Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Söderman, August — vår nationella musiks pionjär - Ett kort men verksamt liv - Södermanland — herrgårdsbygd och bondebygd - Kolmården och Kiladalen - Den sörmländska sjöbygden och dess »leende sörmlandsnatur» - Mälarmården och mälarbygden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3404 SÖDERMANLAND ____________________________
Leipzig, där han med hänförelse hörde många nya
tyska verk, men återvände därefter till sin gamla plats.
1860 tillträdde han kormästarbefattningen vid Kungl.
teatern. Här förde han nu en anspråkslös och
strävsam tillvaro, endast avbruten av en resa till Tysk-
land (1869-70) som Jenny Lind-stipendiat, tills han
i februari 1876 slutade sina dagar.
Först nu började man inse Södermans betydelse,
och vår tid betraktar hans musik som det kanske
ädlaste uttrycket för det nationella i svensk tonkonst.
HERRGÅRDSBYGD OCH BONDEBYGD
Södermanland kan sägas vara ett av de mest
karakteristiska svenska landskapen, typiskt för landet
i dess helhet och rikt på olika naturtyper, som här
sammanfogats till en geografisk enhet. Mest
sörmländsk är väl landskapets mellersta del kring Båven
och de andra stora centralt belägna sjöarna, men
samma knottrigt kuperade, av sjöfyllda dalsänkor och
lövskogsklädda berg sönderstyckade terräng möter oss
också på många andra ställen. En växling mellan
herr-gårdsbygder, som här har större omfattning än i de
flesta andra svenska landskap, och bondebygder med
anor från förhistorisk tid sätter sin prägel på naturen,
som vanligen är relativt oberörd av det senaste
århundradets industriella utveckling; det är knappast
andra trakter än »Sveriges Sheffield» och
omgivningarna kring Stockholm som tagit starkare intryck av
sena tiders förändringar.
Kolmården och Kiladalen
Omedelbart norr om Bråviken går några av de
starkast framträdande förkastningsbranterna i mellersta
Sverige. Här utbreder sig Kolmården, gränsskogen
mellan Södermanland och Östergötland, ett glest
befolkat höjd- och skogsområde, vars högsta delar är
belägna i söder. Inom Södermanlands gränser når
bergen upp till 113 m ö. h., medan de i Östergötland ligger
ytterligare 40 m högre. Tack vare läget mot söder har
bergssluttningarna ned mot Bråviken en relativt hög
temperatur och påfallande rik växtlighet; lundar av
lind, alm, lönn, hassel och andra värmeälskande
växter ger Bråviksstranden mycket av dess charm.
Bergplatån därovanför har däremot en helt annan natur.
Dystra barrskogar utbreder sig mellan mossarna och
de små skogstjärnarna, landskapet har ett norrländskt
kynne, och man kan där finna åtskilliga växter som
egentligen hör hemma i våra fjälltrakter men som här
kunnat leva kvar sedan de kalla tiderna strax efter
inlandsisens avsmältning. I de starkare
sönderklyf-tade västra delarna av Kolmården intar mossarna de
största ytorna, fyllda av moränryggar som sticker upp
över omgivningen likt öarna i en skärgård. - Mot norr
begränsas Kolmården av den breda öppna Kiladalen,
ännu under bronsåldern en havsvik men nu utfylld av
lera och uppodlad. I Stadsfjärden vid Nyköping
förenar sig Kilaån med Nyköpingsån, avloppet för
sjöarna i landskapets mitt.
Storlek. 8 293,08 km2 land med 721 767 inv. 1954.
Fjärdar och öar. Längs Östersjön sträcker sig landskapet från
Nämdö- och Ingaröfjärdarna till Bråviken. Här ligger
Jungfrufjärden, Mysingsfjärden med Hårsfjärden och Danziger gatt,
Mörköfjärden med många delfjärdar, Hållsviken, Tvären,
Aspa-fjärden och Marsviken m. fl. Bland de större öarna märks
Nämdö, Ornö, Gålö, Muskö, Utö, Bedarö, Torö, Landsort,
Askö, Ringsö, Hartsö; av mälaröarna är de förnämsta Selaö,
Tosterö, Aspö och Fogdö.
Floder och sjöar. Hjälmaren (22 m ö. h.) avrinner till Mälaren
genom Eskilstunaån; längst i nordväst rinner Arbogaån; f. ö.
avrinner de flesta sjöarna genom Nyköpingsån och Trosaån, till
den förra sålunda Tisnaren (44 m), Kolsnaren och Viren (33 m),
Yngaren och Långhalsen (19 m) samt Båven (21 m), till den
senare bl. a. Klemingen (11 m) och Sillen (10 mj.
Städer. Eskilstuna (55 664 inv.), Södertälje (27 094), Nyköping
(residensstad, 21416), Nacka (17 645), Katrineholm (15 363),
Nynäshamn (8 215), Strängnäs (7 467), Öxelösund (5 711),
Tors-hälla (5 014), Flen (5 008), Mariefred (2 602), Trosa (1 343).
Län och stift. Trakten närmast söder om Stockholm tillhör
Stockholms stad, Södertörn och Öknebo härad tillhör Stockholms län,
Kvarsebo socken på Kolmården Östergötlands län och en del av
området mellan Mälaren, Arbogaån och Hjälmaren
Västmanlands län. Huvuddelen av landskapet tillhör Strängnäs stift,
östligaste delen Stockholms stift.
Den sörmländska sjöbygden och dess »leende
sörmlandsnatur »
Mellan Kiladalen och Mälarmården intas den
centrala delen av landskapet av den sörmländska
sjöbygden, den typiska sörmlandsnaturen. Sjöarna är rika
på vikar, öar och sund, och de blanka vattenytorna
speglar ekbackar och björkdungar, åkerfält, röda
bondgårdar och ståtliga herresäten. Terrängen har
gestaltats av gamla bergskedjeveckningar under de äldsta
geologiska perioderna och av senare förkastningar,
som styckat sönder landet i brottstycken, vilka
förskjutits i förhållande till varandra. Åarna har
fördjupat dalgångarna, som i allmänhet går från nordväst
till sydöst, medan de mest framträdande
förkastningarna har väst-östlig riktning. Även istidens avnötning
har fördjupat dalgångarna och skärpt kontrasterna;
genom avlagring av rullstensgrus, sand och leror har
sjöarna dämts upp, medan vågorna i det hav som efter
istiden täckte största delen av landet spolat många
höjder bara. Många av sjökedjorna fortsätter de gamla
floddalar som från Nordsverige genomdrar
Västmanland och som före Mälarens (se d. o.) uppkomst
genomkorsade Södermanland till dåtidens Östersjö. Den
sörmländska sjöbygden avvattnas huvudsakligen av
Nyköpingsån, Svärtaån och Trosaån.
Mälarmården och mälarbygden
Sjöbygden ligger lägst i söder, norrut höjer den sig
långsamt och övergår längs en linje Vingåker-Malm-
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
