Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sverige — vårt eget land - Midnattssolens och de långa vintrarnas land - Hur vi utnyttjar våra naturrikedomar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3354 SVERIGE–––––––––––––––––––-
det har milda vintrar, som tillåter en bearbetning av
jorden nästan året runt, ligger jorden i de nordligaste
delarna bunden av frosten större delen av året, och
brukningstiden inskränker sig till några få månader.
Av kartorna ovan framgår, att
temperaturskillnaderna mellan olika delar av Sverige är ganska stora
under vintern, då medeltemperaturen varierar
mellan o och -140, men små under sommaren, då med
undantag för fjälltrakterna olikheterna inskränker
sig till omkr. 50. Man kan av kartorna även se, hur
Atlantens milda kustklimat sträcker sig in över
Västsverige, medan Östsverige har ett mera
fastlandsbe-tonat klimat. Man kan t. o. m. urskilja ett kontinentalt
Nordsverige, öppet för östliga inflytanden men
isolerat från havet av den skandinaviska fjällkedjan, samt
ett atlantiskt Sydsverige, där de milda och
nederbörds-rika vindarna från väster sveper in över landet. Den
största nederbörden har vi i fjällen och på sydsvenska
höglandets västsluttning, den lägsta i nordostligaste
Lappland samt på vissa delar av Sveriges östkust.
Klimatförhållandena återspeglas i växtvärlden.
Sydsveriges bok- och ekskogar efterträds norrut av
barrskog eller blandskog, för att upp mot
fjälltrakterna ersättas av en utpräglad björkzon, ovan vilken
fjällheden tar vid.
Hur vi utnyttjar våra naturrikedomar
Som vi sett i det föregående, är det endast en ringa
del av Sveriges jord som lämpar sig för jordbruk;
främst gäller detta områdena under marina gränsen
och där yngre sedimentära bergarter givit upphov till
bördig moränlera. Det är Skåne, de syd- och
mellansvenska kustbygderna jämte Mälarlandskapens,
Öster- och Västergötlands slätter som frambringar den
mesta brödsäden liksom huvuddelen av alla
rotfrukter och andra foderväxter. I mellersta och norra
Sverige får vallen relativt större betydelse, och norr om
Bergslagen upptar vall hälften till två tredjedelar av
åkerarealen. Här betyder också boskapsskötseln
mycket mer än spannmålsodlingen. Största omfattningen
har dock den animala produktionen i södra och
mellersta Sverige, varifrån ett betydande överskott går
till avsalu. Landet har alltid haft en relativt stor
kreatursstock, men under senare årtionden har
särskilt antalet får och getter avtagit till förmån för
värdefullare och ekonomiskt mera givande husdjur.
Största delen av Sveriges jord lämpar sig bättre för
skogsväxt än för uppodling. Det framgår av kartorna
vid art. Skog, att Sydnorrland och Bergslagen i
procent av landarealen äger den mesta och bästa
skogsmarken, och där ligger också de viktigaste industrier
som bearbetar skogens produkter. Sverige är ett av
de ledande länderna på skogsförädlingens område,
och vid pass 40 % av landets export stammar från dess
skogar. — I äldre tider var även jakten, särskilt på
skogens pälsdjur, en betydande inkomstkälla men den
har numera ringa betydelse. Fisket däremot lämnar
i vissa trakter, främst Bohuslän, alltjämt viktiga
bidrag till folkets uppehälle.
Vid sidan av jorden och skogen är malmerna och
vattenfallen våra största naturrikedomar.
Bergsbruket var redan tidigt vår förnämsta och förblev länge
vår nästan enda industri. Tidigast spelade silver och
koppar en huvudroll, men i våra dagar är gruvdriften
sedan länge främst inriktad på järnet. De gamla
gruvtrakterna i Bergslagen har dock numera fått avstå
främsta platsen till de väldiga lapplandsgruvorna vid
Kiruna och Gällivare; under senare årtionden har
även ädlare malmer ånyo börjat bearbetas. Boliden
och andra gruvor av samma typ har medfört ett nytt
uppsving för guld-, silver- och kopparproduktionen.
Kraftkällorna för våra industrier har i alla tider
främst varit vattenkraften i våra forsar och fall. Förr
kunde man dock endast lokalt tillgodogöra sig denna
och i mindre skala som direkt drivkraft; det blev
emellertid med tiden nödvändigt att sprida ut
industrierna över större områden, allra helst som också
skogens bränsle måste ransoneras. Genom stenkolet
följde i alla länder en koncentration av industrin till
centrala stadsbygder. Hos oss, som endast har
obetydliga koltillgångar i nordvästra Skåne avlöstes dock
kolet snart av elektricitetens tidsålder. Härvidlag kom
våra stora vattenkraftstillgångar väl till pass, och
Sveriges industri arbetar nu som förr i största
utsträckning med vattenkraft.
Vår industri, som tidigare mest baserade sig på
järn och trä, har under de senaste årtiondena fått en
mer allsidig inriktning. Det mesta av vad landet
behöver tillverkas nu inom riket, och importen av
fabriksvaror från utlandet är relativt sett inte så stor
som förr, jämfört med importen av råmaterial och
livsmedel. Däremot arbetar en betydande del av vår
industri på export av allt högre förädlade produkter,
bland vilka verkstädernas maskiner, kullager,
motorer, telefoner, separatorer, fartyg, järnvägsmateriel,
elektriska apparater m. m. intar en framstående plats
på världsmarknaden. Även den kemisk-tekniska
industrin producerar många exportvaror, inte blott
tändstickor som tidigare.
I ett land med Sveriges stora utsträckning spelar
samfärdsmedlen en viktig roll. Till ett järnvägsnät,
som i förhållande till folkmängden är ett av de största
i världen, kommer nu ett landsvägsnät, som, när det
hunnit moderniseras, kommer att intaga en liknande
ställning. Telefoner finns också i de avlägsnaste
fjällbygder, och radion spelar en större roll än i de flesta
andra länder som förbindelselänk mellan fjärran
belägna trakter och landets centrum.
Den svenska naturen lägger i allmänhet stora
hinder i vägen för sjöfarten på innanvatten, och
kanallederna liksom floderna har blott lokal betydelse. I
stället erbjuder våra skärgårdar och långa havsgrän-
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
