Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sovjetunionen — väldet bakom järnridån - Hur det gamla tsarväldet styckades och omorganiserades - Ryssland har alltid strävat att nå isfria kuster - Flodernas vattenvägar kompletteras av kanaler - Kontinentalt klimat med stora motsatser - Vegetationsbälten. Ukraina — Rysslands »sädesbod»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3158 SOVJETUNIONEN ______________________________
till självständiga sovjetrepubliker. Efter andra
världskriget har ytterligare fem republiker tillkommit,
Karelska, Estniska, Lettiska, Litauiska och Moldaviska
sovjetrepublikerna. Där främmande nationaliteter
förekommer inom förbundsrepublikerna, har dessa
vanligen organiserats som autonoma sovjetrepubliker
eller som autonoma områden. De största
förbundsrepublikerna är för administrativa ändamål indelade
i »regioner», dessa är i sin tur delade i räjonger med
vardera ett befolkningstal av ca 40 000-50 000 pers.
Ryssland har alltid strävat att nå isfria kuster
Rysslands kolossala storlek och dess i stort sett
jämna yta skiljer det skarpt från de mindre,
geografiskt mer omväxlande länderna i Västeuropa. I
jämförelse med länderna vid atlant- och
medelhavskus-tema hämmades dess ekonomiska utveckling länge
bl. a. därav att landet varit avstängt från de stora
oceanvägarna. Av de fyra stora vatten vid vilka
Ryssland har fotfäste har Kaspiska havet intet avlopp, och
utfarten ur Svarta havet och Östersjön kontrolleras
av andra makter. Långvariga ishinder spärrar varje
vinter Arkangelsk, hamnen vid Vita havet, men
egendomligt nog är den betydligt nordligare belägna
Mur-ma’nkusten på Kolahalvön - tack vare utlöpare från
Golfströmmen - på en sträcka av 350 km isfri året
om. Huvudhamn här är staden Murma’nsk (23000
inv. 1926, omkr. 117 000 1939), som genom järnvägar
förbundits med Leningrad och andra delar av riket.
Vid den för större fartyg tillgängliga Kolabukten har
flottbasen Polja’rnyj anlagts.
Flodernas vattenvägar kompletteras av kanaler
Rysslands stora, lugnt flytande floder lämnar i viss
mån en ersättning för svårigheten att nå öppna havet.
Under Rysslands tidigare historia förenades landets
inre genom Dnjepr med Bysans (Konstantinopel),
genom Volga med Kaspiska havet och Asien och genom
Neva och VoTchov (mellan sjön Ilmen och La’doga)
med västra Europa. Huvudvattendelare är de låga, i
terrängen obetydligt framträdande Valda^höjderna
omkring 300 km söder om Leningrad, där de stora
segelbara floderna Don, Dnjepr och Volga rinner upp.
Korta kanaler mellan de stora flodsystemen gör det
möjligt att vattenvägen komma från Svarta eller
Kaspiska haven till Östersjön och Vita havet. 1931-33
byggde politiska fångar Stalinkanalen mellan
Östersjön och Vita havet. Den är 227 km lång, har ig
slussar och förkortar vägen från Leningrad till
Arkan’-gelsk med inte mindre än 2 200 sjömil. Ännu nyare är
Volga-Moskvakanalen (öppnad 1937), 128 km lång
och 5,5 m djup; genom en 9 km lång damm uppsamlas
vattnet i Volgas källområde till en 327 km2 stor
uppdämd sjö, »Moskvasjön» (jfr Moskva). Ett annat och
ännu väldigare företag är uppdämningen av den helt
konstgjorda Ry’binsksjön norr om Moskva, som
täc
ker mer än 4 000 km2, dvs. halva Onegasjöns yta.
Genom denna jätteanläggning, som tydligt framträder
på alla nya kartor över landet, är det nu möjligt även
för ganska djupgående fartyg att gå långt upp för
Volga och vidare genom Mariakanalsystemet till
Leningrad och Stalinkanalen. Även den redan före andra
världskriget påbörjade Volga-Donkanalen, som
fullbordades 1952, kommer uppenbarligen att bli av den
största betydelse. I många fall har också dessa
anläggningar, som på ett revolutionerande sätt underlättat
massgodstransporterna inom landet, kunnat
kombineras med stora kraftverksbyggen och
vattenledningsverk för exempelvis Moskvas befolkning.
Kontinentalt klimat med stora motsatser
Liksom Nordamerikas stora slätter har Ryssland ett
kontinentalt klimat med starka
temperaturskillnader - långa kalla vintrar, heta somrar, sparsam
nederbörd och torra vindar svepande fram över
vidderna. De flesta platser i det inre har därför ett
mycket hårdare klimat än orter på samma breddgrad i
västra Europa; de klimatiska olikheterna måste dock
helt naturligt vara betydande i ett land som
sträcker sig från arktiska zoner i norr till breddgrader i
söder motsvarande norra Italien; oliver och fikon
växer längst söderut men endast mossor, renlav och
förkrympta buskar på de frusna tundrorna och de
trädlösa ödemarkerna vid Ishavet. Den jämförelsevis
stora likformigheten i Rysslands klimat belyses dock
av att man om vintern kan åka släde från Arkangelsk
vid Vita havet till Astraka’n vid Kaspiska havet.
Vegetationsbälten. Ukraina — Rysslands »sädesbod»
Det finns i Ryssland tre naturliga
vegetationsbälten, som fortsätter in i Sibirien öster om Uralbergen:
längst i norr den på evig tjäle vilande, om sommaren
ytligt upptinade och sumpiga tundran, söder därom
det stora skogsbältet (ta’jgan) av barrträd, björk o. a.
nordliga trädslag och ännu längre söderut den
vidsträckta, böljande stäppen, bördig och med god
jordmån, som ännu längre söderut begränsas av den torra,
sterila saltstäppen. Ingen annan landskapsbild är
så typiskt rysk som stäppen; den är också genom sitt
»svarta jord»-område av utomordentlig betydelse för
det ryska jordbruket. (Svartjordsbältets utbredning i
Europa framgår av kartan s. 873.) Inom svar t
jordsbältet ligger tyngdpunkten i landets spannmålsodling. Det
är ej så tätt befolkat som Väst- och Mellaneuropas
industriområden men tätare än den nordamerikanska
prärien, som med sitt svart jordsbälte är den närmaste
motsvarigheten till den ryska stäppen och liksom
denna av den största betydelse för världens veteodling.
Den bästa och av nederbördsförhållandena mest
gynnade delen av svar t jordsbältet faller inom Ukraina,
Sovjetunionens verkliga »kornbod» och näst RSFSR
den mest betydande sovjetrepubliken i unionen.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
