Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Staden — från by till storstad - Hur uppkom städerna? - Vår tids storstad har blivit ett vetenskapligt problem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3210 STADEN ________________________________________
io ooo invånare inom sina murar, ett följaktligen
betydande invånarantal för en dåtida stad. Det
medeltida Stockholm torde åtminstone tidvis ha haft 6
ooo-10 ooo invånare, men vid tiden för Gustav Vasas intåg
i staden (1523) hade folkmängden i samband med de
oroliga tiderna sjunkit till ca 2 500 personer.
Hur uppkom städerna?
I det föregående har talats om handeln som en
viktig stadsbildande faktor. Påfallande är också, att våra
äldsta städers namn ofta slutar på »-köping»
(Linköping, Falköping etc.). Många städer är också till sin
upprinnelse lantliga marknadsplatser med ett
lämpligt kommunikationsläge, t. ex. vid mötet mellan en
livligt trafikerad landsväg och en vattenled, vid
mynningen av en segelbar flod eller en dalgång.
Tillkomsten av en stad var emellertid också ofta betingad av
en mångfald samverkande orsaker, däribland ej minst
personliga initiativ. Många städer växte under
medeltiden upp till landsfurstarnas och feodalherrarnas
befästa borgar (därav namnet borgare som beteckning
för en stadsinvånare). För stadsgrundningarna under
forntiden och medeltiden var också ett gott
försvars-läge av stor betydelse. Man påträffar särskilt i
Sydeuropa med dess gamla stadskultur en mängd sådana
borgar och städer anlagda på en brant uppstigande
höjd eller ett svårtillgängligt bergsparti, behärskande
en dal, en slätt eller en flodövergång. Ibland anlades
staden vid en flodkrök, som omgav den likt en mäktig
vallgrav (t. ex. Besangon i Frankrike och
Rothen-burg ob der Tauber i Bayern), ibland på ett
utskjutande näs, på en ö eller holme, nära stranden (t. ex.
Stockholm: Stadsholmen eller Staden mellan
broarna).
Talrika städer har uppstått kring religiösa
medelpunkter och bildningshärdar, kultorter, kloster och
biskopssäten, t. ex. Vadstena, Uppsala, Sigtuna,
Västerås, Strängnäs, Skara och Lund. Traditionen
sträcker sig emellertid i dylika fall ofta bortom kristen
tid. Biskopssätena lades nämligen gärna vid gamla
hedniska kultplatser, där folket vant sig att samlas till
årliga religiösa högtider - ofta också för att bedriva
köpenskap och varuutbyte. Den katolska kyrkan har
vid sidan av furstemakten varit en betydande
stadsbildande faktor; kyrkan var under medeltiden ofta
den dominerande ekonomiska makthavaren med rika
jordbesittningar och en mäktig arbetsgivare, som gav
en mängd bönder, hantverkare och köpmän
sysselsättning. De flesta av medeltidens större städer på
kontinenten växte också upp kring de andliga eller
världsliga furstarnas residens. Avkastningen från de
växande jordegendomarna och skatteintäkterna skapade
de ekonomiska förutsättningarna för en sådan
utveckling. Till residensorten strömmade
jordbruksproduktionens överskott från de domäner över vilka
stifts-fursten eller länsherren härskade. I staden skapades
och samlades förmögenheter, vilka kom staden och
dess invånare till godo i form av stora
byggnadsföretag (kyrkor och palats), ökad varuframställning och
handelsomsättning. En biskop eller ärkebiskop, en
greve, hertig eller kungen själv med sin hovstat
och sitt följe av beväpnade män bildade
medelpunkten i en sådan stad.
De s. k. stadsprivilegierna, vilkas utfärdande givit
så många städer anledning till jubileumshögtider och
jubileumsutställningar, började i Sverige införas
under folkungatiden. De äldsta kända stadsprivilegierna
är utfärdade för Jönköping av Magnus Ladulås 1284.
Senare (omkring 1350) tillkom en stadslag för hela
riket, Magnus Erikssons stadslag. Stadsprivilegierna
garanterade staden vissa rättigheter, såsom egen
rättskipning och förvaltning — borgmästare och råd
samt en fogde som representant för kungen — och
härigenom kom staden definitivt att i administrativt
avseende skiljas från landsbygden (se även
Kommunal självstyrelse). Redan genom sitt yttre måste den
typiska medeltidsstaden med sina fasta murar, torn
och stadsportar, som obevekligt stängdes om aftonen,
för den enkle lantbon ha tett sig som en sluten och
lockande värld. Egenartat var också det liv som
utvecklades innanför stadens murar, strängt reglerat
genom förordningar och sedvänjor. Hantverkarna,
mästare, gesäller och lärlingar, var i varje yrke
organiserade i mäktiga skråsammanslutningar, och för
andra samhällsgrupper, köpmän, handlande, bankirer
och sjöfartsmän fanns ofta liknande
sammanslutningar i gillen, ibland benämnda efter något berömt helgon,
som var gillets specielle skyddspatron.
Vår tids storstad har blivit ett vetenskapligt
problem
Stadsbefolkningens oerhörda tillväxt och »flykten
från landsbygden» är ett av de mest brännande
problemen i vår tid. För England och Wales uppger
statistiken, att 1800 21 % av befolkningen bodde i
städerna och 79 % på landsbygden, 1951 var siffrorna från
1800 omkastade, så att 81 % tillhörde städerna och
19 % landsbygden. Utvecklingen i Tyskland är
belysande för detta lands väldiga expansion från
fransktyska krigets slut till första världskrigets utbrott.
Under åren 1871-1910 ökades nämligen Tysklands
befolkning med 58 %, medan landsbygdens minskade
med 1 %, städernas ökades med 163 % och
storstädernas (med över 100 ooo inv.) med icke mindre än
602 %. I Sverige omfattade de stadsadministrativa
orterna 1800 endast 10 % av landets befolkning, 1870
hade siffran stigit till 13 %, 1927 till 31 % och
utgjorde 1952 omkr. 48 %. Läggs emellertid till
städerna också alla tätorter med minst 500 invånare
stiger procenttalet till inte mindre än 66,2.
Storstädernas enorma tillväxt och de därmed
förknippade svårigheterna beträffande framtida
stads
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
