Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tjechov, Anton — psykolog och samhällskritiker - Tjeckoslovakien — fri stat blev folkdemokrati - Tysk-böhmiska kejsare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3484 tjechov
PSYKOLOG OCH SAMHÄLLSKRITIKER
I JECHOV, Anton (1860-1904). »Skriv en
berättelse om en ung man, son till en livegen, f. d.
bodbetjänt, kyrkosångare, gymnasist och student,
uppfostrad att respektera de överordnade, att kyssa
prästerna på hand, att böja sig efter andras åsikter, att
tacka för varje bit bröd, ofta pryglad, tvungen att gå
till lektionerna utan galoscher, lycklig över att någon
gång få äta middag hos rika släktingar, krypande för
Gud och hela världen, utan tvång, bara i en känsla av
sin egen ringhet, skriv en berättelse om hur denne
unge man pressar ur sig droppe för droppe av
slavblodet och hur han en vacker dag känner att i hans
ådror flyter inte slavblod utan äkta mänskligt blod.»
I dessa ord har Anton Tjechov sammanfattat
intrycken av sin hårda och bittra uppväxttid. Hans bana
som författare började i nödens tecken: för att kunna
försörja sina föräldrar och syskon och samtidigt
fortsätta sina medicinska studier vid universitetet i
Moskva började han medverka i olika skämttidningar.
Under flera år skrev han hundratals kåserier och
humoresker årligen, till en början utan några direkta
konstnärliga avsikter. De bästa bland dem visar dock
hans blick för det löjliga eller tragikomiska hos
människor och situationer och hans sinne för den
förlösande poängen. De gjorde honom snart till en populär
författare och han kom att lämna läkaryrket redan
innan han börjat det. Efterhand bröt han emellertid
med skämttidningarna och fann sin egen genre: den
långa novellen, där humor och svårmod, mjuk lyrism
och klarsynt realism balanseras mot varandra.
Fram
för allt skildrar han den ryska intelligentsians liv.
Till det yttre händer föga i dessa noveller och dock
förmår Tjechov skapa ett intryck av djupa mänskliga
konflikter, en aning om hur svårt och komplicerat
livet är att leva.
Mästerstycket bland de långa novellerna är Stäppen
som skildrar en sommarresa genom den sydryska
stäppen: där finns sol och rymd och färg, ett fint
stämningsmåleri med enkla, knappa medel. Tjechov
är en av de mest utpräglade artisterna inom rysk
prosalitteratur, och i en tid, som fordrade en
samhällskritisk och tendentiös litteratur, hävdade han
diktarens rätt att vara objektiv, att stå utanför. Att han
dock stundom fann den positionen otillräcklig visar
hans resa till fångkolonien Sachalin och hans
reportageböcker därifrån, avsedda att rikta
uppmärksamheten på straffångarnas omänskliga liv.
Vid sidan av novellerna ligger Tjechovs stora insats
inom dramatiken. Hans skådespel Måsen led fiasko
vid premiären 1895 men fördes senare till en stor
seger av Stanislavskij på Konstnärliga teatern. Det
dröjde innan publiken förstod den speciella stil som
utmärkte detta och de andra skådespelen (Onkel
Vanja, Tre systrar, Körsbärsträdgården). Liksom
novellerna är de byggda mer på stämningar än handling,
mer på det underförstådda än på det uttalade och den
vemodiga grundtonen balanseras av ljus komik och
ett hopp om att livet en gång, om hundra eller tusen
år, skall bli lyckligare att leva och människorna
värdiga att få leva det.
FRI STAT BLEV FOLKDEMOKRATI
Tjeckoslovakien. När den tjeckoslovakiska
staten upprättades efter första världskriget som en
fri, oavhängig republik, var det inte något nytt land
som skapades utan en gammal stat som
återupprättades. Under de första århundradena e. Kr.
beboddes landet av keltiska stammar, av vilka den främsta
var boj erna, vilka fått ge huvudlandet, Böhmen, dess
namn, samt av de germanska markomannerna, med
vilka romarna förde långa krig. Dessa folk ersattes
emellertid i början av medeltiden av en slavisk stam,
tjeckerna, vilka alltsedan dess utgjort befolkningens
huvudmassa. Småningom uppstod ett tjeckiskt
kungarike med ungefär samma omfattning som nuvarande
Böhmen, vilket vid början av 1 ooo-talet anslöts som
en fri riksdel till det tysk-romerska kejsardömet.
Anslutningen till kejsarriket medförde emellertid en
stark tysk inflyttning till landet och samtidigt ett
vid
gande av det tyska kulturinflytandet. Prästerskapet
och adeln blev till stor del tyskspråkiga, och under
den mest framgångsrike av de böhmiska kungarna,
Ottokar II (d. 1278), stärktes det tyska
borgerska-pets ställning i städerna. Kort efter Ottokars död blev
Böhmens konung medlem av det kejsarväljande
kurfurstekollegiet, och från denna tid började Böhmen
spela en tidvis helt dominerande roll inom det
tyskromerska kejsarriket.
Tysk-böhmiska kejsare
Tidigt gjorde sig emellertid en nationell tjeckisk
reaktion gällande mot det tyska inflytandet, och denna
fick bl. a. stöd från mitten av 1300-talet av konung
Karl I, som också valdes till tysk-romersk kejsare
under namnet Karl IV. Han gjorde bl. a. det tjeckiska
språket fullt likställt med det tyska. Huvudstaden
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
