Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tokyo — Asiens största stad - Många byggnader konstruerade för att motstå jordskalven - Tolstoj, Lev (Leo) Nikolajevitj — diktare och samhällsreformator - De första verken - De stora romanerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
349$ TOLSTOJ
Flygbild över Tokyos centrala
delar. Från luften ter sig staden
lika modern som vilken
västerländsk storstad som helst.
nom staden för att tjäna som brandgator vid
framtida eldsvådor, och för att trygga vattentillgången vid
nya katastrofer lät man ledningarna hänga fritt i
tunnlar i avsikt att förtaga jordstötarnas verkan. Vid ett
av de stora bombardemangen 1945 rasade emellertid
en häftig storm och försiktighetsåtgärderna var
förgäves.
Den nya stadsplanen med bebyggelsen uppdelad i
stora block och de moderna fyra- till
åttavåningshusen av tegel och betong visade sig ändamålsenliga
även vid detta tillfälle, enär brandskadorna fick en
vida större omfattning än sprängskadorna. 1947 års
återuppbyggnadsplan går vidare på denna väg och
omfattar dessutom talrika parkanläggningar.
DIKTARE OCH SAMHÄLLSREFORMATOR
I OLSTOJ [-ståj’], Lev (Leo) Nikolajevitj (1828
-1910). Det gamla herresätet Ja’snaja Polja’na, som
ligger på det bördiga slättlandet söder om Moskva, är
centralpunkten i Tolstojs liv. Tack vare detta gods
kunde den tidigt föräldralöse få den bästa
uppfostran och komma in i de bästa sällskapskretsar. Det
fanns stunder då den unge greven förde ett glatt liv,
spelade och drack. Men i andra stunder gjorde han
sig själv till föremål för en omsorgsfull självanalys
och karaktärsfostran. Trött på salongslivet gick han i
krigstjänst och kom till Kaukasus, den ryska
även-tyrsvärlden framför andra. Och då Krimkriget bröt
ut, fick han som ung officer under några veckor
tjänstgöra i Sevastopol under dess blodiga belägring.
De första verken
Tolstoj debuterade med en del självbiografiska
noveller om ryskt lantliv (Barndomen, Pojkåren och
Ungdomen, 1852-56). Men det var med de friska,
realistiska skildringarna från Kaukasus och framför
allt med de tre journalistiska »frontbreven» från
Sevastopol som han med ens framstod som den diktare
Ryssland väntade på. Genom Pusjkin och Lermontov
hade Kaukasus blivit romantikens förlovade land, och
de hade förhärligat kriget. Tolstoj är den som trasar
sönder dessa fantasier och visar krigets verkliga
ansikte utan några skönmålningar.
Men han infriade inte genast de rika löften han gav.
Det berodde på att han fick viktigare saker att tänka
på. I stället för att ägna sig åt den i hans ögon alltid
en smula suspekta skönlitteraturen började han
bedriva ett intensivt bildningsarbete bland böndernas
barn på godset. Åter var det Jasnaja Poljana, som
ingrep i hans liv, öppnade hans blick för de sociala
orättvisorna och gjorde honom till reformator. »När
jag kommer in i en skola och ser dessa magra,
smutsiga barn med klara ögon och icke sällan med
ängla-ansikten», skrev han, »då kommer det över mig en
skräck lik den jag skulle känna om jag såg en
människa drunkna. Gud i himlen! Hur skall man få dem
uppfostrade? Och vem skall man börja med, medan
de andra väntar? Här går det kostbaraste som finns
under: det andliga, som så ofta klart och öppet
framträder hos barnen.»
De stora romanerna
Till världslitteraturens lycka återtog han dock sin
skönlitterära verksamhet och skapade nu sin
gigan
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
