Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Västergötland — en gammal kulturbygd - Gamla kyrkor och ståtliga herrgårdar - Städerna i Västergötland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
37?6 VÄSTERGÖTLAND
De förnämsta medeltidskyrkorna, Värnhems
klosterkyrka och Skara domkyrka, uppfördes
huvudsakligen på 1200-talet; den förra, som restaurerades
omkring 1920, varvid klosterbyggnaderna utgrävdes, är
en märklig kalkstensbyggnad i fransk-gotisk stil, den
senare, som började byggas redan av biskop
Adal-vard vid mitten av 1000-talet, hade ursprungligen
romansk karaktär men ombyggdes samtidigt som
Värnhem uppfördes under påverkan av engelsk unggotik
och fransk höggotik.
Av äldre profana slottsbyggnader finns åtskilliga
kvar, men flera är förstörda. Borgar fanns tidigt i
Kungslena, Årnäs, Opensten och Ymseborg. Under
folkungatiden byggdes Axvall och Gälakvists slott och
biskopsborgar vid Brunnsbo, Husaby och Läckö.
Medeltida är det ännu bestående stenbockska Torpa,
medan Vasatidens Grävsnäs nu är en ruin, och
Hälle-kis, Börstorp och Koberg ombyggda. Bland senare
arkitektoniskt märkligare slott och herrgårdar kan
nämnas Stola, Marieholm, Kavlås, Gällö, Almnäs m. fl.
-Det märkligaste av slotten är dock Läckö, som
stammar från 1200-talet, brändes under unionstiden och
återuppbyggdes vid 1400-talets slut. Slottet ombyggdes
senare nästan helt av Magnus Gabriel de la Gardie.
Städerna i Västergötland
Göteborg, Trollhättan och Skara, se särsk. artiklar.
Mölndal, tidigare Fässberg, som 1911 blev
munici-palsamhälle och 1922 stad, är Göteborgs största förort.
Den är ett typiskt industrisamhälle, uppvuxet kring
fallen i Mölndalsån, som tidigare utnyttjades för
kvarndrift. Nu är det pappers-, textil- och fettämnesindustri
som dominerar (Papyrus, Mölnlycke väveri, Mustad
m. fl. anläggningar).
Vänersborg, beläget vid Vänerns sydvästända nära
utloppet i Göta älv, avlöste den tidigare köpstaden
Brätte och fick stadsprivilegier 1644, blev 1679
residens i det omreglerade Älvsborgs län men ödelädes
flera gånger av eldsvådor, särskilt 1834, då nästan hela
staden brann ned. Industrin företräds främst av en
skofabrik och textilfabriker. Trollhätte kanal går genom
staden mellan Vänern och Vassbotten.
Alingsås, som i början av 1700-talet var en av
Sveriges förnämsta industristäder, uppfördes 1611 av
flyktingar från det av danskarna ödelagda Nya Lödöse och
privilegierades 1619. Betydelse fick staden först efter det
att Jonas Alströmer 1723 här anlagt sitt
manufakturverk. Efter Alströmers död gick staden tillbaka, och
först efter västra stambanans öppnande 1859 kom
ett nytt uppsving. Mer än hälften av stadens invånare
är beroende av industrin, som först och främst omfattar
textiltillverkning, bl. a. stor konfektions- och
bomullsindustri.
Ulricehamn är beläget vid nordändan av sjön
Åsunden vid korsningen av den redan under medeltiden
livligt trafikerade landsvägen längs Ätradalen och
huvudvägen från Jönköping till Göteborg. Orten, som
före 1741 benämndes Bogesund, omtalas redan 1306
och var åtminstone på 1400-talet stad. Den brändes
upprepade gånger under 1500-talet av danskarna. Den
har nu en del textil- och snickeriindustri. På sluttningen
av den skogklädda Galtåsen ligger på 330 m höjd
det stora Ulricehamns sanatorium.
Mariestad är sedan 1660 residensstad i Skaraborgs
län. Staden ligger vid Tidans utlopp i Vänern och är
anlagd av hertig Karl 1583. Den gjordes till säte för
superintendenten i det stift som hertigen 1580 bildat
av Värmland och sina besittningar i Västergötland och
som ägde bestånd till 1646. Före tillkomsten av Göta
kanal och västra stambanan, som ingendera berör
Mariestad, hade staden större betydelse än nu som hamn
och handelsort för norra Västergötland. Tillkomsten
av större industrier i slutet av 1800-talet medförde
omsider ett visst uppsving. Viktigast är Katrinefors
pap
persbruk, Tidans vulkanfiberfabrik (»Unica») samt en
del konfektionsindustri.
Lidköping, vid Lidans mynning i Vänern, består
egentligen av två städer, den ena på östra stranden av
Lidan med anor från medeltiden - de första bevarade
privilegierna är från 1446 — den andra på västra sidan
anlagd 1672 av Magnus Gabriel De la Gardie, vars
gamla jaktslott då flyttades hit från Läckö och till 1882
användes som rådhus. Det ligger mitt på Nya stadens
väldiga torg. Tidigare norra Västergötlands
handels-centrum, är Lidköping nu länets största industriort med
sockerbruk, mek.. verkstad, sågblads-, porslins- och
tändsticksfabriker.
Skövde, i våra dagar mest känt som garnisonsstad,
ligger på östra sluttningen av Billingen mitt för den
ur trafiksynpunkt viktiga sänkan mellan Norra och
Södra Billingen. Under hednatiden kultplats (guden
Skades vi), blev »Sködve» efter kristendomens
införande vallfartsort med sitt eget helgon Helena av Skövde
(martyr omkring 1160) och sin mycket besökta
marknad, Elinsmässan. Staden, som första gången omtalas
1413, var länge obetydlig. Först efter stambanans
tillkomst 1860 började den växa, fick garnison 1905, nu
tre regementen, och blev från 1860-talet även
industriort. Bland fabrikerna märks Pentaverken (motorer),
Gullhögen (kalkindustri) m. m.
Hjo, staden i Guldkrokens jordbruksbygd på
vätter-stranden, har uppstått som överskeppningsort till
Östergötland och fick sina första privilegier under Erik av
Pommerns regering. Staden har alltid varit obetydlig.
Den har en del småindustri och är överfartsort till
Hästholmen.
Tidaholm var ursprungligen ett järnbruk, anlagt
1799, och på 1920-talet känt för sin tillverkning av
lastbilar och bussar. 1868 anlades Vulkans
tändsticksfabrik, som blev landets största. Sedermera har också
tillkommit bl. a. flera snickeri- och möbelfabriker.
Köping 1895, blev Tidaholm Stad 1910.
Falköping, vid foten av Mösseberg, är huvudort för
Falbygden, en av landskapets äldsta kulturbygder.
Staden nämns på 1200-talet, och som stad är den
medeltida, ehuru dess äldsta bevarade privilegier är från
1620. Staden var länge obetydlig, och endast vid de
stora höstmarknaderna rådde någon rörelse. Efter
västra stambanans tillkomst blev den järnvägsknut och
tillväxte raskare. Under 1900-talet tillkom också
åtskillig industri, däribland flera trikåfabriker och en
rullgardinsfabrik. På sluttningen av Mösseberg ligger
ett stort sanatorium.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
