Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Televisionen (TV) — bilden på glasrutan - Kamerarör och bildrör - System för rundtelevision
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TELEVISION 3431
Fig. 2. Ljus från föremålet
passerar ett kameraobjektiv och
den halvgenomskinliga
signalplattan för att sedan projicieras
på fotokatoden. Dennas
motstånd är i mörker mycket högt
men sjunker vid belysning.
Potentialen kommer att
variera utefter fotokatodens mot
elektronstrålen vända yta. När
elektronstrålen avsöker ytan,
kan från signalplattan uttagas
strömändringar, som
motsvarar belysningen.
varierande spänningsnivå i plattans olika delar.
Elektronstrålen avsöker plattan längs horisontallinjer, rad
för rad, liksom när ögat följer texten i en bok. Härvid
återförs alla delar av plattan periodiskt till en
bestämd spänning. Strömvariationerna vid återföringen
utgör en signal som i tidsföljd återger föremålets olika
detaljer. Dessa strömvariationer förstärks och
korrigeras innan de överförs på sändarens högfrekventa
bärvåg.
För återgivningen av bilden på mottagningssidan
använder man också ett katodstrålerör, här kallat
bildrör. Strålen avböjs enligt samma mönster som i
kameraröret, men dess styrka är inte konstant utan
varierar i takt med den elektriska bildsignalen, vilken är
ansluten till ett galler i elektronstrålens väg. Sedan
strålen avböjts, träffar den glasväggens innersida,
som belagts med ett tunt lager av fluorescerande
material. Därigenom upplyses glasytan och ger utåt en
bild för åskådaren.
System för rundtelevision
Av det föregående har framgått att TV-bilder
överförs genom tre operationer: bilduppdelning i
kameraröret, transmission mellan sändare och mottagare
samt slutligen bildsammansättning i bildröret.
Bildanalysen och -syntesen sker rad för rad och mellan
raderna i bildsignalen kastas elektronstrålen snabbt
tillbaka (fig. 4). Under denna korta tid inläggs
syn-kroniseringssignaler från en generator på
sändarsidan och dessa signaler överförs tillsammans med
bildsignalen till alla mottagare (fig. 5). På detta sätt
återges föremålets detaljer i sina rätta lägen, vilket är
nödvändigt för att få en igenkännlig bild.
De viktigaste data, som måste fastställas för ett
televisionssystem, är bildfrekvensen och antalet linjer för
varje bild. Ett högt linjetal betyder många
bildelement och god detalj skärpa hos bilderna. Systemet blir
då emellertid något dyrbarare och man gör därför en
kompromiss, som brukar ligga mellan 400 och 800
linjer.
Sverige och ett flertal andra europeiska länder
använder 625 linjer och USA har 525 linjer.
Bildfrekvensen uppgår till 25 bilder/sek i Europa och 30
bil-der/sek i USA.
Bildfrekvensen och linjetalet bestämmer
tillsammans en tredje, viktig systemkonstant, bildsignalens
frekvensutrymme eller bandbredd, som mäts i antal
Fig. 3. Exteriör och principskiss av bildrör med rektangulär
skärm.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
