Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Spinoza, Benedictus (Baruch) — toleransens förkämpe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3196 SPINOZA
TOLERANSENS FÖRKÄMPE
Spinoza, Benedictus (eg. Baruch) (1632-77),
var redan i unga år ett klart skinande ljus i
Amsterdams synagoga och rabbinskola. Familjen hade måst
fly från Portugal under judeförföljelserna där. Nu
hoppades man det bästa av unge Baruch, vars
glänsande begåvning och ovanliga skarpsinne till en
början närdes av de heliga skrifterna och deras lärda
utläggningar (Talmud). Gränserna mellan judisk
teologi och abstrakt filosofisk spekulation har ibland
visat sig flytande. Och det har ofta funnits en risk: det
skarpsinne som Talmudstudiet uppammat har ibland
fört den unge forskaren ut över
den fäderneärvda trons gränser.
Baruch Spinozas tragiska livsöde
är ett bland de många exemplen
härpå.
När Spinoza lärt sig latin och
börjat studera Cartesius’ filosofi,
går han snart liksom denne sin
lärofader klart in på
rationalismens linje. Förnuftets klarhet
måste vara ledstjärnan i allt, inte
minst i religionen. »Vilket altare
kan den bygga åt sig som
kränker förnuftets majestät!» Bibelns
sanningar, fastän ofta symboliskt
uttryckta, tål också förnuftets
granskning. Spinoza förebådar
den moderna s. k. bibelkritiken,
liksom han också framstår som
en toleransens riddersman, en
tidig förkämpe för tankens frihet i såväl politiska som
religiösa ting.
Den äran fick Spinoza betala med ett dyrt pris.
Synagogans ledare fann honom snart misstänkt. Han
måste fly från Amsterdam, och i landsflykten nådde
honom bannlysningsbullan - ett kusligt aktstycke.
Den 23-årige kättaren förbannades »med alla de
förbannelser som står skrivna i lagens bok». - »Må
Herren aldrig förlåta honom», heter det, »må Han utplåna
hans namn under himlen och skilja honom från alla
Israels stammar.» Inte heller de kristna ville veta av
avfällingen, ehuru han hade sina lärda vänner, med
vilka han brevväxlade i filosofiska ämnen. För att
kunna uppehålla livet hyrde han en enkel
vindskammare och försörjde sig med att slipa glaslinser. Hans
stora huvudarbete, Ethica (jämte andra filosofiska
arbeten), utkom inte förrän kort efter hans död
-utan författarnamn på titelbladet! De sista 14 åren
av sitt liv hade Spinoza varit bosatt i Haag, där han
slutade sina dagar 1677, endast 45 år gammal.
Spinoza var i kunskapsteorin rationalist, men när
Baruch Spinoza.
det gällde inblicken i det högsta och största, kunde
han liksom mystikerna gå från det rationella vetandet
till intuitionen, det direkta skådandet av sanningen.
På den vägen fann han svaret på det metafysiska
problemet om »alltings yttersta grund och innersta
väsen». Det enda sant varande är för Spinoza Gud.
Gud är allt. Gud är den oändliga substansen själv.
Allt finns i Gud och framgår med inre logisk
nödvändighet ur Guds väsen. En sådan enhetsfilosofi kallas
i tänkandets historia monism, i religionen vanligen
panteism. Vi tycker nu visserligen, att världen är
mycket brokig och skiftande. Gärna
faller vi liksom Cartesius tillbaka
på två verkligheter, kroppsligt
och andligt. Men för Spinoza är
dessa båda kvaliteter blott olika
sidor (attribut) hos Gud. Tinget
och föreställningen om tinget är
ett och samma. Gud har oändligt
många sådana attribut, men vi
kan med vårt inskränkta förnuft
endast fatta dessa två: det som
synes vara i rummet utsträckt och
det tänkta. Mellan dem finns
ingen övergång och intet
orsaksförhållande. De är parallella
uttryck för en och samma
verklighet: Gud. Detta är Spinozas
psy-kofysiska parallellteori, som för
modernt tänkande fått en mycket
stor betydelse.
Även i psykologin har Spinoza gett forskningen
ytterst värdefulla bidrag. Hans determinism
(förnekande av viljans frihet) innebär dock inte detsamma
som den naturvetenskapliga kausallagen. Han går
mera på den matematiska linjen, när han härleder allt
som är och sker ur den absoluta lagbundenhet som är
Guds eget väsen. En människas frihet t. ex. är för
Spinoza en frihet att följa sin egen personlighets
lagar, som ytterst har sin grund i hennes delaktighet i
Gud. Med stort skarpsinne har Spinoza analyserat
känslolivets yttringar, hat och kärlek, befriande och
förlamande känslor etc. (se Psykologi). Spinoza
förkunnar en »positiv» moral; att söka det goda är
viktigare än att undvika det onda. Du skall göra vad gott
är och vara glad - så kan den mana som själv mitt i
hårda öden och illvillig förföljelse framstår som en
sällsynt ren och högsint tänkare och människa.
Inom litteraturen återfinner man spinozistiska
tankegångar hos Lessing, Goethe samt hos de tyska
romantikerna och i Sverige bl. a. hos Thorild och
Almqvist.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
