Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tåkern och andra fågelsjöar — några kända fågelsjöar - En säregen vegetation skapade förutsättningarna för fågellivet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.................................................................... TÅKERN 3571
Tåkern i sydvästra
Östergötland är en av Sveriges
förnämsta fågelsjöar. Den är
grund och fylld av en rik
vegetation, som ger skydd och
föda åt tusentals fåglar. En del
av dessa häckar i sjön, andra
rastar där under vårens och
höstens flyttningar.
NÅGRA KÄNDA FÅGELSJÖAR
T ÅKERN och andra FÅGELSJÖAR. Låt oss en
sommardag besöka någon av de små sjöar som det
finns så gott om i nästan varje bergs- eller skogstrakt
i vårt land och därpå bege oss till en glimmande
vattenspegel ute på våra odlade kalk- eller lerslätter. Det
är en väsentlig skillnad som kommer till synes inte
bara i strändernas olika utformning och beskaffenhet
utan i sjöarnas hela karaktär. Skogssjön är kal och
fattig och saknar vidsträckta strandängar och större
vassbälten. Är det en klipp- eller bergsjö, har den
vanligen i stället en och annan träd- eller buskbeväxt
holme eller några karga skär, vid vilka fisktämor och
några måsar stimmar eller en småskrake, en knipa
eller storlom simmar omkring. Är det en mossig göl
inne i skogen, ser den nästan svart ut, ringa växtlighet
kantar även detta av humussyror brunfärgade vatten,
och blott någon skogssnäppa bryter den lilla
skogssjöns tysta ro. Sjön ute på slätten har en helt annan
karaktär. Redan på avstånd ter den sig grönskande till
följd av rikedomen på vassar och näckrosblad.
Star-riga ängsmarker med videbuskar breder ut sig vid
stränderna. Tofsvipor höjer sig ur gräset, sothöns och
doppingar skymtar i vassen, och flockar av änder
och enstaka eller små sällskap andra sjöfåglar flyger
då och då med snabba vingslag fram över vattenytan.
»Fågelsjöar» har blivit det populära namnet på
flera av den senare typen. De största är de
riksbekanta Hornborgasjön i Västergötland och Tåkern i
Östergötland, båda med en yta av omkring 35 km2.
Liksom Krankesjön och Hammarsjön i Skåne, Lina
myr på Gotland samt Kvismaren och Tysslingen i
Närke och Ändsjön på Frösön i Jämtland ligger de
alla inom eller på gränsen av våra silurområden med
deras plana berggrund och lättvittrade sand- och
kalk-stenslager och skiffrar. Även Hjälstaviken i
Uppland på slätten vid Mälaren, Mårdängsjön i
Gästrikland, Hosjön och Tämnaren i norra Uppland samt
Kävsjön i Småland är grunda, fågelrika sjöar, de tre
senare dock belägna i skogsbygder. Av annan
karaktär är de stora fågelträsken i Lappland, Sjaunja och
Muddus’ stora myrar samt Torne träsk m. fl.
En säregen vegetation skapade förutsättningarna för
fågellivet
Hornborgasjön var den mest egenartade av våra
silurslättsjöar, innan den sista sänkningen (som
avslutades 1911) förstörde den säregna naturen och
förändrade det rika och utomordentligt intressanta
fågellivet. Utom bladvassbältena, näckrosgördlarna och
un-dervattensängarna av nate (Potamoge’ton,
Myrio-phyVlum), vattenpest (Elo’dea) och alger (Chara)
ägde den i söder och väster en egendomlig, flera km2
stor sävareal (Scirpus), vars gläntor och naturliga,
kanallika rännor var övervuxna med dyborre
(Stra-tio’tes), pilört (Alis’ma), märke (Sium), kaveldun
(Typha) och svärdsliljor (Iris). Såväl denna
säv-djungel som gungflyn, dymassorna och framför allt de
vidsträckta kärrmarkerna, vilka omgav sjön i söder,
väster och norr och som om våren årligen
översvämmades, förlänade den en stark prägel av
otillgänglig
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
