Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vapenindustri — krigets verkstäder - Gevärsfaktorierna i Huskvarna och Eskilstuna - Bofors — Sveriges största vapensmedja - Utländsk vapenindustri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3646 VAPENINDUSTRI ______________________________
vapen även cyklar, motorcyklar, symaskiner,
köksspisar, emaljerat hushållsgods, radiatorer,
handelsgjut-gods m. m.
Gevärsfaktoriet i Eskilstuna anlades av staten 1813
för att dess tillgång till eldhandvapen skulle tryggas.
De privatägda faktorierna i Örebro, Norrköping och
Söderhamn hade nämligen vid denna tid nedlagts,
så att endast Husqvarna och Norrtälje återstod. För
ändamålet hade den vid ett fall i Eskilstunaån belägna
Carl Gustafs Stads bruksegendom inköpts ett par år
tidigare. Faktoriet har sedermera utvidgats i flera
etapper och sysselsätter numera under fredstid 400
man. Tillverkningen omfattar armégevär, karbiner,
kulsprutegevär och kulsprutor för arméns, flottans
och flygets behov. Det var i syfte att rationalisera
denna precisionskrävande tillverkning som C. E.
Johansson i egenskap av rustmästare vid faktoriet
ut-experimenterade sina berömda måttverktyg.
Bofors — Sveriges största vapensmedja
Den industriella verksamheten vid Bofors
grundades 1646 och i det närbelägna Björkborn 1639, då
privilegier erhölls för anläggandet av de första
hammarsmedjorna. Smedjorna utvecklades småningom
till ett ordinärt järnbruk med smide som specialitet.
En utveckling efter större linjer möjliggjordes, när
Bofors bruk 1873 ombildades till AB
Bofors-Gull-spång. Masugnar och martinverk inrättades, och 1883
lades grunden till de första mekaniska verkstäderna,
vilkas produktion väsentligen inriktades på
artilleripjäser, projektiler och pansarplåt -
tillverknings-objekt som senare skulle göra Bofors’ namn känt över
hela världen. En betydelsefull epok i företagets
historia inleddes 1894, då dr Alfred Nobel, den store
sprängämnesuppfinnaren och stiftaren av nobelprisen,
blev bolagets huvudintressent. Under de två år Nobel
hade kvar av sitt liv nedlade han ett energiskt arbete
på att förbättra den tekniska utrustningen och att
ut-experimentera nya ammunitions- och
sprängämnes-typer. På basis av dessa uppfinningar bildades 1898 AB
Bofors Nobelkrut, som anlade krut- och sedermera
även sprängämnesfabriker i Björkborn. Detta
företag övertogs 1935 helt av moderföretaget, vars
nuvarande namn AB Bofors antogs 1919.
AB Bofors tillverkar utom artilleripjäser och
ammunition även järn- och stålprodukter i stor skala
för civilt bruk samt genom sina dotterbolag
(Nyd-qvist & Holm i Trollhättan, AB Tidaholmsverken i
Tidaholm, Ulvsunda Verkstäder AB i Ulvsunda och
Wedaverken i Södertälje) även större
verktygsmaskiner, dieselmotorer, vatten turbiner,
järnvägsmate-rial och lättmetallprodukter. Särskilt berömd blev
Bofors’ automatiska 40 mm luftvämsautomatkanon,
som konstruerades i början av 1930-talet och som
under andra världskriget användes på alla fronter.
Denna pjäs har kallats »kanonen som vann kriget».
Utländsk vapenindustri
Den utländska vapenindustrin företer i fråga om
sin tendens att koncentreras till ett fåtal större
företag en liknande utveckling som den svenska. De
mest bekanta storföretagen är följande:
Tyskland: Kruppverken i Essen, anlagda 1812 av
Friedrich Krupp, Europas största stålverk, ehuru
under det andra världskriget illa åtgångna. Verken
upptar en areal av 870 hektar. Här kunde man ännu i
början av 1944 producera 42000 ton stål per dygn,
dvs. mer än 10 gånger så mycket som den
sammanlagda svenska dygnsproduktionen av stål. 1945
övertogs de svårt bombskadade anläggningarna av de
allierade. Vapentillverkningen torde snart åter komma
igång.
Frankrike: Schneiderverken i Le Creusot, anlagda
1782, inköptes 1836 av bröderna A. och E. Schneider,
som betydligt utvidgade rörelsen och grundläde dess
moderna vapentillverkning. Är 1838 levererade
Schneiderverken sitt första lokomotiv; 1842 byggdes
där världens första ånghammare. Då Kruppverken
från första världskrigets slut och fram till 1933
nödgades upphöra med sin vapenexport, blev för en tid
Schneiderverken Europas största exportör av
krigsmateriel.
Tjeckoslovakien: Skodaverken, grundlagda 1869 av
den tjeckiske ingenjören Emil Skoda, var på sin tid
det dåvarande Österrikes största vapenfabrik, som
under första världskriget bl. a. tillverkade mörsare av
stor kaliber och under mellankrigstiden var bland de
firmor som utvecklade luftvärnsartilleriet. Företaget
var fram till andra världskriget nära lierat med
Schneiderverken.
England: Vickers Armstrong Ltd. Detta företag
utgör en fusion från 1927 av två konkurrerande
vapenfabriker, Vickers Ltd. och W. G. Armstrong
Whit-worth & C. Ltd., vilka utom artilleri pjäser och grövre
krigsmateriel var för sig bedrivit tillverkning i stor
skala även av handeldvapen och kulsprutor,
järnvägs-materiel, bussar m. m.
Förenta staterna: Bethlehem Steel Corp.,
grundlagt 1904. Företaget, vars moderfabrik är belägen i
Bethlehem, Pennsylvania, har ett stort antal
dotterfabriker spridda över hela USA. Det är Amerikas näst
största stålverk, av samma storleksordning som
Kruppverken på sin tid och väsentligen inriktat på
civil produktion. Det sysselsatte vid slutet av 1940-talet
inemot 140 000 anställda. Mest bekant bland de äldre
egentliga ammunitionsfabrikerna är Du Pont de
Nemours i svenskstaden Wilmington, som sysselsätter
omkring 75 000 personer. Under andra världskriget
uppstod ett stort antal mer eller mindre tillfälliga
rustningsfabriker i Förenta staterna, vilka 1944
beräknades sysselsätta omkring 2 miljoner anställda
och där bl. a. 10 ooo-tals »Bofors’» 40’or
tillverkades.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
