Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svensk musik — lurblåsare, harpolekare och tonsättare - Utländsk påverkan och nationell uppryckning - Svenska operakompositörer - Nutidens musikliv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3346 SVENSK MUSIK __________________________________
tav HI:s tid fanns ännu två framstående tyska
musiker kvar, nämligen den virtuose orgelspelaren abbé
Vogler samt C. F. Haeffner, som skrev operamusik
i Glucks stil och senare blev ledare för musiken i
Uppsala. Han är mest känd som utgivare av
koralboken till 1819 års psalmbok. - Konstmusiken vann
stadigt terräng, och nya stilriktningar från
kontinenten spreds relativt snabbt. En rad olika musiksällskap
och föreningar bildades, och intresset för den
nationella musiken växte sig starkt.
Närmast blev Uppsala centrum för en grupp
tonsättare: Geijer, A. F. Lindblad, J. A. Josephson och
senare Gunnar Wennerberg, som skrev »Gluntarne»
och olika slag av kyrkomusik. Studentsången hade sina
glansdagar, i Lund med Otto Lindblad, i Uppsala
med bl. a. prins Gustaf. - Kring Geijer-gruppen
samlades snart ett helt läger av amatörmusiker. Man
prisade de enkla musikformerna och intresserade sig
mycket mindre för de stora instrumentalformerna, vilket
delvis förklarar att den geniale Franz Berwald (se
d. o.) vann så ringa framgång med sina verk.
Svenska operakompositörer
Operan kunde från 1860-talet hålla sig med
övervägande svenska kapellmästare, och bland de
viktigaste må nämnas Ludvig Norman, kompositör och en
energisk främjare av konsertverksamheten, August
Söderman, som i sina dramatiska ballader visade sig
äga stora förutsättningar för att realisera sina
operaplaner men som aldrig hann fullborda någon opera,
samt Andreas Hallén, som skrev delvis
Wagner-påverkade operor. — Olika slag av folkmusik
samlades och studerades av kännare, bl. a. R. Dybeck, som
upptecknade melodin och själv skrev text till »Du
gamla, du fria». Många försök gjordes att skapa en
nationell opera, bl. a. av Ivar Hallström, som
komponerade en rad folkliga sångspel och sagooperor.
Livskraftigast har dock visat sig vara det äkta
folkliga sångspelet Värmlänningarna med text av
Dahlgren och folkmelodier arrangerade av A. Randel. På
90-talet revs den gustavianska operan, och det nya
operahuset invigdes 1898.
Många framstående musiker skaffade under
århundradet svensk musikodling ett aktat namn, särskilt
sådana som klarinettisten B. Crusell, violinisten Tor
Aulin, tenoren J. Günther och sopranerna Jenny
Lind och Kristina Nilsson.
Kring sekelskiftet kom naturligt nog Wagner och
den nytyska skolan att påverka många svenska
tonsättare, men både Vilhelm Stenhammar och Wilhelm
Peterson-Berger har med framgång skrivit nationell
musik, och särskilt Hugo Alfvén har haft stor
betydelse som skicklig instrumentatör och nationellt
romantisk tonsättare. Som romanskompositör utmärkte
sig Emil Sjögren, och senare har även Ture
Rangström skrivit i denna genre men också i likhet med
Kurt Atterberg komponerat både symfonier och
operor.
Nutidens musikliv
Bland de många yngre framgångsrika tonsättarna
märks Gösta Nystroem, Lars-Erik Larsson, Dag
Wirén, Erland von Koch och Gunnar de Frumerie,
som alla mer eller mindre experimenterat sig fram och
inom olika former skapat en modern konstmusik, som
visserligen har nationellt drag men också stundom står
under inflytande av 20- och 30-talens stora
omvälvningar inom tonkonsten i allmänhet. En mycket
intressant utveckling visar »den moderna svenska
musikens pionjär framför andra», Hilding Rosenberg,
som i sina symfonier och operor nått en personlig och
utvecklingskraftig stil. Hans elev Karl Birger
Blomdahl har under senare tid blivit internationellt
uppmärksammad genom en rad starkt uttrycksfulla verk.
Sven-Erik Bäck har framträtt med
instrumentalmusik, delvis sakralt orienterad, och Ingvar Lidholm
med klangligt intressanta orkester-, kör- och
pianoverk. Tonsättare av ofta uppförd kyrkomusik är Otto
Olsson, David Wikander, Waldemar Söderholm
m. fl. - Konsertverksamheten är i ständig ökning i
hela landet, och på senaste tiden har
musikbildnings-arbetet bl. a. med radions hjälp kraftigt bidragit till
att öka musikintresset. Förutom Stockholm, Göteborg
och Malmö har många större städer börjat
organisera »konsertföreningar» med fasta orkestrar. Ett
intensivt arbete utförs i hundratals musikcirklar, och
körsången är inte längre enbart knuten till
studentkvartetten utan odlas av en mångfald blandade
körer. Även i vårt land har man på högre ort fått upp
ögonen för musikens betydelse i det allmänna
kulturlivet. 1947 års musikutredning har framlagt förslag
till organisation av musiklivet i vidare bemärkelse,
och 1947 fick Sverige äntligen sin första professur i
ämnet musikforskning (vid Uppsala universitet).
Av svenska reproducerande musiker har under detta
sekel ett stort antal med framgång hävdat sig i den
internationella konkurrensen, och särskilt ryktbara har
flera av de svenska operaartisterna blivit. Bland de
senaste decenniernas mera kända vokal- och
instrumentalartister må nämnas sångarna Jussi Björling,
Joel Berglund, Leon Björker, Torsten Ralf,
Sigurd Björling och Set Svanholm; sångerskorna
Karin Branzell, Kerstin Thorborg, Gertrud
Pålson-Wettergren, Irma Björck, Brita Hertzberg,
Hjör-dis Schymberg, Lorri Lail och Birgit Nilsson;
pianisterna Olof Wibergh och Hans Leygraf;
violinisterna Tage Broström, Charles Barkel och Endre
Wolf; cellisterna Carl Christiansen och Gunnar
Norrby; organisterna Alf Linder och Waldemar
Åhlén samt dirigenterna Adolf Wiklund, Nils
Grevillius, Tor Mann, Carl Garaguly, Sten
Fryk-berg, Sixten Eckerberg, Sixten Ehrling m. fl.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
