Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A - Alexander ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ALEXANDER I
ALFAPARTIKLAR
des vid Issos i Mindre Asien
följande år. Sedan han fortsatt till
Egypten och anlagt Alexandria,
återupptog han striden med perserna.
Segrade vid Arbela, intog
Babylo-nien och utropade sig till
storkonung av Persien. Ett fälttåg mot
Indien 327 misslyckades dock.
Organiserade förvaltningen i sitt
välde, förbättrade kommunikationerna
och anlade nya städer. Sökte
sammansmälta perserna med det
hellenska folket och öppnade Asien för
den grekiska kulturen, 38, 39 B.
Alexander I (1888—1934), konung av
Jugoslavien från 1921, mördades vid
ett besök i Frankrike.
Alexander I (1857—93), prins av
Bat-tenberg, furste av Bulgarien 1879—
86, nedlade regeringen efter svåra
förvecklingar, som kulminerade i ett
krig med Serbien 1885—86.
Alexander I (1777—1825), son till
Paul I, kejsare av Ryssland 1801.
Han bekämpade först Napoleon men
slöt sedan i Tilsit ett förbund med
honom 1807 och erövrade i kraft
därav Finland 1809. Segrare i kriget
mot Napoleon 1812—15 spelade
Alexander en ledande roll i europeisk
politik. Ursprungligen frisinnad blev
han senare reaktionär och
grundläde den heliga alliansen. Hans
plötsliga död på en resa i s.
Ryssland gav upphov till många rykten.
Alexander I (1876—1903), konung av
Serbien från 1889. Regerade
despo-tiskt och mördades jämte sin
drottning, Draga Maschin, av
samman-svurna officerare, — 1890.
Alexander II (1818—81), kejsare av
Ryssland från 1855. Påverkad av
panslavistiska stämningar inledde A.
1877 ett framgångsrikt krig mot
Turkiet, vars frukter likväl
omintetgjordes genom Englands och
Tysklands ingripande (Berlinkongressen
1878, se d. o.). Ars regeringstid
utmärktes av flera reformer, främst
livegenskapens upphävande 1861.
Hårdhänta inre metoder ledde till
flera anarkistiska attentat. För ett
av dessa föll A. offer.
Alexander III (1845—94), son till A. II,
kejsare av Ryssland från 1881.
Hävdade självhärskardömet och gjorde
panslavismen till rättesnöre för rysk
politik, vilket innebar radikala
för-ryskningsförsök i rikets
ytterområden, bl. a. i Finland. Grundade
1891—94 den fransk-ryska alliansen.
Alexander III, påve 1159—81, på grund
av stridigheter med kejsar Fredrik I
landsflyktig i Frankrike 1162—77;
upprättade ärkebiskopssätet i
Uppsala och vigde i Sens 1164 den förste
ärkebiskopen där, Stefan, 2769.
Alexander VI, påve 1492—1503, eg.
Ro-drigo Borgia, var högt begåvad,
representativ och energisk men ytterst
hänsynslös och utsvävande; genom
sitt levnadssätt och sin politik
skadade han kyrkans anseende, 2770.
Alexander VII, påve 1655—67, eg.
Fabio Chigi. Representerade som
nun-tie påvestolen vid Westfaliska
fredskongressen. Mottog som påve
Kristina i Rom.
Alexander [äligsa’nda] av
Hillsbo-rough, Albert (f. 1885), engelsk
la-bourpolitiker, marinminister under
andra världskriget, försvarsminister
1947—50.
Alexander [äligsa’nda], sir Harold (f.
1891), engelsk militär, fältmarskalk.
Ledde den brittiska
expeditionskårens reträtt från Dunkerque,
överbefälhavare i Burma 1942, i Främre
Orienten s. å., ledde erövringen av
Kyrenaika och Tripolis 1942—43;
vice överbefälhavare över de
allierade styrkorna under Eisenhower
1943. Ledde fälttåget på Sicilien
och i Italien, överbefälhavare i
Medelhavsområdet 1944. Deltog i
Jalta-konferensen 1945. A. är, jämte
Mont-gomery (se d. o.) främst känd som
organisatör av segern vid Alamein
i oktober 1942. Blev brittisk
generalguvernör i Canada 1945 och
utnämndes i januari 1952 till
försvarsminister i Churchills ministär, 3746.
Alexanderarkipelagen, en stor grupp
kustöar i sydöstligaste Alaska, 33 K,
34, 579.
Alexander Nevskij (1220—63), rysk
nationalhjälte, ryktbar för sin av
legenden rikt utsmyckade seger över
en svensk-norsk korsfararhär vid
Neva 1240 (varav hans tillnamn) och
en seger över svärdsriddarna på
Peipussjöns is 1242. Ett av den
ryska kyrkans främsta helgon. A.
N.-klostret vid Neva uppfördes av
Peter den store.
Alexanderplatz, beryktad plats i
Berlin i närheten av Moabitfängelset,
m. m. Känd bl. a. genom A. Döblins
roman, Berlin am A.
Alexandersarkofagen, en med färgade
reliefer rikt smyckad antik
marmorsarkofag från slutet av 300-talet
f. Kr., funnen 1887 vid Sidon, nu i
Konstantinopel. En av den
hellenistiska konstens bäst bevarade alster.
Alexander Seve’rus (208—235),
romersk kejsare från 222. A. var högt
bildad och rättrådig men svag och
osjälvständig. Genomförde många
förbättringar. Mördad under ett
fälttåg mot germanerna.
Alexanderhugg, uttryck som syftar
på att Alexander den store med ett
svärdshugg löste den gordiska
knuten; användes om ett blixtlikt
infall som löser en svår fråga.
Alexanderslaget, berömd antik
golvmosaik, framställande Alexander
och Darius i slaget vid Issos och
återgående på en grekisk målning
från Alexanders tid. Funnen i
Pompeji 1831, nu i Nationalmuseet i
Neapel, 39 B.
1. Alexanderson, Aron Martin (1841—
1930), klassisk filolog, prof, i Lund
1890—1906. Har bl. a. behandlat
grekisk metrik och fornkunskap
och översatt grekiska tragedier.
2. Alexanderson, Nils (f. 15/4 1875),
jurist, jur. dr i Uppsala 1904,
professor i processrätt vid Stockholms
högskola 1908, tillika i
internationell privaträtt 1916, justitieråd 1922
—44, liberal ledamot av F. k. 1912
—21, talrika framskjutna
förtroendeuppdrag.
3. Alexanderson, Ernst (f. 25/1 1878),
son till A. M. A., svensk-amerikansk
elektrotekniker, chefsingenjör vid
Radio Corporation of America 1919,
konsulterande ingenjör vid General
Electric Co. 1924, framstående
uppfinnare inom radiotekniken och
andra områden av elektrotekniken, fil.
hedersdr i Uppsala 1938.
Alexandra [eng. uttal: äligsa’ndra]
(1844—1925), engelsk drottning,
dotter till Kristian IX av Danmark, g.
1863 med dåvarande prinsen av
Wales, sedermera konung Edvard VII.
Alexandra Fjo’dorovna (1872—1918),
Rysslands sista kejsarinna. A. var ett
offer för religiöst betonade
kvacksalvare och charlataner (Raspu’tin),
beskylldes under världskriget för
förräderi och mördades jämte sin
familj av bolsjevikerna 1918.
Alexandret’te, turk. Iskanderun, stad
med 22 946 inv. 1950 i sandjaket
med samma namn i Syrien, är norra
Syriens bästa hamn och Aleppos
hamnstad. 1940 införlivades
sandjaket med Turkiet, 3538 K.
Alexandri’a, Egyptens främsta
hamnstad, i Nildeltats n.v. hörn. 925 000
inv. 1947. Grundlagd 332 f. Kr. av
Alexander den store och en av
forntidens mest lysande städer. Efter en
lång förfallsperiod åter stark
upp-blomstring under 1800-talet. Stor
export av bomull och bomullsfrön.
Ännu under det andra världskriget
viktig brittisk flottbas, men utrymd
av engelsmännen 1947. — 40 B, 769,
771 K, 3211.
Alexandri’n, versmått, sexfotad
jam-bisk vers med cesur i mitten,
vanligen med parvis växlande manliga
och kvinnliga rim. Ex.:
Se kring dig! Flammande kring
fjällen fästet svänger,
utöver forsens svall förvågna
klippan hänger,
och skogen, vart du går,
omgjor-dande din stig,
står hög och allvarsam och blickar
ner på dig.
(Tegnér), 3677.
Alexandri’ne (1879—1952), dansk
drottning, dotter till storhertig Fredrik
Frans III av Mecklenburg-Schwerin,
ingick 1898 äktenskap med
sedermera konung Kristian X.
Alexandro’polis, turk. Dedeagats,
hamnstad i grekiska Trakien vid
Egeiska havet. 18 453 inv. 1951.
Alexej’ MihaiTovitj (1629—1676), rysk
tsar från 1645. Peter den stores far.
Vann stora framgångar i kriget mot
Polen och erövrade bl. a. Ukraina.
Införde en human lagbok i riket.
Alexej’ Nikolajevitj (1904—18), rysk
tronföljare, son till kejsar Nikolaj II.
Led av blödarsjukan. Mördad jämte
föräldrar och syskon i
Jekaterin-burg.
Alexej’ Petrovitj (1690—1718), rysk
prins, Peter den stores son, död i
fängelse som motståndare till sin
fars reformer.
Alexi’, grek., ordblindhet, oförmåga
att läsa skrift trots bibehållen
synförmåga. Symptom vid vissa
hjärnsjukdomar.
Ale’xios I Komne’nos (1048—1118),
östromersk kejsare från 1081,
utvidgade det bysantinska riket i
Mindre Asien och genomförde
reformer i bl. a. härväsendet, 2072.
Ale’xis, Willibald, pseudonym för G.
W. Häring (1798—1871), tysk
författare till historiska skildringar i
Walter Scotts stil.
Alexius (f. 1877), rysk teolog,
metro-polit av Leningrad, sedan 1945
patriark av Ryssland.
Alf, sveakonung, utkämpade enligt
Snorre en tvekamp med sin bror och
samregent Yngve, i vilken båda
omkommo. Huruvida A. är en
historisk person är omtvistat.
Al’fa, första bokstaven i grekiska
alfabetet. Alfa och omega, första och
sista bokstaven. Därav uttrycket A
och O, dvs. »början och slutet»,
1431.
Al’fa eller HaTfa, arab, namn på
es-partogräset, Sti’pa tenacis’sima, se
Espartogräset.
Al’fabet (al’fa och be’ta, första och
andra bokstaven i grekiska
alfabetet), ett språks skrivtecken,
uppställda i viss hävdvunnen ordning.
Till de äldsta alfabeten höra
hiero-glyfema, ur vilka sannolikt det
ka-naaneiska A. sedermera utvecklades.
Detta ligger i sin tur till grund för
bl. a. det forngrekiska, ur vilket det
numera över hela Västeuropa
utbredda latinska A. uppstod, 1.
AlfaFfa, foderväxten Medica’go
sa-tiva, blålusern, 1064.
Alfapartiklar (a-partiklar), positivt
laddade partiklar, som utslungas vid
radioaktiva ämnens sönderfall, s. k.
alfastrålning. Utgöras av
helium-kärnor, dvs. heliumatomer, som
berövats sina båda elektroner, 210,
2791.
39°9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
