Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Södermanland — herrgårdsbygd och bondebygd - Mälarmården och mälarbygden - Södertörn och skärgården - Ur Södermanlands historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3406 Södermanland_________________________________
Södertäljevikens mynning. Den nordligaste markeras
av Käglans mer än 50 m höga stup ned mot Arbogaån
och utgör sydgränsen för Mälarens västliga fjärdar,
Galten, Blacken och Granfjärden fram till nordändan
av Fogdön.
Stora, sedan äldsta tider betydande slättbygder
utbreder sig vid Hjälmaren, Eskilstunaån och Mälaren.
Här och på mälaröarna Fogdön, Tosterön, Tynnelsön,
Selaön och många flera har historiska tilldragelser av
vikt för hela riket timat och många av Sveriges
inflytelserikaste stormän har levat och verkat här. Liksom
Mälaren är Sveriges klassiska sjö, är också
mälarbygden Sveriges historiskt viktigaste landskap.
Södertörn och skärgården
Den östligaste delen av Södermanland, Södertörn,
utgör på sätt och vis ett landskap för sig, på alla sidor
omslutet av vatten. I väster går en betydande havsvik,
som i olika delar benämnes Mörköfjärden, Halls- och
Järnafjärdarna, Kagge- och Himmerfjärdarna,
Svärds-och Gålöfjärdarna och som omsluter Mörkön och
andra öar. Norrut fortsättes den av sänkan vid
Södertälje, som tidigare bildade ett sund, samt
Södertälje-viken i Mälaren. Av skogs- och bergstrakten Hanveden,
som i Tornberget når m mö. h., delas Södertörn i ett
nordvästligt bygdeområde, Svartlösa härad, och ett
sydöstligt, Sotholms. Stora ödemarker utbreder sig
alldeles inpå Stockholms knutar. För övrigt är naturen
lik den som förhärskar i övriga delar av landskapet.
Östra delen av Södermanland är en del av
Stockholms skärgård med många stora öar och smärre skär,
de flesta orienterade i tre med berggrundens
sprickriktningar sammanfallande stråk. Större eller mindre
fjärdar skiljer de olika ögrupperna från varandra och
från fastlandet.
Utanför Nämdö- och Jungfrufjärdarna ligger bl. a.
Nämdö och Mörtö, utanför Mysingsfjärden Ornö och
Utö samt innanför denna Gålö, Muskö m. fl. Danziger
gatt skiljer Nåtarö från Bedarö och de övriga öama
vid Nynäshamn, som i Torö och Landsort når längst
mot söder. Även på andra sidan Mörköfjärden
fortsätter skärgården utanför Trosa, Hållsviken och
Nyköping med en rik växling av björk- och törnrosklädda
holmar och ut mot havet kala skär och klippor.
Ur Södermanlands historia
Som en del av mälarbygden hör Södermanland nära
ihop med sveaväldets centralbygd. Det hörde till de
tidigast bebyggda delarna av Svealand, och fynden
från de förhistoriska tiderna är både många och rika.
Särskilt intressanta är stenåldersboplatserna i västra
Södermanland, där man vid Vrå funnit 5000-åriga
boplatser, som vittnar om ett framskridet åkerbruk, bl. a.
avtryck av sädeskorn av vete och korn samt
vindruvs-kärnor.
Landskapets huvudbygder låg vid Mälaren, och
trakterna kring Tuna (Eskilstuna) och Strängnäs
spelade under forntiden rollen av centralplatser för kult
och politik. Här grundades de första biskopsstitten 1
Svealand, här kämpade kristna och hedningar med
varandra, och här led S:t Eskil och S:t Botvid
martyrdöden. Redan under 400-500-talens strider mellan
svear och götar hade landskapet varit krigsskådeplats,
vilket de 250 bygdeborgarna vittnar om. Kampen
mellan Götalands kungaätt, den sverkerska, och
Svealands, den erikska, utkämpades även delvis på
sörmländsk jord, och under Folkungarnas inbördes
strider spelade landskapet en stor roll både under
Magnus Ladulås’ och hertig Erik Magnussons tid.
Nykö-pingshus var redan då ett starkt fäste, där bl. a. det
tragiska »Nyköpings gästabud» utspelades.
Många av Södermanlands storgods och slott går
tillbaka till 1200- och
i3OO-talen:Gripsholm,Nyköpings-hus, Tynnelsö, Sundby, Hörningsholm och många
andra. Av landskapets talrika kloster stammar inte
mindre än fem från 1200-talet, klostren i Julita,
Vår-fruberga, Eskilstuna, Strängnäs och Nyköping, senare
tillkom ännu flera, och under Vasatiden började till
de gamla medeltida ättegodsen komma många nya
sätesgårdar och slott. Landskapet har fortfarande en
avsevärd del av den svenska adelns stamslott och
fideikommiss inom sina gränser.
Under hertig Karl av Södermanland, sedermera
Karl IX, gick landskapets näringsliv raskt framåt,
kungsgårdarna framträdde som de bäst skötta
jordbruken i Sverige, gruvor och brukshantering
uppmuntrades, hantverk och industri började uppblomstra i
städerna. 1600-talet kan betecknas som en stor
nydaningstid. Bruken fick då ett storartat uppsving,
styckebruk och järnmanufaktur blev viktiga näringar, och
Karl Gustavs stad i Eskilstuna fick stor betydelse. De
ståtliga adelsgodsen var bland de främsta i riket och
från dem spreds en högre kultur till kringliggande
bygder.
1700-talet innebar en tillbakagång. Ryssarnas
plundrings- och härjningståg 1719 förstörde kuststäderna
och bruken, frihetstidens statsmakter missgynnade
landskapet och dess städer, medan Stockholm tillväxte
på sörmlandsstädernas bekostnad. Det dröjde ända
in på 1830-40-talen, innan landskapet fick del i det
nya uppsvinget på industrins och jordbrukets
område.
Stora delar av landskapet domineras fortfarande av
herrgårdarna, veteodlingen intar en betydelsefull plats
och bortåt hälften av åkerarealen utgörs av arrenderad
jord. Vid sidan härav har det moderna näringslivet
och kommunikationernas utveckling givit upphov till
många nya, betydelsefulla tätorter. Inräknas
Stockholm söder om Slussen bor nu mer än tre fjärdedelar
av landskapets invånare i städer. Även bortsett från
huvudstaden är industrin inom landskapets gränser
stor och mångsidig.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
