Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A - Anna ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANNA STUART
ANSIKTSROS
stad n. om Mexikanska bukten,
grundlagd 1604.
Anna Stuart [äna stjo’at] (1665—1714),
»den goda drottning Anna», »Queen
Anne», regerande drottning av
Storbritannien och Irland från 1702.
Hennes styrelse bestämdes länge av
inflytandet från hertigen av
Marl-borough, som under det pågående
spanska tronföljdskriget vann
lysande segrar med hennes arméer, och
hans maka, till dess att torypartiet,
som önskade fred, fick överhand
1710. A. var den sista regenten av
huset Stuart.
Anna’ter (lat. annus, år), i den
kanoniska rätten namn på den avgift
en katolsk biskop eller annan
kyrklig dignitär erlägger för sin
utnämning till påvestolen. Annater
betalades under medeltiden även i
Sverige.
Anneberg, industrisamhälle i
Småland n.ö. om Nässjö. 942 inv. 1951.
Annecy [ansi’], huvudstad i dep.
Haute-Savoie, s.ö. Frankrike, vid
Annecy-sjön. 33114 inv. 1954.
Turistort. Textil- och pappersindustri.
Annedal, församling i Göteborg.
25 800 inv. 1954.
Annekte’ra, anknyta, taga i
besittning; som term för maktpolitiskt
förfarande har ordet i nyare
språkbruk fått en biton av orättmätigt
handlande.
Annelöv, församling i Dösjebro
kommun i v. Skåne, Malmöhus län.
730 inv. 1954.
Annerstad, kommun i s.v. Småland,
Kronobergs län. 3 226 inv. 1954.
Bildad 1952 genom sammanslagning av
Angelstad, A., Nöttja och Torpa
kommuner.
1. Annerstedt, Per Samuel Ludvig
(1836—1904), jurist, ämbetsman;
professor i kriminal- och processrätt
i Uppsala 1876, justitieråd 1883, ordf,
i Nya beredningen 1889, president
i Kammarrätten 1892,
justitieminister i E. G. Boströms första
ministär 1896—1901. A. gjorde en
betydande insats i lagstiftningsarbetet.
2. Annerstedt, Claes (1839—1927),
historiker, chef för Uppsala
universitetsbibliotek, som under hans
ledning genomgick en storartad
utveckling, 1883—1904; hans arbete
Uppsala universitets historia (5 bd 1877
—1914; behandlar tiden till 1792)
hör till de främsta lärdomshistoriska
skrifter som utgivits i västerlandet,
28.
Annex’, lat., anknuten; tillägg,
bi-hang; särskilt om institutioner
m. m., som i mer eller mindre
underordnad ställning äro anknutna
till andra dylika.
Annexförsamling, inom ett pastorat
en organisatoriskt självständig
församling, där kyrkoherden icke har
sitt boställe. Jfr Kapellförsamling
och Moderförsamling.
Annexio’n, besittningstagande. Jfr
Annektera.
Annihilatio’n, lat., förintelse.
Annihi-lationsteorin är en inom vissa
protestantiska kretsar spridd
föreställning att det onda skall förintas, en
åsikt som på 1800-talet
framställdes av den franske filosofen
Renou-vier.
Anniversa’rium, lat., årligt
återkommande; årlig minnesdag.
An’no, lat., under året. — Anno
Chris’ti, under Kristi år, anno
Dom’-ini, under Herrens år, båda
motsvarande efter Kristi födelse. —
Anno ab ur’be con’dita, under (det
eller det) året efter stadens (Roms)
grundläggning. — Anno mun’di,
under världens år, dvs. efter
världens skapelse. — Anno san’to, ital.,
det heliga året, katolskt
jubileumsår.
Annobon [-bån’]> spansk 990 m hög
vulkanö i Guineabukten, 17 km2,
ca 1 300 inv. Bananer och
palmolja, 24 K.
Annons
ångs’j, fr. annonce, en form
för reklam eller annat [-tillkännagivande som mot betalning
införes i tidning e. d. Annonser ha
funnits nästan lika länge som
tidningarna, men först sedan dessa
under 1800-talets senare del börjat
läsas mera allmänt, har annonseringen
tagit större omfattning, 2813, 2814
B, 3470.
Annotatio’n, lat., anteckning. —
An-note’ra, anteckna.
Annuel’1 (lat. an’nuus, årlig), ettårig,
levande endast ett år. — Tvåårig,
bienn. — Flerårig, perenn. Användes
om växter.
Annuite’t, årligt belopp, t. ex.
årsavkastning (av värdepapper med fast
ränta), årsavgäld för ett arrende
e. d.; vanligen avses det belopp
av amortering plus ränta för
återstående del av lånet som vid varje
(årlig) betalningstermin skall
erläggas för ett amorteringslån,
särskilt i det fall, att
amorteringsbe-loppet beräknas så, att summan av
amortering och ränta blir konstant
(s. k. fast annuitet).
Annulle’ra (lat. nuTlus, intet, samma
stam som i det svenska noll),
tillintetgöra; upphäva; förklara
ogiltig.
Annunziataorden, Italiens högsta
orden. Även namn på munk- och
nunneordnar (annunciater), stiftade
till minne av jungfru Marie
bebå-delse (annunciatio).
d’Annunzio [danon’tsiå], Gabriele
(1863—1938), italiensk författare, på
sin tid en av Europas mest berömda.
I lyrik, dramer och romaner har
han med hjälp av ett färgstarkt
och klangfullt språk gett uttryck åt
sin passionerade natur, lika
benägen för sinnesnjutningar som för
hjältedåd. Hans smak för de
senare ledde till åtskilliga krigiska
och politiska äventyr (besättandet
av Fiume 1919). Av hans till
svenska översatta romaner må nämnas
Dödens triumf (1898) och Elden
(1901), 1822 B, 1823.
An’nus, lat., år.
Ano’a, Probu’balus depressicor’nis, art
av oxdjuren, närstående oxsläktet
(se d. o.), småväxt och lätt byggd;
hemmahörande på Celebes.
Ano’d [-o- eller -å-], en av Faraday
uppfunnen benämning på den
positiva elektroden i t. ex. en
elektroly-tisk cell, den elektrod där strömmen
»går in». Om cellen utgöres av en
ackumulator, byta sålunda
egentligen anod och katod plats då
urladdning sker. Till undvikande av
förväxlingar föredrar man att vid
ackumulatorer och batterier
använda termen pluspol i st. f. anod.
»Katoden» kallas av analoga skäl
hellre minuspol.
Ano’dkrets, den svängningskrets e. d.
i en radiomottagare eller
förstärkare, som är ansluten till anoden i ett
förstärkarrör.
Ano’dström, den ström, som i ett
förstärkarrör passerar från anod till
katod. Utgöres av en elektronström,
som sålunda löper i motsatta
riktningar, eftersom elektroner enl.
vedertagen uppfattning äro negativt
laddade.
Anomali’, grek., oregelbundenhet,
avvikelse från en regel, 3576.
Anony’m, grek., namnlös, utan
uppgivet namn.
Ano’pheles, se Malariamygga.
Anor, en persons samtliga förfäder i
ett visst led på fädernet och
mödernet. En person har 2 anor i
första led (föräldrarna), 4 anor i
andra led (far- och
morföräldrarna), 8 i tredje, 16 i fjärde, 32 i
femte osv. I överförd bemärkelse
betyder anor även (stolta)
traditioner och (vördnadsbjudande) ålder.
Jfr Anta via.
Anorexi’, grek., aptitlöshet.
AnormaT, icke normal.
Anouilh [ano’j], Jean (f. 1910), fransk
romanförfattare och dramatiker, av
vars skådespel många uppförts i
Sverige, t. ex. Romeo och Jeannette,
Eurydice (svensk titel: Jag vill
kärleken), Antigone, En vildfågel.
A. har beröringspunkter med
existentialismen men är betydligt
mera romantisk och dramatisk än
filosofisk, 1186.
Anpassning eller adaptation,
organismers förmåga att ändra sin yttre
eller inre struktur efter omgivande
förhållanden. Individuell A. har
visat sig icke ärftlig. A. inom en art
anses bero på typer, som äro olika
livsdugliga för olika förhållanden.
Anrep, Johan Gabriel (1821—1907),
genealog, utgav 1854—94 Sveriges
ridderskaps och adels kalender, 1858
—64 Svenska adelns ättartavlor och
1871—82 Svenska slägtboken. A. var
en banbrytare inom svensk
genealogi.
Anrep-Nordin, Elisabeth (1857—1947),
dövstum- och blindpedagog, den
första kvinna i Sverige som avlagt
dövstumlärarexamen. Hon började
snart också uppfostra blinda
dövstumma samt blinda med andra
lyten. På hennes initiativ tillkom
skolhem för sådana barn, och hon
blev rektor för Vårdanstalten för
blinda med komplicerat lyte i Lund.
Anrikning, metod, varigenom man
avskiljer malmmineralet ur en
bergart. Sedan den mineralfattiga
malmen genom krossning och siktning
finfördelats frånskilj es
malmkornen antingen genom flotation eller
magnetisk separering, 449 B, 1901.
Anschluss, ty., anslutning, rörelse i
Tyskland och Österrike 1919—1938
vilken arbetade på Österrikes
anslutning till Tyskland. Resulterade
i den nazistiska ockupationen av
Österrike 1938, — 3884.
Anselm av Canterbury (1033—1109),
kyrkolärare och kyrkofurste. Till
börden italienare blev A. abbot i
Bec i Normandie och 1093
ärkebiskop i Canterbury och den
engelska kyrkans ledare. Som sådan
stred han i många år mot
konungamakten. Mest känd blev A. genom
sina filosofiska och teologiska
spekulationer, bl. a. försoningsläran och
det ontologiska gudsbeviset,
varigenom han lade grunden till
hög-skolastiken.
Ansermet [anssärmä’l, Ernest (f. 11/11
1883), schweizisk dirigent, som flera
gånger framträtt i Sverige. Känd
för sin förstklassiga, intellektuellt
betonade gestaltningsförmåga,
särskilt framträdande i tolkningar av
modern musik.
An’sgar (801—865), Nordens anostel,
företog 829 en missionsresa till
Bir-ka, där han grundade en
församling, vilken han åter besökte omkr.
850. Hans liv har skildrats av hans
danska följeslagare Rimbert, 102 B.
Ansiktsbjudning, se Fosterbjudning.
Ansiktsförlamning eller fasciali
sförlamning, förlamning av ansiktets
rörelsenerv. Yttrar sig bl. a. i sned
mungipa och nedhängande ögonlock.
Är i regel enkelsidig. Kan orsakas
av hjärnblödning och förändringar i
innerörat.
Ansiktsros, av streptokokker orsakad
3928
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
