Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Österrike — från habsburgskt arvland till republik - Det gamla Östmark - Det tysk-romerska kejsardömet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3882 ÖSTERRIKE
FRÅN HABSBURGSKT ARVLAND TILL REPUBLIK
Österrike av i dag är endast en ringa återstod
av det en gång mäktiga rike som var kärnan i
Donau-monarkin, en av Europas foma stormakter (1914
677 000 km2 med 52 milj. inv.). Den lilla österrikiska
republik som blev kvar, sedan kejsardömet störtat
samman under det första världskriget och de
underlydande folken bildat egna riken, ockuperades i mars
1937 av Hitler och införlivades med det tredje riket.
Vid Tysklands sammanbrott i det andra världskriget
besattes Österrike av de allierade, som höll landet
ockuperat ända fram till år 1956, även sedan den fria
republiken Österrike återuppstått i maj 1945. (Se
närmare därom s. 3884.)
Det gamla Östmark
När romarna utsträckte sitt välde till Donau,
beboddes det nuvarande Österrike av keltiska stammar,
som snart romaniserades. Romersk civilisation
infördes, vägar och städer anlades, bland dem Vindobo’na
(Wien), Juva’vum (Salzburg), Len’tia (Linz).
Under de följande århundradena trängde germaner in
från Böhmen (markoman’ner) och västerifrån
(ba-juva’rer), senare kom slaver och avaTer. De
sistnämnda behärskade ett par hundra år landet men
besegrades av Karl den store, som införlivade »Östmark»
med det frankiska väldet. År 976 kom landet som
ärftligt län under den Babenbergska ätten, från 1156
som riksomedelbart hertigdöme. Efter
Babenbergar-nas utslocknande 1246 inträdde ett interregnum,
varunder häftiga tronstrider utkämpades, vilka slutade
med Habsburgs seger, då kejsar Rudolf av Habsburg
1283 lämnade Österrike som län åt sin son Albrekt.
Det tysk-romerska kejsardömet
Från slutet av 1400-talet blev den tysk-romerska
kejsarvärdigheten i realiteten förenad med innehavet
av Österrike och varaktigt knuten till den
habsburg-ska ätten. Med kejsar Maximilian I (1493-1519)
samlades de tidigare på flera linjer splittrade
Habsburg-ska länderna till ett rike, som genom Filip I och Karl
V förenades med Burgund och Spanien. Österrike
kom härefter att inta en alltmer dominerande plats
inom Tyskland; till de gamla österrikiska länderna
kom efter hand Böhmen, Mähren och Ungern. Genom
det spanska tronföljdskriget i början av 1700-talet
fick Österrike de gamla spanska besittningarna i
Belgien och Italien, och från denna tid var Österrike en
av Europas huvudmakter. Genom de krig som
utkämpades mot Turkiet under slutet av 1600-talet och
början av 1700-talet vann Österrike inte blott Ungern
utan även en del av Balkanhalvön, vilken senare dock
snart åter gick förlorad.
Storlek. 83 851 km2 - 6 916 000 inv. (1951).
Naturförhållanden. Berg: Alperna (70 % av territoriet),
Grossglockner 3 798 m ö. h. Floder: Donau med bifloderna
Inn, Enns, Leitha samt Drava och March.
Produkter. Brunkol, järn, salt; peppar, cellulosa, möbler;
kläder, modevaror.
Städer. Wien (huvudstad, 1 766 000 inv. 1951), Graz (226 000
inv.), Linz (185 000 inv.), Salzburg (103 000 inv.), Innsbruck
(95 000 inv.) m. fl.
Karta se s. 3884 samt vid art. Europa.
Det österrikiska tronföljdskriget (1740-48)
resulterade i svåra förluster för Österrike, däribland främst
Schlesien, men i slutet av århundradet annekterades
i stället delar av Polen. Napoleonkrigen medförde
likaså till en början stora landförluster samt det
tyskromerska kejsardömets upplösning men genom
Wien-kongressens beslut vann Österrike ytterligare mark
i Italien, som därefter kom att nästan helt domineras
av det österrikiska inflytandet.
Mitten av 1800-talet medförde dock nya
besvikelser. Greppet över det tyska riket slappnade genom
Preussens ökade inflytande, och i Italien betydde
Napoleon HI:s ingripande stora förluster för Österrike.
Här uppstod en ny italiensk nationalstat, som redan
från början stod i stark motsättning till grannen i
norr. Avgörandet i kampen om Tyskland föll redan
1866 genom det preussisk-österrikiska kriget, vars
resultat blev att Österrike utstöttes ur den tyska
gemenskapen och att Italien förvärvade de återstående
delarna av Venetien. Från denna tid var Österrike en
stat som i förening med Ungern visserligen
fortfarande förblev en av Europas dominerande stormakter
men som särskilt efter Berlinkongressen 1879 fick
sina intressen begränsade till i huvudsak
Sydösteu-ropa. Motsättningen mot konkurrenten Ryssland blev
härefter alltmer framträdande. Från österrikiskt håll
lade man sig vinn om de västra delarna av
Balkanhalvön, medan Ryssland koncentrerade sina intressen
till Bulgarien. Den allserbiska rörelsen, som åsyftade
en förening av de inom Österrike hemmahörande
Artiklar, som saknas i detta, band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
