciellt är detta vanligt bland
flickorna. Orsakerna är många: nya intressen, fortsatta
studier eller yrkesutbildning, brist på tid på grund
av förvärvsarbete, etc.
Det händer ofta, att skolstjärnor, som ansetts
ovanligt lovande, försvinner från idrotten med
motiveringen att de »fått nog av idrott» eller »tappat intresset».
I många fall har man karakteriserat dem som
»utbrända», dvs. de har tränat och tävlat så mycket att
de ledsnat på idrott. En del har inte nått de
framgångar, som de ställt upp som mål, andra orkar inte
längre mobilisera den energi, som behövs. För
flertalet gäller dock, att de satt likhetstecken mellan
idrott och tävlingar, vilket är ett svårt fel.
Ledaransvaret
Skolidrotten har sina egna ledarkrafter, och
särskilt gymnastikledarna får fylla en mångsidig
funktion. Sedan ungdomen slutat skolan inträffar ofta den
situationen, att ingen tar hand om dem. Föreningarna
på orten har inte alltid ungdomssektioner, och finns
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
