Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svenska kyrkan — reformationens arv - »Därom i manlig och kristen tro...» - »...konung och folk sig förena» - »Vida hon famnar från strand till strand»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3314 SVENSKA KYRKAN _________________________________
och Mäster Lars samt »svenska kyrkans fader»,
ärkebiskop Laurentius Petri (död 1573), om
evangeliets tro och förtröstan och den heliga skrifts
auktoritet. Jordiskt kallelsearbete kom till heders.
Bibelordet sattes på svenskt tungomål, predikan och
psalmsång likaså. Ärkebiskopens mästerverk, 1571 års
kyrkoordning, hävdade kyrkans frihet och bragte
småningom reda även i de yttre formerna. På Uppsala
möte 1593 slöt svenska folket upp kring sin kyrka till
försvar för rent evangelisk kristendom. Samtidigt
förstärktes kyrkans rent lutherska karaktär genom
antagandet av Augsburgska bekännelsen.
Århundradet efter Uppsala möte brukar i svensk
kyrkohistoria kallas »de stora biskoparnas tid».
Kärnfulla kraftnaturer med en manligt redbar
gudsför-tröstan men inte utan trons innerlighet sätter nu sin
prägel på den »karolinska» kyrkans inre liv och yttre
ordningar. Rudbeckius, Spegel och Svedberg bör
främst nämnas. Kyrkan organiseras, pastoralvården
övervakas genom visitationer, kyrkobokföring införes,
och sträng kyrkotukt praktiseras - de många
krigsåren hade gjort sederna råa och vilda. 1686 års
kyrkolag blir kyrkans »regeringsform». Uppsala
universitet och de gamla stiftsstädernas gymnasier sörjer för
den högre bildningen. Kyrka och skola lever under
samma hatt. De lärda gymnasielektorerna får säte och
stämma i stiftsstyrelsen (domkapitlet). Präster och
klockare på landet åläggs sörja för läskunnighet och
en enkel kristendomskunskap hos folket. Ny
kyrko-bibel (Karl XII:s bibel 1703), ny rikspsalmbok
(sved-bergska eller »gamla» 1695), katekes, kyrkohandbok
etc. är förnämliga vittnesbörd om tidens kyrkliga
livaktighet.
»... konung och folk sig förena»
Parollen från Uppsala möte: »Nu är Sverige vordet
en man och alla hava vi en Herre och Gud» blir från
denna tid en »svensk lösen» av säregen räckvidd. En
ny kristen enhetskultur med »kyrkan mitt i byn»
framväxer. Ortodoxin (renlärighetsiver) och de yttre
farorna gynnar och skärper enhetskänslan. Konung
och folk, svensk stat och svensk kyrka sluts samman
på ett egendomligt sätt. Ett berömt uttryck härför
ger Gustav II Adolf i sina märkliga ord till Axel
Oxenstierna om »Sveriges majestät och Guds kyrka, som
därutinnan vilar, och väl värda är, att man för dem
molestier (besvärligheter), ja ock själva döden lider».
Lyckligtvis fick vi inte i Sverige någon renodlad
»statskyrka» av de tyska furstekyrkornas trista typ.
Ansatser saknades inte. Men frihetskänslan var för
stark och - biskoparna sade alltjämt nej. Kyrkan
blev inte heller en förening, stiftad av likasinnade och
i detalj lika troende. Reformationens arv är den
nationella folkkyrkan, som vill vara en vidsträckt
andlig gemenskap, vilande på evangeliets förkunnande i
landet. »Hon gör ingen åtskillnad utan vill vara Guds
tjänarinna åt alla dem, som tillhöra folket» (Nathan
Söderblom).
Styrelseformerna har ju växlat åtskilligt i Sverige
sedan karolinernas tid. Men konungen är alltjämt
kyrkans högste beskyddare. Enligt nu gällande
ordningar kan han i statsrådet (ecklesiastikdepartementet)
utfärda vissa förordningar om kyrkans verksamhet.
Men folket, representerat i riksdagen, tillfrågas vid
alla viktigare förändringar, t. ex. i kyrkolagen.
Kyrkan har nu inte längre som i ståndsriksdagen en egen
representation i det s. k. prästerståndet. Men den har
fått en ersättning i det allmänna kyrkomötet, som
sammanträder i Stockholm minst vart femte år. Detta
består sedan år 1950 av 100 ledamöter, i proportion 4
lekmän mot 3 präster. Biskoparna är självskrivna
ledamöter. Kyrkomötet kan säga nej till både
konungens och riksdagens beslut i kyrkolagsfrågor (vetorätt).
Den verkliga »makten» över kyrkan ligger dock hos
riksdagen. En öppen brytning mellan folkkyrkan och
folkets representation i riksdagen skulle nog leda till
en fullständig skilsmässa mellan stat och kyrka.
»Vida hon famnar från strand till strand»
Från Karesuando till Ystad, från Strömstad till de
yttersta Stockholmsskären ringer tusentals klockor
till andakt och gudstjänst, till helgsmål och
morgonbön i »fädernas kyrkor». Varje församling har i regel
sin kyrka, ibland finns dessutom kapell och
församlingshus. Mycket ofta har dessa liksom prästgårdarna
kommit till genom gåvor och donationer.
I den svenska kyrkoförsamlingen ligger alltjämt
tyngdpunkten för kyrkans verksamhet. På
sockenstämman, där prästen ända fram till mitten av
1800-talet var självskriven ordförande, avgjordes först alla
socknens ärenden. Sedan tillkom en särskild
kyrkostämma (1862) med kyrkorådet som verkställande
utskott och 1930 dessutom ytterligare en styrelse,
kyrkofullmäktige (obligatorisk i större församlingar).
Församlingen har av ålder själv valt sina präster. I
vissa fall är dock valrätten begränsad, dels av
domkapitlet, som uppgör förslag, dels av konungens extra
utnämningsrätt.
En församling kan antingen ensam eller
tillsammans med en eller flera andra bilda ett pastorat, som
leds av en kyrkoherde (latin: pastor). Flera pastorat
bildar ett kontrakt under en kontraktsprost, flera
kontrakt bildar ett stift. Stiftsstyrelsen eller domkapitlet
utgörs numera vanligen av biskopen, domprosten, ett
prästerligt och ett lekmannaombud samt två av
konungen utsedda ledamöter med särskilda meriter.
Till Uppsala stift (ärkestiftet) hörde tidigare också
Stockholm, som dock hade eget konsistorium med
kyrkoherde i Storkyrkan (pastor primarius) som chef.
Sedan Stockholms stift upprättats, har pastor
primarius ställningen som domprost och är vice preses i
domkapitlet.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
