Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Världskrigen — från Sarajevo till Hiroshima - Andra världskriget - Det militära händelsförloppet i Europa - Sjökriget och det strategiska luftkriget - Den anglo-amerikanska invasionen 1944 - Genombrottet vid Avranches - Den sista stora tyska offensiven - Avgörande offensiver mot Tyskland i öster, väster och söder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
375° VÄRLDSKRIGEN ________________________________
Sjökriget och det strategiska luftkriget
Efter Frankrikes sammanbrott sommaren 1940
riktade sig det tyska flygets strategiska verksamhet
huvudsakligen mot England med kringliggande
farvatten. Slaget om England pågick aug. 1940-våren 1941,
men redan i oktober 1940 stod det klart, att syftet att
tvinga England på knä eller kunna förbereda en
invasion med utsikter att lyckas icke kunde nås. I
samband med det ryska krigets utbrott lade det tyska
flyget tyngdpunkten österut, och England hemsöktes
endast sporadiskt. I stället medgav den allt kraftigare
engelska och i synnerhet amerikanska upprustningen
i luften en allt intensivare bombning av den tyska
hemorten jämte ockuperade länder. Detta strategiska
luftkrig antog under månaderna före den
anglo-ame-rikanska invasionen i Frankrike sådana proportioner,
att det tyska kommunikationsväsendet blev nästan
lamslaget. En stor del av äran, att invasionen
lyckades, tillkommer flygets strategiska krigföring, och det
stora företaget kunde understödjas med n 000
flygplan!
Sjökriget i Atlanten bestod huvudsakligen liksom
under första världskriget av den engelska flottans
blockad och av det tyska ubåtskriget. Det senare, som
under tiden 1940-42 var det skarpaste vapnet mot
England, bröts huvudsakligen genom utvecklingen av
det anglo-amerikanska konvojsystemet, som 1943
vann slaget om Atlanten. Detta möjliggjorde 1943 och
1944 års stora amfibieoperationer.
Större sjöstrider förekom egentligen endast i
samband med den tyska invasionen i Norge och det tyska
slagskeppet »Bismarcks» undergång. Den 24 maj 1941
sänkte »världens modernaste slagskepp» (»Bismarck»,
35 000 ton) i Danmarkssundet mellan Island och
Grönland »världens största örlogsfartyg», den
engelska slagkryssaren »Hood» (42 000 ton) men föll ett
par dagar senare sydväst om Irland offer för ett
kombinerat örlogs- och flyganfall. »Bismarck» undgick
dock systerskeppet »Tirpitz» öde att förstöras i hamn
genom bombning. Med de båda tyska slagskeppens
undergång var den tyska örlogsflottans ryggrad
knäckt.
Den anglo-amerikanska invasionen 1944
Det uppges, att förberedelserna till en invasion på
fastlandet började i London omedelbart efter
Frankrikes sammanbrott. På allvar togs de dock inte upp
förrän efter ryska krigets utbrott och USA:s inträde
i andra världskriget, då möjligheter till en lyckad
invasion först började skymta. På konferensen i
Tehe-ran (slutet av nov. 1943) mellan Churchill, Roosevelt
och Stalin uppdrogs riktlinjerna för fälttåget. Efter ett
gigantiskt förberedelsearbete var allt klart frampå
våren 1944. Den slutliga planläggningen och
truppernas specialutbildning hade då pågått mer än ett år.
Den 6 juni sattes det stora företaget i gång.
Överled
ningen låg i general Eisenhowers händer,
invasionsarméerna stod under general Montgomerys befäl. Man
kunde omedelbart landsätta omkring % milj. man.
Genombrottet vid Avranches
Landstigningen ägde rum i Normandie mellan Le
Havre och Cherbourg. Ända till slutet av juli
kämpade fyra brittiska, kanadensiska och amerikanska
arméer en hård kamp för att utvidga sitt brohuvud och
vinna svängrum. Den 31 juli skedde det avgörande
genombrottet vid Avranches. För den tyska positionen
i Frankrike fick detta genombrott katastrofala följder.
Det stora allierade svepet tog sin början. Det fick ett
hastigt förlopp icke minst på grund av det
dominerande flygets och de franska »maquis»-styrkomas
(den inre armén) medverkan.
De amerikanska och brittiska arméerna
framryckte från Normandie och Bretagne, delade på två
armégrupper under generalerna Montgomery och Bradley,
genom norra Frankrike på ömse sidor om Paris.
Huvudstaden befriades, huvudsakligen av den inre
armén, 25 augusti. Den 15 hade en ny allierad
armégrupp (Devers) börjat landstiga på den franska
medelhavskusten, varifrån den i Rhönes och Saönes
dalgångar stötte fram mot södra Elsass och samverkade
med de båda andra armégrupperna. Mot mitten av
september stod Eisenhowers sex arméer, snart ökade
till åtta, på en sammanhängande linje från havet nära
Scheldemynningen genom norra Belgien, Luxemburg
och västra Elsass-Lothringen till schweiziska gränsen.
Den sista stora tyska offensiven
De tyska förlusterna hade varit oerhörda. Enbart i
fångar hade de allierade intill 21 sept. tagit över /2
milj. man. Trots detta lyckades det den tyska
överbefälhavaren fältmarskalk von Rundstedt att
åvägabringa en sammanhängande front och, vad mera var,
att stabilisera den i huvudsak. Ett flygburet allierat
anfall mot Arnhem norr om Rhendeltat under senare
delen av sept. misslyckades. Under en stor offensiv
i november intogs visserligen Strasbourg (den 24), och
redan dessförinnan hade amerikanerna efter hård
kamp erövrat Aachen, men på det hela taget stod
striderna till mitten av december i ställningskrigets
tecken. Tyskarna hade t. o. m. krafter nog att 16
december gripa till motoffensiv, Ardennerslaget, riktad
mot de allierades upplagsområde i trakten av Liége
och Namur. Även i Elsass hade de vissa framgångar.
Det dröjde ända till slutet av januari 1945, innan
denna motstöt var slutgiltigt avvärjd. Det var den
sista stora tyska offensiven under kriget.
Avgörande offensiver mot Tyskland i öster, väster och
söder
Den tyska Ardenneroffensiven synes ha fördröjt
Eisenhowers slutoffensiv med omkring två månader.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
