Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Värmebehandling — temperaturstegring som läkedom - Kortvågsbehandling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3760 VÄRMEBEHANDLING
TEMPERATURSTEGRING SOM LAKEDOM
VÄRMEBEHANDLING. Bland smärtlindrande och
läkningsbefrämjande behandlingsmetoder intar
värmebehandling av olika slag en framträdande plats.
Utöver smärtlindringen kan man med
värmebehandling vinna att kroppens försvarsmöjligheter mot
infektioner ökas eller att livsbetingelserna för de
invaderande mikroorganismerna blir mindre gynnsamma.
Man använder dels allmän värmebehandling, som
syftar till en temperaturstegring i hela organismen och
dels lokal värmebehandling, som ger
temperaturstegring i någon viss kroppsdel eller något visst organ.
Med avsikt framkallad generell temperaturstegring,
medvetet framkallad feber, infördes i terapin av
den österrikiska nervläkaren Wagner von Jauregg
som upptäckte att feber hade en gynnsam inverkan
vid paralysie générale, en av syfilisinfektionens sena
manifestationer. Han började då ympa
malariaplas-modier på sina patienter för att framkalla
febertoppar. När den sjuka fått ett antal febertoppar och
behandlingen givit ett gynnsamt resultat, kunde
plas-modierna utrotas med kinin. Metoden fick snabbt stor
spridning och har varit av utomordentligt stor
betydelse. Wagner von Jauregg fick nobelpriset för denna
sin behandlingsmetod 1927.
Man har senare kommit underfund med att man
kan framkalla temperaturstegringen på andra sätt
och med samma gynnsamma resultat. Om kroppens
värmeavgivande förhindras, stiger dess temperatur,
liksom om värme tillförs utifrån (jfr art. Feber). Den
sjuke kan placeras i ett skåp med elektriska lampor.
Genom lampornas strålning uppvärms huden och
värmeavgivningen förhindras. Man har häri ett sätt att
höja kroppstemperaturen och man kan genom att
släcka lamporna bryta temperaturstegringen, när den
nått önskad höjd. Denna metod, som praktiserades
en tid, är tämligen tidsödande och kräver noggrann
övervakning. Numera används den knappast längre.
Genom kortvågsbehandling (se nedan) kan man
också framkalla en allmän stegring av
kroppstemperaturen. Denna stegring kan komma ganska snabbt och är
lätt att kontrollera genom behandlingens avbrytande.
Denna metod är nu den vanligen använda för att
framkalla generell temperaturstegring.
I avsikt att framkalla lokal smärtlindring, t. ex. vid
reumatiska processer och lokala inflammationer, ger
man ofta lokal värmebehandling. Denna framkallas
på ett flertal olika sätt. Enklast är ett vaddförband
kring t. ex. en värkande axel. Härigenom hindras
lokalt värmeavgivandet från vävnaderna och
temperaturen stiger något. Vid vissa tillfällen kan man
framkalla en temperaturstegring genom att doppa t. ex.
en hand i varmt vatten. Detta används när man vill
träna efter vissa skador och få blodcirkulationen i
handen så god som möjligt. Värmen medför nämligen
en vidgning av blodkärlen och en rikligare
genomblödning vilket är gynnsamt för läkning.
Kortvågsbehandling
Den numera mest använda metoden är elektrisk
värmebehandling genom s. k. kortvåg.
Man hade vid arbetet med kortvågsradiosändning
iakttagit, att människor som uppehöll sig i närheten
av kortvågssändarna blev påverkade och fick feber
och att febern åter försvann en stund efter det de
avlägsnat sig från sändarapparaterna. Dessa bifynd vid
radioarbetet gav impulser till kortvågsbehandlingen.
En radiosändare utsänder elektromagnetiska vågor
av viss längd. Dessa vågor åstadkommer inom en
avstämd radiomottagare svängningar av motsvarande
frekvenstal och våglängd. Den s. k. kortvågsapparaten
utsänder identiska vågor fast kortare eller av omkring
6 meters längd. Patienten, eller den kroppsdel som
skall behandlas, insätts i ett kondensatorfält, vilket så
att säga matas med dessa ultrakorta och ytterst
hög-frekventa vågor. Sedan patienten -
mottagningskret-sen - avstämts ungefär så som man ställer in en
radiomottagare, sker en kraftig och jämnt fördelad
värmeutveckling i den behandlade kroppsdelen. Patienten
erfar endast en behaglig värmekänsla.
De elektromagnetiska svängningarna är vid
kortvåg av ännu högre frekvens än vid diatermi eller
omkring 50 000 000 per sek. Mellan dessa båda metoder
gör sig en del intressanta skillnader gällande i
fysikaliskt och biologiskt hänseende. Vid
diatermibehand-ling måste kroppsdelen vara i ledande kontakt med
elektroderna, vilket inte är fallet vid kortvåg, som
har förmågan att genomtränga elektriska isolatorer,
såsom glas, gummi etc. I kortvågsapparaten sker
energiöverföringen så att säga trådlöst, varför
elektroderna eller rättare kondensatorplattorna sitter en
bit från den behandlade kroppsdelen.
I jämförelse med diatermiströmmarna
åstadkommer de korta elektromagnetiska vågorna en jämnare
fördelning av värmet, vilket är av största betydelse,
när det gäller behandlingen. Diatermiströmmen, som
letar sig fram genom de vävnader som leder
strömmen bäst, t. ex. musklerna, uppvärmer dessa
betydligt mer än exempelvis fettvävnaden. Kortvågorna
däremot, i synnerhet de allra kortaste, åstadkommer en
jämnare uppvärmning därigenom att de är i stort sett
oberoende av det elektriska ledningsmotståndet.
Många är redan de till synes hopplösa fall av
ischias och andra liknande reumatiska åkommor vilka
fått hjälp genom kortvågsmetoden.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
