Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Torsk och torskfiske — fiskdietens storleverantör - Fortplantning, föda, tillväxt - Torskfiske - Spillånga, kabeljo, leverolja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TORSK och TORSKFISKE 35OI
Newfoundland är ett namn som är oskiljaktigt förbundet med de väldiga torskfångsterna på de stora fiskebankarna
utanför dess kust. Bilden visar hur de uppfläkta och saltade torskarna bretts ut till torkning på grankvistar vid stranden.
Beredningsmetoderna är noggrant anpassade efter de skilda smakriktningarna på de olika avsättningsmarknaderna.
ned mot botten. Som vuxen lever torsken av sill, tobis,
lodda, räkor m. m.
Torsken blir i allmänhet större i Atlanten än inne
i sådana avstängda vatten som Östersjön. Den
vanligaste storleken på den vid Island och Lofoten fångade
torsken är 70-80 cm under det att södra Östersjöns
oftast inte når upp till mer än hälften. Vad
maximi-storlek beträffar uppges rekordet från Lofotenfiskena
vara 1,5 m med en vikt av 35 kg. Ännu större har
fångats vid Island: 1,65 m - 42 kg.
Torskfiske
De största mängderna tas med trål utanför Lofoten,
Finnmarken, Island och Newfoundland.
Förutsättningen för att trål ska kunna användas är att botten är
jämn och att fisken håller sig vid denna. I andra fall
används sättgarn och backor, dvs. långrevar som
agnas med sill. Lofotenfisket pågår mest under februari
-mars och därvid fångas med sättgarn
huvudsakligen lekmogen torsk, skrei. Mindre torsk tas med
backor. Från april till juni äger loddetorskfisket rum
utanför Finnmarkens kust. Loddan leker då och man
fångar torsk som följer efter loddestimmen.
Spillånga, kabeljo, leverolja
En del av fångsterna säljs färsk men eftersom
fiskeplatserna mestadels ligger långt från
konsumtions
orterna och fisket dessutom är säsongbetonat, måste
väldiga mängder konserveras. Därvid använder man
sig av frysning, saltning, torkning eller en
kombination av de båda sistnämnda metoderna.
Av långa gör man i Bohuslän spillånga. Fisken
fläks upp, ryggraden avlägsnas och träpinnar, spilor,
sätts in, som håller fisken utbredd. Sådan långa går
i handeln under beteckningen blank- eller vårlånga.
Om den före torkningen varit saltad, kallas den
sommarlånga. Spillånga används som lutfisk. Större
delen av fångsterna vid de stora torskfiskena gör man
klippfisk av. Därvid läggs den saltade fisken ut på
klippor för att torka. Den mesta klippfisken görs av
torsk, men även långa, kolja och gråsej bereds på detta
sätt. Stockfisk är osaltad torsk men även annan
torskfisk, som fått torka på träställningar. I Norge kallas
dylik fisk törrfisk och beredningssättet har
praktiserats där i flera hundra år.
Även en mängd andra konserveringsmetoder
kommer till användning. Sålunda kan man röka och färga
gråsej så att den blir lik lax. Av torskens lever
framställs fiskleverolja eller levertran. Förr lät man
levrarna ligga och ruttna i tunnor, varvid en olja med
synnerligen obehaglig lukt bildades. Numera sker
ut-smältning med ånga eller centrifugering. Stor
medicinsk användning har sådan olja på grund av halten av
A- och D-vitamin.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
