Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A - Andrésen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANDRÉSEN, IVAR
ÅNGERS
pressen, bl. a. i Kasper, dekoratör.
Bland hans dekorativa arbeten
märkas takmålningar i Operahusets
salong och kafé, 1944, 2549 B.
Andrésen, Ivar (1896—1940),
norsksvensk operasångare, bas,
engagerad vid Kungl. teatern 1921—26,
sedan vid tyska operascener och
Metropolitan. Särskilt berömd som
Wagner- och Mozart-sångare.
Andrews [än’dros], Frank Maxwell
(1884—1945), amerikansk general,
skapare av USA:s flygvapen. 1942—
43 chef för amerikanska flyget i
Främre Orienten, 1943—45
amerikansk överbefälhavare i
Nordeuropa. Omkom vid flygolycka på Irland.
Andrews [än’dros], Roy Chapman
(1884—1944), amerikansk zoolog och
forskningsresande. Efter många
resor till bl. a. Alaska, Borneo, Korea
ledde han 1916—30 flera stora
amerikanska expeditioner till Kina samt
Mongoliet m. fl. centralasiatiska
områden.
Andrews [än’dros], Thomas (1813—85).
irländsk fysiker, känd genom
forskningar rörande kondensation av
gaser och upptäckt av den s. k.
kritiska temperaturen.
Andri’a, stad i Apulien i s.ö. Italien.
66 254 inv. 1951. Katedral från
900-talet.
And’rimner, i nordisk mytologi
Valhalls kock, som i kitteln Eldrimnei
varje dag anrättade galten Särimnei
åt de hemvändande kämparna.
Andro’cles, enligt romerska berättelser
en slav, som rymt och bodde i
öknen, där han en dag hjälpte ett lejon,
som fått en törntagg i tassen och
sedan följde honom som en hund.
A. och lejonet infångades sedan var
för sig och möttes ånyo på cirkus,
där lejonet i stället för att
sönderslita A. visade honom sin
tillgivenhet; A. benådades då och fick
behålla lejonet.
Androgy’n, »mankvinna», tvåkönad
varelse. Se Hermafrodit.
Andro’make, i de homeriska sångerna
Hektors maka. Andromakes avsked
från Hektor och hennes klagan vid
underrättelsen om hans död tillhör
de förnämsta partierna i Iliaden,
1180 B, 1645, 3511.
Andromani’, detsamma som
nymfo-mani, se d. o.
Andro’meda, släkte av fam.
ljungväxter. A. polifoTia, rosling, »liten ros»,
allmän på myrar, har rosafärgade
blommor. A. hypnoi’des, numera
Cassi’ope hypnoi’des, mossljung,
se d. o.
Androm’eda. 1. I grekiska sagor
dotter till konung Kefeus av Etiopien.
Fjättrades av denne vid en klippa
på stranden som offer åt ett
havs-odjur, vilket hotade att ödelägga
landet. A. räddades av Per’seus,
vars maka hon senare blev. — 2.
Stjärnbild på norra stjärnhimlen. I
dess närhet finns den för blotta
ögat synliga Andromedanebulosan,
3727.
Andropo’gon sor’ghum [-gum], se
Durra.
An’dros, ö i Egeiska havet, s.ö. om
Eubea. 402 km2, ca 19 000 inv.
Vin-och sydfruktsodling. Huvudort
Andros, ca 2 000 inv.
Androstero’n [-å- eller -o-], ett
manligt sexualhormon, som kan isoleras
ur urin, 1653.
And’vare, mytisk dvärg i Eddan, som
i skepnad av en gädda infångades
av Loke och till lösen måste lämna
sin guldskatt.
Ane, se Aun, 3799.
Aneboda, församling i Lamhults
kommun 2 mil n. om Alvesta med
stor fiskeriförsöksstation och
fisk-odlingsanstalt, anlagd 1906, och
för
enad med Södra Sveriges
fiskeri-skola. 1841 inv. 1954.
Aneby, municipalsamhälle i n.
Småland vid järnvägen n. om Nässjö.
1 365 inv. 1954, — 3111 K.
Anecdotes de Suède [anäkdåt da
suäd], namnet på en känd pamflett
mot det svenska enväldet, som
utkom 1716. Författaren är sannolikt
guvernören J. P. Olivercrantz, och
den har tillkommit 1687—1688.
Ane den gamle, se Aun, 3799.
Anekdot [-då’t], grek., eg. »outgiven»,
ursprungligen litterärt arbete som
icke offentliggjorts, måhända i mer
än ett fall av hänsyn till innehållets
skandalösa art; därav betydelsen:
indiskret berättelse om en känd
person. — Numera: kort, skämtsam
berättelse i allmänhet, särskilt sådan
som återges i form av replikskifte.
Anemi’, grek., blodbrist, 416.
Ane’misk, blodfattig; »blodlös», blek.
Anemofi’1, växt, vars frömjöl sprides
med vinden. Detta är fallet hos gräs
och många hängeväxter. Se
Vindblommor.
Anemome’ter, vindmätare, instrument
för uppmätning av vindens tryck
eller hastighet. En vanlig typ av A.
innehåller ett vinghjul jämte
räkneverk.
Anemo’ne, släkte av fam.
ranunkel-el. smörblommeväxter, se
Sipp-släktet.
Anerio, Giovanni Francesco (ca 1567
—1621), ital. tonsättare,
kyrkokapell-mästare i Rom. Han var en av
oratoriets första företrädare, 1824.
Aneroi’d (av grek, a-, nekande, och
ner’os, våt), vätskefri.
Aneroidba-rometer består av en i det närmaste
lufttom metalldosa, som ändrar form
efter lufttrycket, och är sålunda en
barometer utan kvicksilver.
Anestesi’, okänslighet, förlamning av
smärtsinnet, 304; se
Bedövningsmedel. — Anestesi’n, etylestern av
paraaminobenzoesyra. Användes
såsom lokalbedövningsmedel.
Anet [anä’], Claude (1868—1931),
fransk romanförfattare som särskilt
behandlat ryska motiv, t. ex. i
Ariane (sv. övers. 1921).
Ane’thum, släkte av fam.
flockväxter. A. grave’olens, se Dill.
Aneuri’n, ett B-vitamin.
Aneury’sm, grek., sjuklig utbuktning
på en pulsåder.
An’fang, det plan, mot vilket
understa stenen (eller understa skiftet av
stenar) i ett valv vilar. — Även en
bokstav, som inleder »nytt stycke»
och har större höjd än textstilens
bokstäver, 544.
Anföringstecken eller citationstecken
(” eller ») sättas kring en sats för
att beteckna den som direkt
anfö-ring, ordagrant återgivande av
något som sagts eller skrivits. Placeras
även kring ett enstaka ord för att
betona att författaren själv inte vill
stå för dess användning i detta
sammanhang eller avser att förlöjliga
det. Anföringstecken användes inom
logiken för att bilda ett namn på
det uttryck som förekommer mellan
tecknen. — Enkelt anföringstecken
(’) användes omkring ord som
citeras inne i en redan citerad text.
Anga, församling i Romaklosters
kommun på mellersta Gotland. 207 inv.
1954.
Anga’kok, trollkarl hos eskimåerna.
Liksom de sibiriska schamanerna
försätter denne sig i extas medelst
en trumma och kan genom dessa
seanser skaffa god jakt eller råd vid
sjukdom, 859.
An’gantyr. 1. Fornnordisk bärsärk, en
av Arngrims tolv söner, vilka alla
stupade under holmgång med
Hjalmar den hugstore och Orvar Odd. —
2. Jarl över Orkneyöama, bekant
genom Frithiofs saga.
Angara’, biflod till Jenisej, kommer
från Bajkalsjön.
Ångarn, församling i össeby kommun
i s. Uppland, Stockholms län. 230
inv. 1954.
Angel, Gösta (f. 30/4 1889), sedan 1944
professor i teknisk elektrokemi vid
Kungliga Tekniska Högskolan. Har
utgivit arbeten rörande
klor-alkali-elektrolys, elektrolytjärn,
klordiox-id m. m.
Angelfiske, vinterfiske med s. k.
ang-eldon.
AngeTica, släkte av familjen
flockväxter. A. silves’tris, strätta,
storvuxen, tämligen allmän. A.
arch-angelica, fjällkvanne» användes som
krydda till munklikör, fordom
medicinalväxt.
AngeTico, Fra A., »den änglalike», Fra
Giovanni A. da Fiesole (1387—1455),
italiensk dominikanmunk, utförde
talrika målningar för altaren och
fresker, främst i San
Marco-klost-ret i Florens (1440-talet), där han
själv var munk, samt i Orvietos
domkyrka och i Rom. I den
florentinska ungrenässansen
representerar A. en av gotiken påverkad
riktning. Hans konst utmärkes av
mjuk linjerytm, klara färger och
en innerlig, naiv fromhet, förenad
med naturkär verklighetskänsla,
1016, 1819.
Angell, sir Norman (f. 1874), engelsk
författare, framför allt på
fredsrörelsernas område, där han är
universellt känd, bl. a. som författare
till Vägen till fred (1935, sv. ö.
s. å.). Erhöll Nobels fredspris 1933.
Ängeln, bördig och skogrik halvö i
delstaten Schleswig-Holstein , vid
Östersjön, 800 km2, 55 000 inv.
Angelsach’ser (anglosach’ser),
sammanfattande benämning på de
germanska stammar (bl. a. sachser från
tyska nordsjökusten och angler
från Schlesvig), som från 400-talets
mitt till 600-talets ingång togo land
i Storbritannien och undanträngde
de keltiska urinvånarna. Från
800-talet fingo Wessexkonungarna
överväldet. De besegrades 1066 av
vikingar från Normandie. — I nyare
språkbruk även beteckning på
(engelsktalande) britter och
nordamerikaner, 3280.
Angelstad, församling i Annerstads
kommun i s.ö. Småland,
Kronobergs län. 1012 inv. 1954.
An’gelus, bön som förrättas hos
katolikerna morgon, middag och afton
och har uppkallats efter
begynnelseorden An’gelus Do’mini
nuntia’-vit Mari’æ (Herrens ängel bragte
Maria ett budskap).
An’gelus Sile’sius, Johannes Scheffer
(1624—77), tysk mystiker och
psalmdiktare (Sv. ps. 296 o. 346),
ursprungligen protestant, senare
katolik. Hans förnämsta verk är
den på alexandriner skrivna
aforismsamlingen Cherubinischer
Wan-dersmann, 3567.
Anger dshestra, församling i Norra Mo
kommun i n. Småland, Jönköpings
län. 398 inv. 1954.
Angered, kommun i v. Västergötland,
Älvsborgs län. 2 312 inv. 1954.
Angered-Strandberg, Hilma (1855—•
1927), författarinna. Hennes
romaner behandla med förkärlek
svenskamerikanarnas liv (Den nya
världen, På prärien osv.).
Ångers [an^sje’], stad i v. Frankrike,
huvudstad i dep. Maine-et-Loire och
fordom i hertigdömet Anjou,
universitetsstad och biskopssäte; 102 142
inv. 1954. Katedralen, påbörjad
1150, är den äldsta byggnad i
vilken gotikens konstruktionssätt är
3925
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
