Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åland — Finlands rent svenska landskap - Den åländska självstyrelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3826 ÅLAND _______________________________________________________________________
Medelpunkten för sommarens
rika turistliv på Åland,
Mariehamns Societetshus.
Mariehamn utgör en idyllisk
blandning av stad och land men är
trots idyllen också centrum för
en livlig handel.
enighet inte kan träffas, skall landstinget förelägga
presidenten en lista på fem personer att välja mellan.
Landshövdingen har rätt att inkalla eller upplösa
landstinget och är dessutom ordförande i den mycket
viktiga s. k. Älandsdelegationen, som utom honom
består av två representanter från vartdera Finland och
Åland och som har att reglera de statsbidrag ögruppen
skall erhålla av republiken. I självstyrelselagen är
uppräknade de områden beträffande vilka Finland
har kompetens, varav följer, att landskapet Åland på
andra icke nämnda gebit äger beslutanderätten;
enligt den åländska opinionen skall republiken vid
till-lämpningen av självstyrelselagens »katalog» dock ha
varit för snäv och alltför mycket utnyttjat sin
maktställning. De viktigaste områdena för republikens
kompetens berör utrikespolitiken, försvaret, familje-,
arvs-, förmynderskaps-, handels-, växel- och sjörätten,
alkohol- och en del av sociallagstiftningen, straff- och
processrätten, penningväsendet, mått, mål och vikt,
tullagstiftningen, grunderna för undervisningen samt
jordbruks-, skogs- och fiskelagstiftningen m. m.
Presidenten har inom tre månader rätt att inlägga veto
mot landstingets beslut, antingen dessa innebär
överskridande av landstingets kompetens eller strider
»mot republikens allmänna intressen». I
självstyrelselagen, § 27, stadgas dessutom skyldighet för Ålands
inbyggare att »biträda vid fäderneslandets försvar
genom att, i stället för fullgörande av värnplikt, göra
motsvarande tjänst vid lots- och fyrinrättningen
såsom därom i lag särskilt stadgas». Garantilagen
innehåller härutöver en del regler till skydd för
skolundervisningen på svenska språket, varjämte den reglerar
rätten för andra än ålänningar att förvärva egendom
i landskapet; för att hindra främlingsinvasion har
sålunda landskapet, kommunala och enskilda ålänningar
rätt att inlösa egendom som försäljs till person som
inte äger »laga bo och hemvist» på ögruppen.
Särskilt på grund av luftkrigets revolutionerande
betydelse för krigföringen samt till följd av den
under 1930-talet starkt ökade utrikespolitiska oron
framställde Finland önskemål om konventionens
revide
ring i fråga om demilitariseringsbestämmelserna.
Först 1938 på våren upptogs officiella förhandlingar
härom med Sverige. Efter en del finska eftergifter
enades Sverige och Finland i den s. k.
Stockholms-planen i januari 1939 om grunderna för denna
revision. I princip innehöll denna, att ansvaret för
ögruppens neutralitet bland signatärmakterna primärt
åvilar Finland och Sverige. Möjlighet skulle ges till
övningar med finska och svenska sjöstridskrafter samt
utbildning av landskapets vapenföra befolkning till
hembygdens försvar. Omfattningen av de militära
åtgärderna skulle fastställas av en finsk-svensk
delegation. Stockholmsplanen mötte emellertid ryska
invändningar, och underhandlingarna hade inte lett till
något resultat, då andra världskriget utbröt.
Då Sovjetunionen 30 nov. 1939 angrep Finland, kom
Ålandsfrågan i nytt läge. Ögruppens remilitarisering,
som redan tidigare förberetts genom
anslagsbevill-ningar av den finska riksdagen m. m. genomfördes,
delvis mot de åländska myndigheternas protester.
Efter vinterkrigets slut demolerades åter
befästningarna, och de finska stridskrafterna drogs bort.
Finlands återinträde i kriget på tysk sida aktualiserade
ånyo befästningsfrågan, omfattande försvarsåtgärder
företogs, och finska trupper besatte på nytt Åland
perioden 1941-44, då det finsk-ryska
vapenstilleståndet för andra gången medförde raserandet av
befästningarna och återförandet av trupperna till
fastlandet. Genom fredsfördraget 1947 fastslogs åter Ålands
traditionella neutralisering och demilitarisering.
Enligt den sista regleringen, som stadfästes 1951
av den finska riksdagen och Ålands landsting,
betraktas Åland som ett svensktalande territorium med
åländsk hembygdsrätt, vilken meddelas av
landskapsstyrelsen. Dessutom får Finlands regering inte ingå
några internationella avtal, som berör Ålands
intressen, utan det åländska landstingets medgivande. Å
andra sidan upprätthålls den finska presidentens
vetorätt mot sådana landstingsbeslut, som strider mot
Finlands grundlag eller utrikespolitiska ställning.
Samtidigt fick ålänningarna eget riksdagsmandat.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
