Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Äggviteämnen — en förutsättning för livet - Olika sätt att konstatera förekomst av äggviteämnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÄGGVITEÄMNEN 3847
EN FÖRUTSÄTTNING FÖR LIVET
Äggviteämnen utgör huvudmassan i såväl
människornas som djurens muskler. De ingår
dessutom i så gott som alla kroppens organ, framför allt
i cellkärnorna och protoplasman. Vitan såväl som
gulan i ett ägg utgörs även i huvudsak av äggviteämnen.
Det är på grund av sin förekomst i äggets vita som
äggvitan erhållit sitt namn. På grund av den viktiga
roll äggviteämnena spelar i organismen har de även
fått namnet protei’ner (av grek, protos, den förste, den
som intar första platsen). Förutom kol, väte och syre
innehåller alla äggviteämnen kväve, vissa dessutom
svavel, fosfor och järn. Det ser ut som om det framför
allt vore växterna som äger förmåga att bygga upp
äggviteämnen. Äggviterika födoämnen får därför inte
saknas i vår dagliga diet (se Föda).
Enligt vad The Svedberg kunnat bestämma medelst
den av honom konstruerade ultracentrifugen, är
äggviteämnenas molekyler mycket stora. Molekylvikten
ligger vanligen över 15 000 och kan stundom uppgå
till flera miljoner. Äggviteämnenas kemiska
sammansättning känner man dock ännu inte fullt. Man vet
likväl, att de är uppbyggda av kvävehaltiga organiska
syror, s. k. amdnosyror. Sådana bildas nämligen vid
kokning av äggvita med alkalier eller syror. Man har
isolerat inte mindre än ca 26 olika aminosyror. I
åtminstone de flesta äggviteämnen binder
aminosyrorna varandra i långa kedjor. På kemisk väg har man
lyckats koppla ihop inte mindre än 19 aminosyror
efter varandra. Sådana konstgjorda föreningar av två
eller flera hopkopplade aminosyror kallas
polypepti’-der. De mera sammansatta av dessa liknar i flera
hänseenden de enklare äggviteämnena. Aminosyrorna
kan vara bundna i vilken ordning som helst. Räknar
man ut på hur många olika sätt de kan kombineras,
kommer man till miljarder och åter miljarder. Det
syns inte orimligt, att varje djur- och växtart är
uppbyggd av sina speciella äggviteämnen. Under
mat-smältningsförloppet sönderbryts födans
äggviteämnen i enkla aminosyror genom mag- och tarmsaftens
inverkan. Ute i kroppens vävnader uppbyggs härefter
sådana äggviteämnen som kroppen är i behov av.
Äggviteämnena förekommer i djur- och
växtorga-nismen antingen enbart eller i förening med andra
ämnen. I förra fallet kallas de enkla, i senare fallet
sammansatta äggviteämnen eller proteider.
Många äggviteämnen är lösliga i vatten i kolloidal
form. Detta märks på lösningarnas simmighet. Genom
tillsats av vissa salter liksom syror och alkohol fälls
de lätt åter ut ur sina lösningar. Vid upphettning i
neutral eller svagt sur lösning stelnar (koagulerar) de
flesta äggviteämnen. Koaguleringstemperaturen är
olika för olika äggviteämnen. Bland de egentliga
ägg
viteämnena märks följande grupper: Albumi’ner,
t. ex. ägg-, serum-, mjölk- och växtalbumin. De är
vattenlösliga och kan erhållas i kristaller. Globuli’ner
skiljer sig från albuminerna genom att de är olösliga
i rent vatten men däremot lätt löses, om till vattnet
sätts något koksalt. De förekommer i ägg, blod, i
sädeskornens kantceller (aleuronäggvita), i muskler
(myo-sin) m. m. Den viktigaste fosforproteinen är kasei’n,
som förekommer i mjölk och är rik på fosfor.
Albu-miner utmärker sig vanligen för mycket stor
motståndskraft mot sönderdelning. De viktigaste är:
Ke-rati’n, som utgör huvudmassan i horn, hår, naglar
och fjädrar och som utmärks av stor svavelhalt
(2-5 %). Elasti’n bildar de elastiska trådarna i de högre
djurens bindväv. Kollage’n är huvudbeståndsdelen i
bindväv och organisk bensubstans. Vid längre
kokning i vatten omvandlas det i gluten (lim). Lim
framställs vanligen genom kokning av ben i svagt sur
vattenlösning. Sky (»jus») på kött utgörs även av lim.
Gelatin är renat färglöst lim. Fibroi’n och serici’n
utgör huvudbeståndsdelarna i äkta silke, vilket
således är ett äggviteämne.
Vid upphettning med alkalier och syror spjälkas
äggviteämnena på olika sätt. Viktiga sådana
sönder-delningsprodukter är peptoner och albumoser.
De viktigaste proteiderna är glykoproteiderna,
nukleoproteiderna och kromoproteiderna.
Nukleopro-teiderna ( av nucleus, kärna) bildar
huvudbeståndsdelen i djurens och växternas cellkärnor. De är
uppbyggda av äggviteämnen och nukleinsyror. Dessa
senare är mycket sammansatta organiska syror,
uppbyggda av kolhydrater, fosforsyra och kvävehaltiga
purin- och pyrimidinbaser. Den viktigaste
kromopro-teiden är blodets röda färgämne, hemoglobi’n, en
förening mellan äggviteämnet globin och ett rött
färgämne, hem.
Olika sätt att konstatera förekomsten av äggviteämnen
1. Försätts en äggvitelösning med ättiksyra eller
annan syra, uppstår en grumling av utfälld
(koagulerad) äggvita.
2. Millons reaktion. Försätts en äggvitelösning med
Millons reagens, erhålls en vit fällning, som vid
upphettning blir röd. Reagenset består av en lösning av
kvicksilvernitrat i salpetersyra.
3. Xantoproteinreaktionen. Försätts äggvita med
koncentrerad salpetersyra och upphettas, erhålls en
gul färgning.
4. Biur e’t pr ov et. Försätts en äggvitelösning med
några ml utspädd natriumhydroxidlösning och
därefter med några droppar starkt utspädd
kopparsulfat-lösning, erhålls en violett färg.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
