Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stockholm — staden vid vattnet - Handelsplatsen Stockholm blir låset för Mälaren - Gustav III och hans byggnadsplaner - Bellmansminnen - Det ursprungliga skärgårdslandskapet har förvandlats till oigenkännlighet - Den orörda naturen tränger nära inpå storstaden - Stockholm är en »landsortsstad» - Trädgårdsstäder. Sommar-Stockholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32Ö2 STOCKHOLM
tenskapsakademien och Svenska akademien
stiftades då, och opera- och teaterkonst blomstrade.
Ko-nungahovet blev medelpunkten i ett fashionabelt
sällskapsliv, och Europas förnämsta furstehov, det
franska, togs till mönster. Gustav III hyste planer,
som lyckligtvis aldrig förverkligades, att helt
omgestalta Slottsbacken, riva Storkyrkan och ersätta den
med ett romerskt Pantheon på Riddarholmskyrkans
plats. Så litet förstod den skönhetsälskande
monarken - liksom sin samtid - vad historiskt sinne och
pietet är, men syftet var att sprida glans kring den
svenska huvudstaden. Gamla Hagas grundmurar i
Hagaparken erinrar om »tjusarkungens» sista
ofullbordade byggnadsplaner. Genom en rak kungsväg från
Brunnsviken skulle Haga förbindas med Norrbro och
Stockholms slott, en storslagen, redan tidigare väckt
idé, som man nu endast delvis ser förverkligad i
-Sveavägen.
Bellmansminnen
Oupplösligt är detta tidsskede också förknippat
med Carl Michael Bellmans namn. Vid Österlånggatan
ligger den av honom besjungna källaren Den gyldene
Freden, som har kvar sin gamla skylt. Konstnären
Anders Zorn inköpte och donerade huset till Svenska
akademien och anförtrodde åt denna institution att
sörja för att »Freden» får fortleva enligt de gamla
traditionerna från Bellmans tid.
Det ursprungliga skärgårdslandskapet har förvandlats
till oigenkännlighet
Skinnarviksbergen på Söder är det egentliga
Stockholms högsta punkt (52 m ö. h.), och härifrån har
man en storslagen utsikt över staden. Klippornas
ursprungliga skrovliga ytformer är här delvis bevarade,
medan storstadens nya väldiga stadsdelar,
Kungsholmen, Norrmalm, Gärdet etc., som härbärgerar
hundratusentals invånare, eljest brett ut sig över och helt
förvandlat det ursprungliga skärgårdslandskapet. Stora
bergspartier har sprängts bort, backar har utjämnats,
sankmarker, kärr och småsjöar (t. ex. Fatburssjön
på Söder) har torrlagts och igenfyllts, stränderna har
utfyllts, och raka kaj linjer har kommit i stället.
Rullstensåsen genom staden, Brunkebergsåsen, är nästan
försvunnen; dess högst belägna del,
Observatoriekul-len (44 m ö. h.), är det sista inom staden orörda
partiet av den mäktiga åsen, »Stockholms ryggrad», längs
vars ena sida den urgamla vägen till Uppsala drog
fram följande den nuvarande Drottninggatans
riktning, den forna »Stoore Konungz Gatan». Vem tänker
nu på att terrängen mellan Nybroviken och
Brunnsviken i mycket sen historisk tid varit - en nu
igenfylld - segelled? Vem minns Träsksjön kring
nuvarande Roslagsgatan med dess avlopp
Kattrumps-bäcken, som fått sitt namn av det krökta loppet? Och
hur många vet, att det stora, moderna läroverket för
flickor vid Sveaplan ligger på det utfyllda
Ormträskets plats, att Blasieholmen skildes från land av
Näckströmmen och att sydspetsen (Nationalmuseum)
utgjorde en särskild ö - andra liknande frågor att
förtiga.
Den orörda naturen tränger nära inpå storstaden
Och dock, trots allt nivelleringsarbete, trots att
generationers verksamhet oavlåtligt tryckt sin stämpel
på det stycke natur staden omfattar och förvandlat
den till oigenkännlighet, har den svenska
huvudstaden som få andra europeiska storstäder den orörda
naturen i sin omedelbara närhet. Om man t. ex. stiger
upp i Skansens utsiktstorn Bredablick, så blir denna
stadens avundsvärda belägenhet fullt uppenbar. Vida
skogar och vatten famnar stenstaden. Endast en
halvtimmes resa med buss eller spårvagn förflyttar oss
från centrum till tysta skogar långt från
människoboningar, där mossan växer tät på stenarna, där man
plötsligt kan stöta på en tjäder, som flyger upp med
smattrande vingslag lyftande ur ett snår, eller, om
lyckan är god, en långbent, ståtlig älg.
Stockholm är en »landsortsstad»
Stockholm hade 31/12 1953 769 714 inv. inom
stadens gräns, men inräknar man även det geografiska
Stockholm med förstäder och förorter,
Stor-Stock-holm, stiger folkmängden till omkr. 1015 000 inv..
eller i det närmaste V7 av hela rikets folkmängd.
Inflyttningen från landsorten spelar en utslagsgivande
roll för befolkningstillväxten. Stadens folkmängd ökar
för närvarande med omkr. 6000-12000 personer
årligen.
Det är betecknande, att den alldeles övervägande
delen av den nuvarande befolkningen har inflyttat
från andra delar av landet. Delvis som en följd av den
stora landsortsinvasionen har
nybyggnadsverksamheten under de senaste två årtiondena varit ytterst
livlig, och staden har vuxit ut på ett sätt som aldrig;
förut under sin historia. 1920-talet betecknar
genombrottet för den moderna epoken i storstadens
utveckling, till det yttre markerad genom det under detta
årtionde fullbordade stadshuset (1923), en skapelse av
R. Östberg och invigt på själva midsommaraftonen,
400-årsdagen av Gustav Vasas intåg i Stockholm. 1920»
infördes i stadsstyrelsen även borgarrådsbefattningar.
Trädgårdsstäder. Sommar-Stockholm
Stockholms första kommunala trädgårdsstad,
Enskede, anlades 1907, och därefter har en mängd
förorter och trädgårdsstäder vuxit upp särskilt
söder-och västerut (Äppelviken, Smedslätten, Älsten,
Noc-keby, Vällingby, Olovslund, Skarpnäck, Stureby, Örby,
Norra och Södra Ängby, Midsommarkransen,
Mälarhöjden, Västertorp, Hammarbyhöjden, Årsta,
Björkhagen, Kärrtorp, Gubbängen, Hökarängen, Bagarmos-
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
