Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sveriges historia — vårt lands öden genom tiderna - Sverige infogas i det västerländska statssamfundet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVERIGES HISTORIA 3363
Våra landskaps- och stadslagar, dessa ståtliga minnesmärken över svensk rättstradition, tillkom under folkungatiden. Från
år 1387 stammar en av Konrad skrivare för Söderköpings stad utförd handskrift av Magnus Erikssons stadslag. En sida ur
denna, innehållande de fyra första paragraferna ur balken »Drapmaal meth watha» (om vådadråp), avbildas ovan t. v. i
faksimil. T. h. finns samma text översatt till moderniserad svenska.
inskränktes till det egentliga stamlandet. Omkring
1100 bestod Sverige av sitt nuvarande område med
undantag av Blekinge, Skåne och Halland (som var
danska) samt Bohuslän, Härjedalen och Jämtland
(som hörde till Norge). Åland räknades däremot
sedan urminnes tid till Sverige.
Ett rike i nutida mening var Sverige dock
ingalunda, snarare ett förbund av landskap. Varje
landskap hade sålunda sitt ting, sin lagman och sin egen
lag. På tinget samlades de fria, besuttna bönderna,
stiftade lag och »dömde» både i brottmål, tvister och
om åtgärder som skulle vidtagas för det
gemensamma bästa. Och denna styrelse och denna fritt stiftade
lag kan vi med berättigad stolthet se tillbaka på som
ursprunget till den svenska frihets- och
rättstradition, som är det förnämligaste draget i vår historia.
Den är grunden till vår självstyrelse och vår aktning
för lag och rätt. Men landskapstingens tid gav inte
samma lag och rätt för hela landet. Ett mord som ägt
rum t. ex. i Västergötland bestraffades strängare, om
det begåtts på en västgöte, än om den mördade var
från ett annat landskap. Konung valdes av svearna på
Mora ting utanför Uppsala men valet måste bekräftas
av menigheterna i de övriga landskapen, när kungen
red sin »eriksgata» utefter en bestämd färdväg genom
sitt rike.
Sverige blev nu ett kristet land. 830 hade
kristendomen för första gången predikats i landet av
Ansgar som en tid verkade i Birka. Omkring 1000 hade
det fått sin förste kristne konung, men ännu omkring
1070 fanns det gamla hednatemplet i Uppsala kvar.
Strax efter 1100 stod dock en kristen kyrka på dess
plats, och därmed hade genombrottet skett. Den
västerländska kyrkan gjorde sitt intåg med biskopar och
ärkebiskop och den övriga kyrkliga organisationen,
med kyrkobyggen, kloster och skatter till påvestolen.
I viss utsträckning förmådde dock svenskarna hävda
sin gamla självstyrelsevilja även gentemot den
katolska kyrkan och den kanoniska rätten, t. ex. i fråga om
prästval och skötseln av församlingskyrkorna.
De yttre händelserna och de ledande personerna
under denna tid är dock även de till stor del höljda i
dunkel. Två ätter tävlade om kungavärdigheten, och
i deras strider inblandade sig emellanåt de övriga
nordiska staterna. Sverker d. ä. (d. 1156) har särskilt
knutit sitt namn till Alvastra, vars kloster han
grund
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
