Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A - Antiseptik ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANTISEPTIK
ANUS
genom de s. k. nürnberglagarna
legaliserade judeförföljelserna i
Tyskland och av detta ockuperade
länder. — Antisemit, judefiende, 2803 B.
AntiseptiTc, bakteriedödande
behandlingsmetoder. Infördes av den
engelske kirurgen Lister på 1860-talet,
114.
Antiseptiska medel eller antiseptika,
medel som användas för att
försämra bakteriers livsbetingelser
samt för att döda dem. Användes
tidigare mest vid sårbehandling, nu
vid en mängd tillfällen. Vanliga
medel äro kloramin, borsyra, sprit,
penicillin, invertsåpa, sulfonamid,
lysol, sublimat, jodsprit,
kaliumper-manganat.
Antis’tenes (d. omkr. 365 f. Kr.),
grek, filosof, den cyniska skolans
grundläggare; förnekade kulturens,
maktens och rikedomens värde,
förkunnade dygdens identitet med
ett primitivt naturliv och sökte
lyckan i oberoendet av alla lagar
och alla överflödiga behov; lärde
också gudomens enhet och
upp-höjdhet över mänsklig
föreställningsförmåga.
Antitankvapen, se Pansarvärnsvapen.
Antite’s, motsats. — I stilistisk och
filosofisk mening: ett påstående, som
ställes i motsättning till ett annat
(tes), varmed det synes oförenligt,
så att ettdera eller båda skärpas
och belysas genom kontrasten eller
så att en djupare erfarenhet
(syntes) uppstår genom
sammanställningen.
Antitoxin, skyddsämnen, bildade av
kroppen mot vissa inträngda
bakteriers gifter, toxiner.
Antitrustlagar, lagar för bekämpande
av monopol och karteller, t. ex.
Shermanlagen, som antogs av
amerikanska kongressen 1890 och
utvidgades 1914. I Sverige antogs 1946 en
lag om konkurrensbegränsning inom
näringslivet, 2345. Jfr
Näringsfri-hetsrådet.
An’tium, stad i det forntida Latium,
nu Anzio.
Antivitaminer, ämnen som motverka
vissa vitaminer. Sulfonamidernas
gynnsamma effekt vid flera
infektioner beror på att de verka som
A. mot para-aminobensoesyra
(vitamin H), som är nödvändig för
tillväxten av vissa bakterier.
Antivivisektionist, motståndare till
vivisektion.
Antocya’niner, färgämnen, som
förekomma i blommor och bär och
giva dessa deras färg. De giva med
syror röda salter och med alkalier
blå samt äro violetta i neutral
lösning. Beroende på cellsaftens
sur-hetsgrad kan därför en och samma
A:s färg variera avsevärt. Det är
t. ex. samma A. som ger rosen dess
röda färg och blåklinten dess blå.
Antofagas’ta, huvudstad i provinsen
med samma namn och hamnstad
vid Stilla havet i n. Chile.
Järnvägsförbindelser med Bolivia och
nordligaste Argentina (Salta). Rika
salpeter- och kopparfyndigheter i
trakten, betydande transitohandel.
100 000 inv. 1952. — 451, 493 K, 611.
Antologi’, grek., »blombukett», urval
av prosastycken eller dikter,
antingen ur en författares produktion
eller från olika författare.
AntonelTi, Giacomo (1806—76),
kardinal, Pius IX :s statssekreterare
och inflytelserikaste rådgivare. Var
den egentlige ledaren av den
reaktionära, påvliga politiken.
AntonelTo da Messina (omkr. 1430—
1479), italiensk målare, främst
verksam i Neapel. A., som tagit starka
intryck av samtida nederländsk
konst, påverkade i sin tur starkt det
venetianska måleriet. Han var en
av tidens främsta porträttörer. Har
även utfört religiösa kompositioner.
Antonescu, lon (1882—1946),
tyskvänlig rumänsk militär och politiker,
krigsminister 1937—38,
konseljpresident 1940 i det efter den s. k.
Wien-skilj edomen starkt reducerade
Rumänien. Diktator (»statsledare»)
1941—44. Arresterad och avrättad
som krigsförbrytare, 2888.
Antoni, Nils (f. 5/9 1887), neurolog,
med. dr vid Karolinska institutet
1920, professor i nervsjukdomar där
1931—54, medlem av
Medicinalstyrelsens vetenskapliga råd sedan
1935. Inspektör för Medicinska
föreningen sedan 1942. Skrifter:
Nervsjukdomar (1928), Huvudvärk
(1943) och Om nerver (1946).
Antoni’nus Pi’us (86—161), romersk
kejsare från 138. Hans regering
skildras som det romerska rikets
mest lyckliga tid.
Anto’nius (omkr. 250—356), den
helige, egyptisk eremit, såsom ledare
av eremitsamfund i öknen en
föregångare till klosterväsendet.
Legenden berättar hur djävulen frestade
honom med förföriska och
förfärande syner; fantasier över detta
ämne ha ofta framställts i konsten,
726 B.
Anto’nius, Marcus (82—30 f. Kr.),
romersk politiker och härförare. Som
Cæsars närmaste man ingick han
efter dennes död det andra
triumviratet med Octavianus och
Lepi-dus och övertog styrelsen av
Orienten. Förmälde sig med Kleopatra
och förde ett olyckligt krig med
parterna. Besegrades av Octavianus
vid Actium 31 och begick
självmord, 2009.
Anto’nius av Padua (omkr. 1195—1231)
den helige, portugisisk adelsman
och teolog, inträdde i den
nybildade franciskanorden och verkade
med stort nit som botpredikant,
2014.
Anto’niuskors, T-formigt, även
kallat egyptiskt, kors, attribut till
Antonius Eremiten.
Antonsson, Bertil (f. 19/7 1921),
brottare, affärsman i Trollhättan, har i
tungvikt, grekisk-romersk stil,
vunnit VM 1950 och 1953 (tvåa 1955)
och 6 SM, i fri stil VM 1951 (tvåa
1954), EM 1946 och 49, silvermedalj
i OS 1948 och 1952 samt 10 SM
(sammanlagt 16 SM t. o. m. våren
1955) samt fick 1953 Svenska
Dagbladets guldmedalj.
Antonsson, Oscar (f. 31/1 1898),
museiman, skulptör, tecknare, sedan
1945 intendent vid
Nationalmuseum; har framför allt sysslat med
Sergels konst, Sergels ungdom och
Romtid (1942).
Antrace’n, ett fast, aromatiskt kolväte,
som förekommer i stenkolstjära.
Användes såsom utgångsmaterial vid
framställning av färgämnet
aliza-rin. Utvinnes ur den tyngsta
fraktionen vid destillation av
stenkolstjära, antracenolja, som destillerar
vid 270—400° C.
Antraci’t, stenkol med mycket stor
kolhalt, ca 90 %, och mycket högt
förbränningsvärde. A. utgör ett
mycket använt hushållsbränsle och
brinner långsamt utan rök och låga
samt under ringa askbildning, 518,
3236, 3240.
Antrakino’n, ett organiskt ämne
närbesläktat med antracen. Användes
såsom utgångsmaterial vid
framställning av vissa färgämnen.
Antrako’s [-o- eller -å-], anhopning
av sot i lungorna genom inandning
av fina kolpartiklar.
AntraniTsyra, aminobensoesyra.
Antrim [än’-], grevskap i Nordirland,
2 844 km2, 231 099 inv. 1951.
Huvudstad Belfast.
Antropobiologi, den del av biologin
som omfattar studiet av
människans rent biologiska utveckling,
t. ex. hennes tillväxt och
proportioner, olikheterna mellan könen,
åldersförändringar etc.
Antropocen’trisk (av grek. an’thropos,
människa, och lat. centrum,
medelpunkt) kallar man det
betraktelsesätt som räknar med människan
som tillvarons centrum.
Antropofa’g, grek., människoätare.
Antropofobi’, människoskygghet.
Antropogeografi, den gren av
geografin som omfattar studiet av de
olika rasernas och kulturernas
geografiska utbredning.
Antropoi d, beteckning på de
människolika aporna, t. ex. gorillan,
orangutangen och schimpansen.
Antropologi’, läran om
människoraserna och deras fysiska egenskaper.
Antropometri, den gren av
antropologin som sysslar med
måttbestämning av människokroppen och dess
delar. Av särskild vikt äro de
an-tropometriska undersökningarna av
skolbarn, då de skänka möjlighet
att snabbt upptäcka och reglera
vissa störningar i utvecklingen.
Antropomorf’, grek.,
människolik-nande.
Antropomorfis’m, förmänskligande,
föreställningen om naturfenomen,
naturkrafter, abstrakta begrepp, andar
och gudar i mänsklig gestalt.
Antroposofi’ (grek., vishet om
människan), en gren av teosofin,
grundad av Rudolf Steiner 1913. A. vill
genom den kunskap, som kan
erhållas på översinnlig väg, utveckla
den andliga sidan hos människan,
så att hon till slut kan uppgå i
det gudomliga.
Antung, stad i s. Mansjuriet vid
Yalu-flodens utlopp. 220 000 inv. 1940.
Export av silke, soja och trävaror.
An’twerpen, huvudstad i provinsen
med samma namn, vid Schelde i n.
Belgien. 261 405 inv. 1952, med
förstäder över 500 000. En av världens
främsta hamn- och handelsstäder.
Omfattande och mångsidig industri.
Katedral, anlagd 1352, med berömda
altartavlor av Rubens.
Befolkningen övervägande flamländsk, 90, 317,
319 K.
Anu, himmelsguden i den sumeriska
religionen.
Anu’bis, egyptisk dödsgud, gravarnas
väktare och de dödas vägledare;
avbildas med schakalhuvud, 756 B.
A’nund, sveakonung under 600-talets
förra del, var enligt Snorre en
fredlig monark, som bröt mark och
nya vägar och därför benämndes
Bröt-Anund. Han skall ha
omkommit vid ett bergras, 3801.
A’nund Jakob, svensk konung under
vikingatiden, son till Olov
Skötkonung, dennes medregent 1019 och
efterträdare 1021 eller 1022; kallas
i Västgötalagens konungalängd
Kolbränna, emedan han var »flink i
att bränna missdådares hus, då han
straffade»; ivrig kristen; död
omkring 1050.
Anundshögen, gravhög på
Badelunda-åsen i Badelunda förs, nära
Västerås. A., som är en av Sveriges
största gravhögar, stammar
sannolikt från folkvandringstid. Dess
namn har tidigt förknippats med
konung Anund av Ynglingaätten.
Anundsjö, kommun i n.ö.
Ångermanland, Västernorrlands län. 9 768 inv.
1954. Bildad genom
sammanslagning av A. och Skorpeds
kommuner.
A’nus, lat., ändtarmsöppningen,
stolgången.
3931
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
