Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A - Alni-magneter ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ALNI-MAGNETER
ALTARE
överlagrar lera och flodsand med
tertiära fossil och rikligt med
bärnsten. Huruvida sanden och leran
härstamma från pre- eller
intergla-cial tid med fossilen i sekundärt
läge är fortfarande en öppen fråga.
Malmö och Lund förse sig med
vatten från dalfyllnaden.
Alni-magneter framställs av en
legering av järn, aluminium och nickel.
Produkten av remanens och
koerci-tivkraft är avsevärt större än hos
vanliga stålmagneter. Jfr Ticonal,
2036.
A’lnus, alsläktet, se Al.
Alnö, ö utanför Sundsvall i bukten
mellan Ljungan och Indalsälven,
förr med talrika sågverk. Är även
känd för sina egendomliga
nefelin-bergarter, 2287, 3835 K.
Alnö, kommun i ö. Medelpad,
Väster-norrlands län. 5 272 inv. 1954.
AToe, växtsläkte, tillhör fam.
liljeväxter. A. förekommer på Kaplandets
stäpper. Den intorkade saften
nyttjas till träbetsning och som
avfö-ringsmedel. A. variegaTa,
arbo-resc’ens m. fl. arter äro mycket
omtyckta krukväxter. »Den
hundraåriga aloen» bär det latinska namnet
Aga’ve re’gia mexica’na. Att denna
icke tillhör släktet AToe synes redan
på den nålvassa tagg, som avslutar
bladspetsen.
Alopæ’us, David (1769—1831), rysk
diplomat, sändebud i Stockholm
1803—08, representerade Ryssland
vid freden i Fredrikshamn 1809.
Alopeci’, grek., hårlöshet, skallighet.
Alpac’ka, La’ma pa’co, det minsta av
lamadjuren (se d. o.), stor som en
dovhjort, vit eller svart, sällan
brokig, med präktig, 12 cm lång ull.
A. finnes ej vild och hålles
uteslutande för köttets och ullens skull
i Anderna ovan 2 400 m. Ullen är en
eftersökt råvara för ylleindustrien,
1926.
Alpac’ka, ett nysilver innehållande
minst 16 % nickel. Hårdare och
mera slitstarkt än vanlig mässing
och nysilver.
Alperna, Europas största och högsta
bergskedja, sträcker sig i en vid båge
från medelhavskusten till
Wien-Maribor. Längd ca 1 300 km,
största bredd ca 250 km, arealen
omkring 180 000 km2. Högsta toppen
Mont Blanc, 4 810 m. Bergskedjan
bildades under tertiärtiden, 60, 62 B,
336 B, 339 B, 637 B, 2955 K.
Alpes-Maritimes [alp maritim’],
departement i s.ö. Frankrike vid
Medelhavet, »Rivieran». 3 736 km2,
515 484 inv. 1954. Huvudstad Nice
(Nizza).
Alpglöd, den röda belysningen av
snötäckta bergstoppar efter
solnedgången och före soluppgången.
Alpi’n, något som hänför sig till
Alperna eller annat högfjällsområde.
Alpi’na rasen, en rastyp med satt
kroppsbyggnad, kort, runt, huvud,
mörkt hår och bruna ögon. Typen är
vanlig i Alperna och trakterna v.
och n. därom, 880.
Alpi’na veckbergssystemet, de
bergskedjor i Europa och Asien, som i
fråga om sin uppkomst äro
samhö-riga med Alperna.
Alpinism’, detsamma som
bergbestig-ning. — Alpinist’, bergbestigare,
alpkännare, 336.
Alpin kombination, en tävlingsform i
skidlöpning, där resultaten i
slalom och störtlopp poängvärderas och
sammanräknas. Även 3-kombination
(med backhoppning) och
4-kombi-nation (med längdlöpning)
förekommer.
Alpin skidsport, benämning på
slalom, storslalom och störtlopp samt
kombinerade tävlingen störtlopp —
slalom.
Alpjägare, italienska och franska
militära förband, särskilt utbildade
och utrustade för strid i
bergsterräng.
Alpkaja, detsamma som snökråka, se
d. o.
Alpros kallas två arter låga, i
Alperna allmänt växande buskar med
röda blommor och en art sällsynt
i svenska fjällen, 63. Se
Rhododen-dron.
Alpujarras [alpochar’as], bergsområde
i s. Spanien, s. om Sierra Nevada.
I de heta dalgångarna odling av
bl. a. dadlar och sockerrör.
Alpviol, se Cyclamen.
Alrek, sveakonung, möjl. historisk
person (400-talet?). A., som enligt
Snorre var son till Agne, och hans
broder och medregent Erik sägas
under en ridtur ha dräpt varandra
med betslen.
ATruna, Mandra’gora officina’rum, en
ört av familjen Solana’ceae;
förekommer i medelhavsländerna. Dess
köttiga rotstock ansågs fordom vara
bärare av magiska krafter; man
formade av den små människofigurer,
som man tillskrev utomordentlig
trolldomsförmåga, 1386.
Alrutz, Sydney Gustaf Louis Reinhold
(1868—1925), psykolog och fysiolog,
docent i Uppsala 1921, banbrytare
för den experimentella psykologin
i Sverige, särskilt intresserad av
hypnosforskning. Postumt utkom
hans betydelsefulla arbete »Hypnos
och suggestion» 1925, — 2759.
Als, dansk ö i Lilla Bält, skild från
Jylland av Als sund och fjord, 35 478
inv. 1950. Huvudort Sönderborg,
651, 653 K.
Alsace [alsas’], fr. namnet på Elsass,
se d. o., 1142, 1150.
Al secco [sek’å], ital., på det torra
(sättet), kalkmålning med
vatten-eller temperafärger på torr puts, jfr
Freskomålning.
Alseda, kommun i mellersta Småland,
Jönköpings län. 4 994 inv. 1954.
Bildad 1952 genom sammanslagning
av Alseda, Karlstorp, Skede och
Ökna kommuner, 487.
Al segno [sen’jå] eller Da capo al
segno, ital., från början till
tecknet, betyder i notskrift att det
föregående skall upprepas intill ett
bestämt tecken i noterna.
Alsen. 1. Sjö i s. Närke. — 2. Sjö i
Jämtland. — 3. Kommun i v.
Jämtlands län. 2 004 inv. 1954.
AFsike, församling i Knivsta kommun
i s. Uppland, Stockholms län. 534
inv. 1954.
AVsikeklöver, TrifoTium hyb’ridum.
Krona först vit, sedan rödlätt, 1064.
Alskog, församling i Ljugarns
kommun på mellersta Gotland, 383 inv.
1954, — 1403.
Alsnö, äldre namn på ön och
kommunen Adelsö.
Alsnöhus, en 1916—19 utgrävd
medeltida borg på ön Adelsö i Mälaren.
A., som har sitt ursprung från
vikingatiden, förstördes i sitt
medeltida skick i slutet av 1300-talet. De
utgrävda resterna vittna om en för
samtida nordiska förhållanden
praktfull arkitektur, 9 B
Alsnö stadga, en av Magnus Ladulås
och en herredag på Alsnö 1279
utfärdad stadga, genom vilken
världsligt frälse infördes i Sverige. A.
stadfäste även Birger Jarls
fridslagar och förbjöd våldgästning och
införande av olaga skatter, 7.
Als-ob-filosofi [åp’], ty.,
»som-om-filo-sofi». Uttrycket härstammar från den
tyske filosofen Hans Vaihingers
huvudarbete, Die Philosophie des
Als-Ob (1911), där fiktionernas
kultur
värde framhäves. Enligt A. äro alla
sedliga, religiösa och vetenskapliga
begrepp fingerade, men trots detta
oumbärliga i det teoretiska och
praktiska livet.
Alstad, kommun i Malmöhus län.
2100 inv. 1954. Bildad 1952 genom
sammanslagning av Fru Alstads,
Lilla Slågarps, Stora Slågarps och
Västra Alstads kommuner.
Alster. 1. Församling i Nyeds
kommun i s. Värmlands län. 1 300 inv.
1954. — 2. Biflod till Elbe,
genomflyter Hamburg, 1536.
ALsterbro, kommun i Kalmar län. 3142
inv. 1954. Bildad 1952 genom
sammanslagning av Bäckebo och
Kråks-måla kommuner.
Alsterån. 1. Å i s.ö. Småland från
Als-tem och Allgunnen till Kalmarsund.
— 2. A i s.ö. Värmland.
Alströmer, Jonas (1685—1761), svensk
patriot och industriman, grundade i
England en handelsfirma 1710; kom
1724 till Sverige och grundade
Alingsås manufakturverk och sökte
i övrigt igångsätta mångahanda
industrirörelser. Erhöll stora
statsunderstöd, tullskydd för sina
produkter m. m., men saknade den
ledarbegåvning, som kunde ha gjort
företagen till ekonomiska
framgångar. Hans insats har bestått i
den goda viljan och initiativet. A.
var troligen den förste som i
Sverige började odla potatis som
kulturväxt (från 1724 på Nolhaga gods).
A:s ursprungliga namn var
Alström. Han adlades 1751, — 2990,
3370.
Alt, den djupa kvinno- eller
gossrösten med tonomfång från lilla g eller
djupare till tvåstrukna e eller
högre. Motsvarande musikinstrument
äro t. ex. altviolin, altblockflöjt och
altsaxofon.
AltaT, berg på gränsen mellan
Sibirien och Mongoliet, når högst 4 540
m i Belucha. Är rikt på metaller,
bl. a. guld, silver, koppar, bly, zink,
järn. Var före ryska revolutionen
kejsarens privategendom.
Kolfyndig-heter i Kuznetskbäckenet ha givit
upphov till en storartad järnindustri.
Alta’ir, stjärnan a i stjärnbilden
Örnen, se d. o.
AltaTska språk, språkstam omfattande
de säkerligen sinsemellan besläktade
turkisk-tatariska språken,
mongoliskan och de tungusiska språken. Jfr
Ural-altaiska.
Altami’ra, ort på Spaniens n. kust,
nära Santander, känd genom den
närbelägna grottan med kulturlager
från solutréen- och
magdalénien-tiden och med märkliga
grottmål-ningar, som föreställa jaktbara djur
och representera höj dpunkten av den
äldre stenålderns bildkonst, 1460.
AltamFra, Rafael (f. 1866), spansk
historiker, statsrättslärd, pedagog och
fredsivrare, professor i Oviedo och
sedan i Madrid, under den
republikanska regimen i Spanien
generaldirektör för landets
folkskoleväsende, i vilket han genomförde viktiga
reformer; bemärkt genom sin
före-läsningsverksamhet i många länder,
bl. a. som talesman för det
republikanska Spanien och för pacifismen.
Altamura [-mo’ra], stad i Apulien, s.
Italien. 39 586 inv. 1951.
Osttillverkning.
Alta’n, en vid eller på ett hus anbragt
plats, där man kan uppehålla sig i
det fria; bildar antingen yttertaket
på en sluten byggnadsdel eller
upp-bäres av kolonner etc., försett med
bröstvärn. Se Balkong.
Altare, offerhärd, i den kristna
kyrkan den plats där den egentliga
gudstjänsten förrättas, bland
prote
39J5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
