Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A - Abakus ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
A’bakus, räknetavla, även
byggnadsterm för den fyrsidiga platta som
utgör översta delen på ett
kolonnkapitäl, 2278.
Abaliene’ra, lat., avsöndra, avyttra
(jord).
A balla’ta, it., musikterm, i balladstil.
Abandon [abangdång’], fr.,
uppgivande; lössläppthet. — Som
sjörättsterm anger A. att en
försäkringstagare avstår försäkrat fartyg eller
gods till försäkringsgivaren mot
uppbärande av försäkringssumman.
— Abandonnera, övergiva,
överlämna. avstå (fartyg, last o. dyl.).
A’bano Ter’me, kurort i prov. Padova
i n. Italien, med heta svavelkällor
och gyttjebad. 8 377 inv. 1951.
À bas [aba’J, fr., ned med...! —
À bas les tyrans!, ned med
tyrannerna!
Abasi, grek., oförmåga att gå. —
Abasiastasi, oförmåga såväl att gå som
att stå. Är som regel hysteriskt
betingad.
A battu’ta, ital., musikterm, efter
taktslaget, i sträng takt.
Ab’ba, arameiskt ord för fader, hos
judarna beteckning för skriftlärde
och Gud. Upptaget av grekiska
kyrkan som titel för patriarker och
biskopar.
Abbadi’derna, arabisk dynasti i
Spanien 1023—91.
Abbandonamen’te, ital. musikterm:
hängivet.
Abba’s (d. 652), Muhammeds farbror,
abbasidernas stamfar.
Abbasidema, arabisk kalifdynasti,
härstammande från Muhammeds
farbroder Abbas. Störtade 750
omajjadernas dynasti, flyttade huvudstaden
till Bagdad och härskade där tills
mongolerna 1258 erövrade staden; en
gren innehade nominellt kalifatet i
Egypten till den turkiska erövringen
1517. Den mest kände abbasiden är
Harun-er-Raschid.
Abbazia [-tsi’a], en mycket omtyckt
sommar- och vinterkurort på
Istriens kust vid Adriatiska havet.
Abbé, fransk titel, ursprungligen för
abbot (se d. o.), senare för katolska
präster i allmänhet. Titulära abbéer,
utnämnda av konungen, ofta av
adlig börd, voro ofta sedda i
sällskapslivet under 1600- och 1700-talen.
Abbe [äb’i], Cleveland (1838—1916),
amerikansk meteorolog och
astronom. Anses vara den egentlige
skaparen av Förenta staternas
väderlekstjänst.
Abbe, Ernst (1840—1905), tysk fysiker
och astronom, prof. i Jena,
grundade 1875 tillsammans med Carl
Zeiss Zeissverken i Jena och blev
ensam innehavare av firman 1889.
Donerade 1896 firman till den av
honom grundade Zeiss-stiftelsen.
Abbedis’sa, klosterföreståndarinna i
vissa nunneordnar, kvinnlig
motsvarighet till abboten i ett
munkkloster, 2015.
Abbekås, skånskt fiskeläge 15 km
väster om Ystad. På 1500-talet
betydande ort. 365 inv. 1951.
Abbeville [abvil’], hamnstad vid
kanalkusten i norra Frankrike, 19 502
inv. 1954, svårt härjat under
andra världskriget och bekant genom
det tyska pansarvapnets
framgångsrika avskämingsmanöver mot
Abbeville i maj 1940. Betydande
textilindustri.
Abborren, Per’ca Fluvia’tilis,
taggfenig sötvattensfisk med två
ryggfenor, den främre med taggstrålar.
Ryggen är svartgrön, sidorna
ljusare gröna med från ryggen
utgående, 5—6 mörka tvärband. Buken är
helt vit. A. förekommer i hela
Europa. Rommen fästes i långa
band vid vattenväxter. Som ung
lever den av plankton, som äldre
av rov. Lektiden inträffar vid
islossningen. Dvärgrasen
»tusenbröder» uppkommer troligen genom
undernäring, 975 B, 981 B.
Abborrfors, by i s.ö. Finland vid
Kymmene älv, gränsort mellan Sverige
och Ryssland 1743—1809.
Ab’bot (aram. abba, fader),
klosterföreståndare inom vissa
munkordnar. Väljes av klosterbröderna och
lyder under biskopen, 2015.
Abbotsford [äb’atsfåd], Walter Scotts
gods i Skottland. Uppfört omkring
1820 i medeltidsstil. Numera
Scott-museum med rika samlingar av
konst, böcker och manuskript.
Abbreviatio’n eller abbreviatu’r (lat.,
förkortning), konventionellt
förkortningstecken, i synnerhet i
grekiska och latinska handskrifter samt
i notskrift. — Abbreviera, förkorta.
ABC-bok, den tidigare allmänt
brukliga första läseboken. Nu vanligen
alfabetiskt uppställd bilderbok för
förskoleåldern, 1 B.
ABC-code [ei bi si kåud], eng.,
internationellt använd telegramcode
för affärsbruk.
ABCD-fronten kallades en mot
japanernas expansion i Sydostasien 1941
riktad maktgruppering, som fått sitt
namn efter de deltagande
makternas engelska initialer: America,
Britain, China och Dutch East Indies
(Holländska Ostindien).
Abcha’ser, tjerkesserna närstående
bergsfolk i n.v. Kaukasus, ca 80 000
inv. 1937.
Abchasien, autonom sovjetrepublik i
Georgien vid Svarta havet. 8 700
km2, ca 270 000 inv. (1933).
Huvudstad: Suchum.
ABC-staterna, efter
begynnelsebokstäverna sammanfattande benämning
på Argentina, Brasilien och Chile.
Beteckningen kom i bruk under
förra delen av 1900-talet, sedan
förhållandet mellan dem förbättrats
(1915 en allmän skiljedomstraktat).
ABC-alliansen har utgjort en viktig
maktfaktor och har verkat
stabiliserande på den internationella
politiken i Sydamerika, 134.
ABC-vapen, efter de engelska
initialerna sammanfattande benämning
på atom-, bakteriologiska och
kemiska vapen.
Abd, arab., tjänare; ordet användes
ofta som personnamn i förening med
något av Allahs 100 namn, t. ex.
Abd-el-Wahha’b, den Givmildes
tjänare.
Abd-al-Azi’z, se Ibn Saud.
Abdalla’h, arab., »Guds tjänare»;
Muhammeds fader, 1804.
Abd-ar-Rahma’n, arabiskt furstenamn.
— 1. Arabernas anförare vid Poitiers
732. — 2. Emir av Afganistan (1844
—1901). Tog en icke obetydlig del i
de samtida engelsk-ryska intrigerna
i landet, 12.
Abd-el-Ka’dir (1807—83), arabhövding
i Algeriet, ledde 1832—47 berbernas
försvar mot de franska erövrarna.
Satt efter nederlaget i fängelse till
1852, fick sedan en stor pension av
Frankrike och ägnade sig åt
filosofiskt författarskap.
Abd-el-Krim (f. 1881), marockansk
frihetskämpe, ledare för riffkabylerna.
Efter framgångar i spanska
Marocko angrep han 1925 franska
besittningar, besegrades och hölls 1926
—1942 internerad på ön Réunion.
Vistas sedan juni 1947 i Egypten.
Abde’ra, antikens Grönköping, stad i
Trakien, vars invånare voro
beryktade för självgod enfald och för sitt
bakvända tänke- och handlingssätt,
983 K, 1504 K. — Abderi’tisk,
bakvänd, enfaldig.
Abderhal’den, Emil (1877—1950),
schweizisk fysiolog och biokemist.
Har särskilt studerat
ämnesomsättningen i cellerna. Produktiv förf.
av läroböcker i fysiologisk kemi.
Abderhaldens reaktion,
graviditetsreaktion, som tidigare användes för
påvisande av graviditet.
Abderitisk, se Abdera.
Abdest’, pers., muhammedanernas
tvagning före bönen.
Abdike’ra, nedlägga ett ämbete; om
en regent, avsäga sig kronan. —
Abdikation, tronavsägelse.
Abdomen [å’-], lat., buk. Hos leddjur
den av ett växlande antal segment
bestående bakkroppen.
Abdominalorgan, t. ex. tarmar, lever,
bukspottkörtel m. fl.
Abdomina’lfötter, pariga
ställförflyttningsorgan på bakkroppen hos vissa
leddjur, t. ex. kräftans stjärtfötter
och simfena, fjärillarvernas fem
bakre, vårtlika benpar.
Abduktio’n, lat., rörelse av kroppsdel
från kroppens mittaxel.
Abd-ul-Aziz (1830—76), turkisk
sultan. Blev 1861 sultan efter sin
broder Abd-ul-Medjid (1823—61), var
till en början reformvänlig men
förstörde genom sitt slöseri landets
affärer. Avsattes i maj 1876 och
mördades följande månad.
Abd-ul-Hakk Ha’mid (1852—1938),
turkisk skald, grundare av den nya
diktarskolan efter europeiska
förebilder.
Abd-ul-Ha’mid I (1725—89), sultan av
Turkiet 1774—89; låg bl. a. i krig
med Ryssland, vilka ledde till stora
förluster och landavträdelser.
Abd-ul-Ha’mid II (1842—1918), den
»röde sultanen» av Turkiet. Sedan
hans reformvänlige storvisir Midhat
pascha 1877 avskedats och Turkiet
lidit stora motgångar i kriget mot
ryssarna, inleddes ett på spioneri
och polisvälde grundat personligt
regeringssystem, som därpå härskade
till 1908, då en resning av
garnisonen i Saloniki framtvingade
återinförandet av författning och
parlament. Ett kontrarevolutionärt
försök av Abd-ul-Hamid misslyckades,
och 1909 avsattes sultanen och
internerades.
Abdulla’h ibn Hussein (1882—1951),
konung av Jordanien, en av de
drivande krafterna vid arabupproret
mot turkarna 1916, emir i det
brittiska mandatet Transjordanien 1921.
När Jordanien 1946 blev
självständigt antog A. konungatiteln och
har såsom en av de ledande inom
arabförbundet vid flera tillfällen
ivrat för Jordaniens, Syriens och
Palestinas förening till en
storarabisk stat. A. föll i juni 1951 offer
för ett attentat, vars motiv bl. a.
synes ha varit missnöje med
dennes brittisk-vänliga politik. Han
efterträddes av sonen Imir Talar,
124, 1243.
A’bel, enligt 1 Mos. 4 son till Adam
och Eva, blev dödad av sin broder
Kain, 2279.
Abel (1218—52), dansk konung, son
till Valdemar Sejr, låg i strid med
sin broder Erik Plogpenning och
utpekades som upphovsman till dråpet
på denne 1250. Han stupade mot de
upproriska friserna.
Abel, Niels Henrik (1802—29), norsk
matematiker, blev efter en utländsk
resa 1825—27 docent i Kristiania
1828 men dog redan följande år i
lungsot. Han betraktas som ett av
de största matematiska snillen, som
levat, och har lagt grund till flera
av den moderna högre
matematikens grenar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
