Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ögat och seendet — kamerans levande förebild - Ögats inställning för seende på olika avstånd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÖGAT 3863
Glaskroppen
Vertikalsnitt genom ögonhålan.
nämnda upphängningstrådarna, och linsen buktar
sig starkare på grund av sin elasticitet. I motsats till
kameran, i vilken linsernas avstånd till filmen ändras
för olika avstånd, sker avståndsinställningen hos ögat
genom att linsens form och därmed dess brytkraft
ändras.
Ögats förmåga att för skarpt seende på olika
avstånd förändra den optiska apparatens brytkraft
betecknas med uttrycket ackommodation. I
ackommoda-tionsvila, då linsen alltså är så platt som möjligt, är ett
normalt öga inställt för skarpt seende på oändligt
långt håll, t. ex. horisonten. Så fort ögat skall användas
för seende på närmare håll, träder
ackommodations-mekanismen i funktion. Dessa regleringar sker genom
reflexer. Med tilltagande ålder avtar ögats förmåga av
ackommodation, enär den åldrade linsen inte längre
kan bukta sig så mycket. Denna åldersförändring hos
det i övrigt normala ögat betecknas med uttrycket
presbyopi’. Äldersögat kan dock fortfarande se skarpt
på längre håll.
Ett närsynt öga är vid ackommodationsvila inställt
för skarpt seende på betydligt närmare håll än t. ex.
horisonten. Det närsynta ögat kan över huvud icke
se sådana föremål skarpt som ligger bortom ett visst,
för varje närsynt öga bestämt avstånd, nämligen
avståndet till den s. k. fjärrpunkten, dvs. den punkt på
vilken ögat är inställt vid ackommodationsvila. Det
normala eller emmetro’pa ögat har sålunda sin fjärr-
punkt vid horisonten eller exaktare uttryckt på
oändligt avstånd. Det närsynta eller myo’pa ögat har
däremot sin fjärrpunkt på ändligt avstånd, t. ex. 1 m från
ögat eller för ett höggradigt närsynt öga ännu
närmare, t. ex. 10 cm. Alla föremål bortom 10 cm syns
därför i ett dylikt fall suddiga. I stället kan ögat
genom att använda sin ackommodationsapparat se
skarpt på föremål som är mycket nära ögat. Ett
höggradigt närsynt öga kan därför urskilja de minsta
detaljer, t. ex. stoftkorn, som är för små att iakttagas av
vanliga ögon, vilket falskeligen givit anledning till den
uppfattningen, att den närsyntes öga skulle vara
»särskilt starkt». En tredje och även den en vanlig form av
avvikande refraktionstillstånd representeras av det
s. k. översynta eller hypero’pa (hypermetro’pa)
ögat. Detta öga måste redan vid seende på oändligt
avstånd ackommodera mer eller mindre. Eftersom i
detta fall ett seende redan på långt håll innebär, att
ögats ackommodationsförmåga tas i anspråk, kan ett
hyperopt öga inte se på så nära håll som t. ex. ett
nor-malsynt öga. Den s. k. närpunkten ligger på längre
avstånd från ögat, än vad förhållandet är hos ett
nor-malsynt eller i än högre grad hos ett närsynt öga. Ett
översynt öga kommer därför att tidigare än ett
nor-malsynt störas av den i medelåldern begynnande
pres-byopin, vilket medför, att den översynte tidigare måste
börja använda glasögon för arbete på nära håll. Å
andra sidan blir en närsynt person sällan presbyop.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
