Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tibet — Dalai Lamas hemlighetsfulla land - En tibetansk måltid - Lamaistiska kloster och heliga sjöar - Det isolerade berglandets nutida förbindelser med yttervärlden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3460 TIBET
DALAI LAMAS HEMLIGHETSFULLA LAND
I IBE’T. I hjärtat av Asien reser jordens högsta
bergland sina snökrönta toppar. Namnet Tibet
betyder också »snölandet». Dess södra gränsberg är
Hima-laja, »snöns boning», och från kinesiska Turkestans
väldiga sandöknar skiljes Tibet av Kunluns jättelika
bergssystem. Även det inre av Tibet är uppfyllt av
mäktiga bergskedjor, nästan alla utsträckta i
östvästlig riktning. Tibets folk har inte som Kinas
behövt bygga någon befästning lik Stora muren till skydd
mot erövrare. De mäktiga, ända till 7 000 m höga
bergskedjorna tjänar som ett naturligt och nästan
ogenomträngligt försvarssystem, och Tibet har ända
till våra dagar förblivit en av jordens mest
otillgängliga och okända trakter.
Från resa i Tibets högland berättar Sven Hedin
(se d. o.), att han en dag nådde ett bergpass, lika
högt som toppen av Mont Blanc, och att man slog
läger på 5 000 m höjd, där nattkölden sjönk till - 10,7°.
Expeditionen fann ett 5 550 m högt pass, som ledde
över Arkatags huvudkam, och kom söder om denna
väldiga bergskedja ned i en bred dalgång, som följdes
åt öster under en månads tid.
Den långa jättedal expeditionen utforskade var
uppdelad i en serie avloppslösa bäcken, och i varje bäcken
låg en sjö, vanligen salt. Ehuru sjöarna naturligtvis
låg i dalens djupaste partier, befann man sig dock
alltid högre än toppen av Mont Blanc.
En tibetansk måltid
Det väldiga berglandet, i runt tal omfattande 2 milj.
km2, är mycket glest bebott. Hela befolkningen
beräknas uppgå till ca 3 milj. inv. av mongolisk ras. I
norra Tibets ödsliga trakter lever de som
kringströvande nomader och jägare, men i de tätare befolkade
dalarna söderut är de bofasta. Getterna och jak-korna
lämnar mjölk, smör, ost och grädde, och av villebråd,
antiloper, vildfår, vildåsnor, vild jakar och vargar, får
man kött, skinn och pälsverk. Landet är så fattigt på
bete, att t. o. m. de små hästarna kan ses stå och
mumsa på köttslamsor. Hur ser då en middag ut som
en tibetansk jakjägare kan bjuda på? Se här: getmjölk
med fet, gul grädde; jaknjurar brynta i fett; märgen
ur jakens benpipor, rostad över en eld av
djurspill-ning; små feta bitar av det möra köttet kring
antilo-pens ryggkotor eller av dess huvud, även det rostat
över gödselelden. Salt finns i överflöd vid sjöarnas
stränder. Allt nedsköljes med kinesiskt tegelte,
serverat i en träskål, där en smörklimp ligger och simmar.
Lamaistiska kloster och heliga sjöar
Endast de rika har råd att vallfärda till Tibets
heliga platser, till de lamaistiska klosterstäderna Lhasa
och Shigatse eller till de
heliga sjöarna
Manasa-rovar (4 602 m ö. h.)
och Rakas-Tal (4 589
m ö. h.). Manasarovar
är kanske den
ryktbaraste, besjungen i de
äldsta indiska sångerna.
Den är helig både för
indier och tibetaner och
ligger nära
Bramaput-ras källor mellan Hima-
laja och Transhimalaja. I dess kristallklara vatten
badar pilgrimer från Indien, och dit vallfärdar
tibetaner-na från när och fjärran, vandrar kring den runda sjön
och ber i de många templen. Vid södra stranden reser
sig det tvåhövdade berget Gurlamandata 7 725 m ö. h.,
och vid den norra tronar det heliga Kaila’s, 6715m
högt. Kring detta berg leder en annan, 40 km lång
pil-grimsstig, och särskilt förtjänstfullt är det att mäta
vägen med sin egen kroppslängd, vilket tillgår så, att de
troende lägger sig ned raklånga för vart fjärde steg.
Det isolerade berglandets nutida förbindelser med
yttervärlden
Länge låg Tibet som ett okänt land, lockande
europeiska upptäcktsresande. Två jesuitmissionärer
lyckades på 1660-talet som de första européerna tränga
fram till det heliga Lhasa, lamais’mens huvudstad.
I början av 1700-talet hade t. o. m. kapucinmunkarna
en fast missionsstation där. Under 1800-talet var
européerna utestängda från Tibet, som formellt varit ett
kinesiskt lydrike sedan 1200-talet, men Ryssland och
England försökte få ett grepp om landet. 1904 sände
England en militärexpedition till Lhasa under befäl
av sir F. Younghusband som med våld tvingade sig
fram till Da’lai LaTna, Tibets dåvarande världslige
härskare och samtidigt den lamaistiska kyrkans
överhuvud. Inte desto mindre lyckades engelsmännen
genom sitt måttfulla uppträdande vid detta och senare
tillfällen grundlägga vänskapliga relationer till
makthavarna i fjällandet. I tvister som sedermera uppstod
mellan Dalai Lama och det republikanska Kina
beträffande präststatens oberoende stödde
engelsmännen också verksamt Tibet. Sedan den gamle
lamaisti-ske påven dött 1933 och en ny Dalai Lama
upptäckts och installerats 1939, erkände även Kina
landets faktiska självständighet och sände en
diplomatisk representant till Lhasa. Den nya kommunistiska
regimen i Kina har emellertid efter sitt
maktövertagande 1949 återupprättat sin överhöghet och
besatt landet.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
