Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Äktenskapet — i nöd och lust... - Äktenskapslagstiftningen - Trolovning och förlovning - Förlovningens rättsverkningar - Gamla äktenskap och nya har olika rättsverkningar - Giftorätten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÄKTENSKAPET 3851
Åktenskapslagstiftningen
Den svenska äktenskapsrätten i sitt nuvarande
skick har tillkommit i två omgångar: 1915 och 1920.
Först nydanade man rättsreglerna om hur äktenskap
må ingås och upplösas. I den andra omgången
reglerade man de rättsverkningar som ett ingånget
äktenskap för med sig, och man sammanfogade då alla
reglerna till en ny giftermålsbalk. Föräldrabalken, vilken
på sätt och vis kompletterar giftermålsbalken med
sina bestämmelser om förhållandet mellan föräldrar
och barn, trädde i kraft 1950.
Trolovning och förlovning
Om trolovning, i dagligt tal mest kallad förlovning,
handlar den inledande bestämmelsen i 1 kap. 1 §
giftermålsmalken. »Trolovning är sluten, då man
och kvinna med vittnen, ringväxling eller annorledes
överenskommit att ingå äktenskap med varandra.»
Vittnen och ringväxling är alltså inte nödvändiga;
man kan lika gärna använda andra sätt att kungöra
och säkerställa bevisning om att trolovning ingåtts.
Även om trolovningen hålles hemlig, blir den lika
juridiskt bindande, bara den vid behov kan bevisas.
Förr var trolovningen äktenskapshinder, dvs. den
som var trolovad med en person kunde inte få gifta
sig med en annan, förrän den förstnämnda
trolovningen blivit upphävd i viss föreskriven ordning. Numera
är trolovning inte hinder för ingående av äktenskap
med annan än med den trolovade.
Förlovningens rättsverkningar
Men har då trolovningen eller förlovningen
nuförtiden alls inte några rättsverkningar? Jo, det har
den. Om trolovningen inte leder till äktenskap, kan
den exempelvis medföra rättsverkningar beträffande
de gåvor som parterna givit varandra för det
tilläm-nade äktenskapets skull. Om ena parten
huvudsakligen bär skulden till att trolovningen brytes, har han
eller hon inte den rätt att återfå givna gåvor som
annars är medgiven. Den som huvudsakligen bär
skulden till upplösningen kan också bli skyldig att utge
ersättning till motparten för förlust till följd av åtgärd
som han eller hon vidtagit för det planerade
äktenskapet (exempel: uppsägning av plats). Om barn
avlats under trolovningen och mannen huvudsakligen
bär skulden till att trolovningen sedan brytes, kan
det hända att han blir skadeståndsskyldig gentemot
kvinnan.
Sedan nämnda verkningar av trolovning kommit att
alltmera sällan åberopas och blivit praktiskt taget
utan tillämpning under senare år, visar sig numera
trolovningens rättsverkningar kanske främst däri, att
barn som avlats under trolovningen eller vars
föräldrar efter dess avlelse ingått trolovning med varandra
(trolovningsbarn) får en bättre rättslig ställning än
andra utomäktenskapliga barn (t. ex. i fråga om
arvsrätt).
Gamla äktenskap och nya har olika rättsverkningar
I vissa hänseenden gäller vår nya giftermålsbalk
inte i fråga om de äktenskap som ingåtts före dess
ikraftträdande, dvs. före 1 januari 1921. Lagstiftarna
ansåg nämligen, att eftersom äktenskap dessförinnan
ingåtts i tanke att den gamla balkens regler skulle
gälla om makarnas ekonomiska förhållanden och
dessutom långivare, fordringsägare etc. utgått från
samma antagande, så vore det inte rätt att nu genom en
lag omgestalta dessa äktenskaps rättsliga ekonomiska
följder.
Genom äktenskapsförord eller boskillnad i förening
med skifte av boet kan dock makarna i de gamla
äktenskapen själva omvandla sina ekonomiska
förhållanden så, att nya giftermålsbalken blir tillämplig även
på dem.
Vilken skillnad är det då mellan det gamla och det
nya sättet att ordna äkta makars ekonomiska
angelägenheter? Låt oss börja med giftorätten.
Giftorätten
Giftorätt betyder inte rätt att gifta sig, som man kan
få höra att en och annan tror. Giftorätt betyder i
stället den rätt som den ena maken har till den andra
makens egendom.
I fråga om de äldre äktenskapen kan man säga, att
giftorätten helt enkelt innebär en
egendomsgemen-skap eller ett slags bolagsförhållande. Makarna hade
en samfälld äganderätt till det mesta av sina ägodelar,
det s. k. giftorättsgodset. I detta gods eller denna
egendom hade alltså båda makarna en viss rätt; de hade
bildat bo-lag, de bodde och ägde gemensamt.
I de nyare äktenskapen får vardera maken behålla
äganderätten till den egendom som han eller hon har
vid äktenskapets ingående eller förvärvar under
äktenskapet. Här är huvudregeln alltså inte
egendoms-gemenskap utan tvärtom: var och en har sitt. Men
dessutom har vardera maken en viss rätt, giftorätt,
till den andra makens egendom, och denna rätt
framträder vid äktenskapets upplösning och innebär då
befogenhet att erhålla en viss del av den andra
makens egendom. Dessförinnan har vardera maken
också en viss rätt att kräva, att den andra maken inte
vårdslösar sitt giftorättsgods. I de nyare
äktenskapen är alltså »mannens giftorättsgods» = den egendom
som tillhör mannen men i vilken hustrun har
giftorätt. Och »hustruns giftorättsgods» blir på
motsvarande sätt den hustrun tillhöriga egendom, i vilken
mannen har giftorätt.
Förvaltningen av boet var enligt den gamla
giftermålsbalken principiellt tillerkänd mannen, och det
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
