Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sovjetunionen — väldet bakom järnridån - Elektrifieringen. Ett jättestort kraftverk - Första femårsplanen. »I fatt och förbi Västerlandet» - Statsfarmer och kollektivfarmer - En ny, stor industristat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3162 SOVJETUNIONEN __________________________________
1927-35 omkring 200 km ovanför Dnjeprs mynning
under medverkan av amerikanska ingenjörer
Europas största kraftverk, Dnjeprostro’j, även känt
under namnet »Lenin» (ca 800000 hk). Det förstördes
under kriget (1941) men har återuppbyggts,
utbyggnaden av ytterligare vattenkraftverk har över huvud
sedan krigsslutet bedrivits med utomordentlig energi.
En ny och i en snar framtid även för näringslivet
väsentlig energikälla är troligen också atomkraften.
Första femårsplanen. »I fatt och förbi Västerlandet»
Den första femårsplanen, godkänd av Stalin 1928,
var det första försöket att i stor skala ersätta det fria
näringslivet med en planmässig organisation av alla
de produktiva krafterna i samhället. Hela landet
mobiliserades för att förverkliga planens program, och
den hemliga statspolisen (NKVD, förut kallad GPU
och ännu tidigare tjekan) undertryckte hänsynslöst
allt motstånd mot den nya ekonomiska politiken. Stora
svårigheter måste övervinnas; utländska maskiner
och fackmän var nödvändiga och måste betalas.
Sovjetunionens enda utväg var att exportera råvaror,
huvudsakligen spannmål och livsmedel. Detta innebar,
att bönderna tvingades producera överskott även när
de knappast var i stånd att föda sig själva och än
mindre resten av landets invånare. Målet var att
mekanisera jordbruket och bygga upp en maskinkultur;
man lade särskilt an på traktors- och
automobiltill-verkning samt utbyggnad av transportväsendet. »I fatt
och förbi Västerlandet» var Stalins paroll. Han uppgav
själv 1933, att femårsplanens industriprogram
uppfyllts med 93,7 %. Beträffande bl. a.
spannmålsproduktionen blev dock resultatet av första femårsplanen
ett tydligt misslyckande.
Den första femårsplanen stötte på stora svårigheter,
särskilt i fråga om arbetskraft och arbetsintensitet.
För att driva upp tempot måste man bl. a. tillgripa
följande metoder:
1. »Socialistisk tävlan» mellan olika arbetare eller
arbetslag om den största produktionen; denna tävlan
utsträcktes till tävlan mellan olika fabriker eller olika
städer. Det inrättades särskilda »stötbrigader» av
väl-tränade arbetsgrupper, som sattes in där
arbetsresultatet ansågs böra »ryckas upp».
2. »Den oavbrutna arbetsveckan», anslutande sig
till den antireligiösa propagandan, bestod i att varje
arbetare tjänstgjorde i fem dagar och hade ledigt den
sjätte, på så sätt arbetades söndag som vardag.
Resultatet blev av tvivelaktigt värde.
3. »Stachanoviterna» kallades, efter en nitisk
kolgruvearbetare Stacha’nov, de stötarbetare i en fabrik
vilkas arbetsprestation stigit till maskinens
maximi-kapacitet.
4. Mycket i ropet var också »självkritiken». I
tid-ningsinsändare anklagade arbetare och andra sig
själva för att de åstadkommit dåliga resultat.
Statsfarmer och kollektivfarmer
Stora statsfarmer (sovcho’ser) organiserades
under regeringens kontroll, självständiga bönder
uppmanades att slå ihop sina jordägor till kollektiva
farmer (kolcho’ser). Då bönderna gjorde motstånd mot
kollektiviseringen, grep man till våldsåtgärder. De
rikare bönderna eller storbönderna (kulaTerna) drevs
från sina gårdar, och många deporterades till avlägsna
timmerhuggarläger. Enligt sovjetstatistiken
minskades kulakerna från 17,1 milj. 1913 till 149000 1934,
medan kollektivmedlemmarna sistnämnda år uppgick
till omkring 77 milj, personer. Stora statsfarmer har
anlagts i synnerhet norr om Kaukasus, på södra
Ukrainas stäpper, i mellersta och nedre
Volgaområ-det, i Uralområdet, i Basjkiriska republiken och i
sydvästra Sibirien.
Sovchoserna uppgavs 1941 till 3961, kolchoserna
till 243 000 samt de individuella jordbruken till
1 300 000. Av skörden kom 12 % från sovchoserna, 84
% från kolchoserna och endast 4 % från de
individuella jordbruken. Genom sammanslagning av mindre
kollektivjordbruk till större i början av 1950-talet har
antalet reducerats till 97 000. Antalet traktorer
uppgavs 1952 till över 1 miljon och skördetröskorna till
325 000. Maskindriften torde nu vara helt genomförd.
En ny, stor industristat
Den första femårsplanen 1928-33 har följts av
ytterligare fyra, den senaste, femte femårsplanen gäller
åren 1951-55. Och deras mer eller mindre
fullständiga genomförande har inneburit en enorm
utveckling av Sovjetunionens näringsliv.
Ställningen som ett av världens ledande
jordbruksländer har förstärkts genom en större,
rationaliserad och mera mångsidig produktion.
Spannmålsskördarna har sålunda ökat från 95 milj, ton 1938 till 122
1949, bomull från 2,7 milj, ton till 3,8 och ett flertal
nya olje- och gummiväxter uppvisar snabbt stigande
siffror. Ryska jordbruksmän gör gällande att en
fjärdedel av hela jordens veteareal nu ligger inom
Sovjetunionens gränser, mer än halva vårvetearealen,
tre fjärdedelar av rågarealen och mer än tre
fjärdedelar av världens totala textillinodling. Även ifråga
om sådana varor som socker och smör intar landet
en dominerande ställning efter Cuba och USA.
Märkligast är dock utvecklingen inom industrin och
speciellt den tunga industrin. Ifråga om sådana
avgörande massprodukter som stenkol (284 milj, ton
1951), tackjärn (22,1 milj, ton) och stål (34,5 milj,
ton 1952) överträffas landet numera blott av USA. Och
timmeravverkningen överstiger vida hela den övriga
världens sammanlagda produktion. Från att ha varit
ett övervägande agrart land har Sovjetunionen på
några få årtionden förvandlats till ett av jordens ledande
industriländer med allt vad detta betyder ifråga om en
genomgripande omflyttning av befolkningen från
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
