Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Spanien — där Afrika och Europa möts - Torra centrala områden med medeltida städer - Söderns slätter och bergsbygder - Medelhavskusten, Kataloniens rika kustland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3174 SPANIEN _________________________1____________
Torra centrala områden med medeltida städer
Större delen av Spanien upptas av den centrala
högplatån, Mese’tan, vars medelhöjd är 700-850 m ö. h.
Denna, som genomdras av långsträckta
förkastnings-berg och särskilt västerut är ganska kuperad skils
från de kringliggande kustlandskapen av randberg,
vilka endast i söder och nordöst lämnar plats åt större
lågslätter. Mesetan är uppbyggd av gnejser, graniter
samt kristallinska och paleozoiska skiffrar, som
veckades under stenkolsperioden och sedan nedbrutits
genom långa tiders erosion, sönderstyckats av
förkastningar, överlagrats av yngre bergarter och ånyo
styckats sönder, varvid kanterna och talrika horstar i det
inre höjts upp. Slutresultatet är ett mycket bergigt
land med relativt plana småkuperade högslätter
mellan bergstråken och av floderna djupt nedskurna
kan-jonartade rännor. Mitt över mesetan går i väst-östlig
huvudriktning de kastilianska skiljebergen Sierra de
Gata (1 723 m), Sierra de Gredos (2592 m), Sierra
de Guadarra’ma (PenalaTa [pänja-] 2406 m) m. fl.
Söder därom går i samma riktning Sierra de
Guada-lu’pe (1443 m) och Montes de Toledo (1447 m).
Mesetans sydrand utgörs av Sierra More’na, som
endast söderifrån ter sig som ett bergland, i vilket smala
och branta pass för ned till den andalusiska slätten
och där under sekler vilda strider mellan kastilianer
och morer dränkt jorden i blod. Mest berömt är
klipppasset vid Despenaperros [däspänjapäTås],
»Hundklippan», genom vilket järnvägen mellan Madrid och
Cordoba söker sig fram.
Mesetan har ett utpräglat inlandsklimat med ringa
nederbörd, kalla vintrar och heta somrar. Salaman’ca
i Gamla Kastilien har 30,7 i jan., 22°,4 i juli samt
endast 284 mm nederbörd, Madrid med resp. 4°,8, 24°,9
och 425 mm har månadsextremer på -70 och 400 (se
vidare Madrid). Det är den trädlösa stäppen som
dominerar terrängen. Österut lyser landskapet under
försommaren av de gula vete- och kornfälten. Leon
och Gamla Kastilien med sin fruktbara märgeljord är
Spaniens kornbodar, och från Cervantes’ tid är La
Manchas väderkvarnar berömda. Men redan på
efter-sommaren ligger marken naken och rödbrun, och de
sparsamt förekommande, av grönska kantade
dammarna har salthaltigt vatten. På hösten drar stora
fårhjordar mot söder, omvirvlade av stoftmoln. Nästan
afrikanskt utseende har provinsen Albace’te
innanför Murcia med väldiga ytor bevuxna med alfa- eller
espa’rtogräs; västerut i Estremadu’ra blir
växtligheten betydligt rikare med oliver och glesa skogar av
korkek.
I detta allvarliga landskap förefaller även
städerna ha stelnat till, oberörda av tidens flykt och ej
sällan lika museer över gångna tidsskeden. Många
inramas ännu av medeltida murar och torn, och månget
akropolis bär en »alcazar» [alka’par], en morisk borg,
på sitt krön. De trånga och knaggliga gatorna kantas
av praktfulla kyrkor och kloster, och det finns väl
knappast någon stad med självaktning som inte har
sin egen tjurfäktningsarena.
Söderns slätter och bergsbygder
Den sydligaste delen av Spanien är den rikaste. Där
finner vi dels Andalu’siens bördiga flodslätt, vattnad
av Guadalquivir, dels den tertiära bergskedja som
fyller Spaniens sydligaste delar och som i Sierra
Nevada når högst inom det utomalpina Europa med
Mulhacén 3 481 m ö. h. Mot öster går detta bergland,
som där delar upp sig i ett antal mer isolerade
bergmassiv, fram till Cabo de la Nåo mitt emellan Murcia
och Valencia samt fortsättes i de Baleariska öarna.
På sydkusten ligger här Europas varmaste område,
Malaga, med en årsmedeltemperatur av 19 “,4, med
bomulls-, sockerrörs-, banan- och fikonplanteringar
och där ovanför på bergssluttningarna
apelsinträdgårdar, vin-, majs- och vetefält, högre upp kastanje- och
korkekskogar samt högst upp betesmarker för får och
getter.
Andalusiens lågland har inte blott förträffliga
betesmarker för boskap utan inrymmer också bördiga
åkrar, trädgårdar och vinfält, där Spaniens ädlaste
druva växer på slätterna och kullarna vid Jerez de la
Frontera [cherä’p].
I ingen annan del av Spanien möter vi så starkt som
här inflytandet och arvet från den forna moriska
kulturen. Den spåras i ortnamnen och träder
imponerande fram i de gamla arabiska
bevattningsanläggningarna och i den bevarade moriska
byggnadskonsten, vars förnämsta uttryck vi finner i Alham’bra
och Sevilla [seviFja]. Det moriska skymtar likaså
i den levande folkmusikens tongångar, och ännu i dag
är det helt självklart, att moriska motiv flätas in i
den moderna arkitekturen, allt vittnande om den
sammansmältning mellan öst och väst som naturen i detta
land och den historiska utvecklingen gjort
självfallen och naturlig. Se vidare Muhammedansk konst.
Medelhavskusten, Kataloniens rika kustland
Den östra kusten längs Medelhavet har sina
särdrag, som skiljer den från övriga delar av landet.
Sommarvärmen är även här hög; Valencia har 9°,2
i jan. och 23°,3 i juli samt blott 486 mm nederbörd,
Barcelona resp. 8°,7, 24°,! och 526 mm. Men från de
närbelägna randbergen strömmar korta men
vattenrika floder ned mot kusten och används för en
omfattande bevattning, som går tillbaka till morernas tid
men alltjämt utvidgas, särskilt i Katalonien. På
obevattnad jord trivs vin, johannesbrödträd och oliv, på
den bevattnade träffar man apelsiner, fikon,
grönsaker, majs, ris m. m. Nära Alican’te finns vid Elche
den största dadelpalmskogen i Europa med 115 000
träd.
Men Katalonien är inte blott ett rikt jordbruksland;
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
