Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A - Arrak ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARRAK
ART1LLERIELDLEDNINGSFLYGPLAN
sångartävlan i Paris 1867 i
samband med världsutställningen.
Ar’rak, brännvin, berett av ris,
rörsockermelass eller den sockerrika
blomstersaften från vissa palmer.
Arraks sprithalt är 48—54 %.
Arran [är’an], naturskön ö i
Clyde-viken i Skottland. 427 km2, 8 300
inv., 3273 K.
Arrangemang’ [-angsje-], anordning,
förberedande åtgärd. — Musikterm,
som anger att ett musikstycke ej
spelas eller tryckts i sin
ursprungliga sättning utan anordnats för t. ex.
enbart piano eller en mindre
ensemble. — Arrange’ra, anordna.
Arras’, huvudstad i fr. dep.
Pas-de-Calais, s.s.v. om Lille. 36 242 inv.
1954. Svårt härjad under båda
världskrigen.
Ar’rausköldpadda, Podocne’mis
expan’-sa, fam. Pelomedu’sidae,
sötvattens-sköldpadda från Orinoco och
Ama-sonfloden, brun med mörka fläckar,
vikt 25 kg, pansarets längd 77 cm.
Arrebo, Anders Christensen (1587—
1637), dansk skald; en tid biskop i
Trondheim. Mest bekant av hans
dikter är hans stora
skapelsehistoria, som blev förebilden för Spegels
Gudz Werck och Hwila.
Arren’de, lat., upplåtelse mot
vederlag av rätt att bruka jord,
fiskevatten, jaktmark osv.; även:
vederlaget för sådan upplåtelse. I svensk
rätt regleras A. av
nyttjanderätts-lagen 14 juni 1907, vilken senare
undergått ändring genom ny
lagstiftning, senast 22 december 1943.
— Arrenda’tor, innehavare av
arrende.
Arrendenämnd, länsorgan till vilket
såväl jordbrukare som arrendatorer
kan vända sig till för att
kostnadsfritt erhålla råd och upplysningar
rörande sociala ärenden.
Arres’t, disciplinstraff i form av
frihetens förlust för viss, kortare tid;
även militärhäkte. A. förekommer
som militär bestraffningsform och
användes i mildare eller mera
skärpt gradering alltifrån A. i
logement eller på eget rum till
straffets avtjänande i mörk cell.
Sistnämnda form förekommer ej
längre i Sverige. — Arreste’ra, anhålla,
taga i fängsligt förvar.
A’rresö, Danmarks största sjö, på
n.ö. Själland, 41 km2.
Arrete’ra, hejda, fasthålla, regla (i
synnerhet om rörliga delar i vågar
och andra fysikaliska instrument).
Arrhenius, Jacob (1642—1725),
professor i historia i Uppsala 1687—
1716. Känd som psalmdiktare, bl. a.
120, 306 och 396 i Svenska
psalmboken.
1. Arrhenius, Svante (1859—1927),
fysiker och kemist, professor i fysik
vid Stockholms Högskola 1895,
föreståndare för Nobelinstitutet 1905.
Uppställde 1887 en teori för den
elektrolytiska dissociationen och
erhöll därför nobelpriset i kemi 1903,
— 816, 1979.
2. Arrhenius, Olof (f. 2/11 1895), son
till Svante A., fil. dr 1920. Har i
stor utsträckning begagnat sig av
kartografiska framställningar av
markens egenskaper. Genom
undersökning av markens fosfathalt har
han lyckats påvisa utbredningen av
och platsen för äldre bebyggelse
(stenåldersboplatser och senare).
Har framförallt ägnat sig åt
undersökningar över markegenskapernas
inflytande på sockerbeta och -rör.
Arria’nos (95—180 e. Kr.), grekisk
filosof och historiker. Lärjunge till
Epiktetos tecknade han dennes liv
och skrev en märklig bok om
Alexander den stores härtåg.
Arrie, församling i Månstorps
kom
mun i s.v. Skåne, Malmöhus län.
349 inv. 1954.
Arriä’rgarde, äldre benämning på
ef-tertrupp, avsedd att genom
fördröjande motstånd mot förföljare
trygga huvudstyrkans marsch.
Arrogans [-gangs], dryghet, övermod;
arrogant [-gangt], oförskämd, dryg.
Arromanches [aromanssj’], liten
hamnstad i dep. Calvados i n.v.
Frankrike. Användes som hamn av de
allierade vid landstigningen 1944.
Arrondera [arån8de’ra], fr., avrunda.
— Arrondissement [arånsdismaI’g’],
krets, förvaltningsområde,
underavdelning av franskt departement och
av staden Paris.
Arrowrockdammen [är’åoråk-], 106 m
hög damm i Snake rivers biflod
Boise, v. Idaho, USA. Magasinet
rymmer 350 milj, m3 vatten, avsett
för konstbevattning.
Arrowrot [är’åo-], brasiliansk
stärkelse från rotknölarna av batat och
maniok, se dessa ord.
Ars, lat., konst. — Ars aman’di,
kärlekskonsten. — Ars poe’tica,
skaldekonsten.
Ars antiqua [-kva], lat., den gamla
konsten, dvs. 1100- och 1200-talens
flerstämmiga musik i Frankrike och
England i motsats till Ars nova, den
nya konsten, geografiskt lokaliserad
till n. Frankrike och Florens vid
1300-talets början.
Arsena’!, tyghus, vapenförråd; även
trofésamling. I överförd mening:
rikt förråd, 1117 B.
Arsenal Football Club, professionell
engelsk fotbollsklubb i London,
stiftad 1896 som Woolwich Arsenal
(nuv. namn från 1914), ansedd som
världens främsta efter 1930;
segrare i engelska ligans division 1 7 ggr
och i cupturneringen 3 ggr.
Arsena’t, salt av arseniksyra.
Arsenik, ett i flera allotropa former
uppträdande grundämne. Kemiskt
tecken As, atomvikt 74,91,
atomnummer 33, täthet 5,7 (grå formen)
och 2,0 (gula formen). Förekommer
i naturen ofta i förening med järn
och svavel. Världens rikaste
A.-förekomst finnes i Sverige vid
Boli-denfältet, där arsesnikmalmen
uppträder tillsammans med kopparmalm
och svavelkis. Metallisk A.
framstäl-les genom upphettning av malmen
med kalk, varvid A. sublimerar och
grå A. erhålles. Den gula formen
er-hålles genom hastig avkylning av
A.-ångor. Användes för
träkonservering, i blyhagel, i
koppartenn-legeringar (spegelmetall), m. m.
samt såsom läkemedel, 207, 449,1387,
3036.
Arsenikförgiftning, förgiftning
framkallad av arsenikpreparat. Viktigaste
symtom: svåra kräkningar, diarré,
magsmärtor, kollaps, kramper och
förlamningar. Leder ganska snabbt
till döden vid doser över 0,1—0,2
gram.
Arseniktrioxid, vit arsenik, vitt
pulver, som användes såsom
läkemedel, råttgift, vid framställning av
schweinfurtergrönt och vissa
glassorter.
Arsiner, föreningar, som kunna
härledas från arsin, arsenikväte, AsHs,
genom att en eller flera
väteatomer blivit utbytta mot
kolväterester. Vissa A. användes i första
världskriget såsom nervretande
stridsgaser.
Ar’sis (grek., höjning), beteckning
för den starka el. betonade delen av
en versfot (i motsats till tesis,
sänkning, den obetonade delen). —
Som musikterm: upptakt.
Arsji’n, ryskt längdmått = 0,71 m.
Ars longa, vila brev’is, lat., »konsten
(är) lång, livet kort», yttrande av
Seneca, i anslutning till ett likartat
grekiskt uttryck hos Hippokrates,
som därmed avsåg läkekonsten.
Artax’ata, huvudstad i forntidens
Ar-menien, nu ruiner n. om Erivan.
Artaxer’xes, fornpersiska kungar. A. II
regerade 405—358 och besegrade vid
Kunaxa sin halvbror Kyros och
hans grekiska hjälptrupper, bland
vilka Xenofon befann sig, 241, 1883.
Arte’da, Peter (1705—1735), zoolog,
samtida med och nära vän till
Linné. A:s verk Fiskarnas
systematik utgavs efter hans död
genom Linnés försorg.
Ar’te et Mar’te, lat., »genom konst
och krig», inskrift på Riddarhuset
i Stockholm.
Arte’l, kooperativ sammanslutning
med gemensamma
produktionsmedel och avkastning efter andel i
arbetet, en gammal institution i
Ryssland som särskilt gynnats av
sovjetregimen.
A’rtemis, i den grekiska myten en
naturgudomlighet, även jaktens och
jägarnas gudinna. — A.
framställes i antikens konst vanligen som
jägarinna, i äldre tid i fotsid,
senare i kortare dräkt, vanligen med
hinden, ett av hennes heliga djur,
vid sin sida. De mest kända
A.-framställningarna äro A. från
Ga-bir och A. från Versailles (båda i
Louvren), 1426.
Artemi’sia, släkte av fam.
korgväxter. Se Malörtsläktet.
Arte’movsk, förr Bachmut, stad i ö.
Ukraina, Sovjetunionen. 55 000 inv.
1939. Salt- och kvicksilvergruvor.
Arteriel’1, lat., tillhörande
pulsådrorna.
Arteriosklero’s [-åsklerå’s], detsamma
som Åderförkalkning, 3822.
Arte’sisk brunn, borrad brunn, ur
vilken vattnet pressas upp av trycket
från högre liggande, underjordiska
vattensamlingar, med vilka det står
i förbindelse, 232.
Ar’tes liberaTes, lat., de fria
konsterna.
Artfjället, fjäll i Tärna kommun vid
norska gränsen, 1 554 m, 3135 K.
Arthro’poda, se Leddjur.
ArtificielT, konstgjord.
Artik’el (lat. artic’ulus, liten led eller
lem). 1. I anatomisk mening: led. —
2. Underavdelning, ofta paragraf, i
ett avtal, en förklaring m. m. — 3.
Avdelning inom en trosbekännelse.
— 4. Kortare uppsats i tidning,
tidskrift, lexikon osv. — 5. Som
han-delsterm: föremål. — 6. I
språkläran: Ett ord eller en ändelse, som
man fogar till ett substantiv för att
ange dess bestämda eller obestämda
betydelse, i svenskan sålunda t. ex.
det lilla huset (fristående bestämd
A.), mannen, kvinnan, huset
(efterföljande bestämd A.), en man, ett
hus (obestämd A.).
Artikulatio’n. 1. Inom sångkonsten
språkljudens utformning, inom
instrumentalmusiken sättet att
ansätta tonerna. Jfr Frasering. — 2.
Led-fogning; uttal. — Artikule’ra,
forma ljud, tydligt uttala.
Artilleri, inom armén det truppslag,
som väsentligen utför sin strid med
kanoner och haubitser; om
fältartilleriregementets indelning se
Division; vid flottan och
kustfästningarna bestyckningen med dylika pjäser
och tillhörande hjälpmedel för
eld-ledning m. m., 157 B.
Artillericentral, den plats i ett
krigsfartyg där skjutelementen för
artilleriet beräknas.
Artillerieldledningsflygplan, flygplan
som observerar nedslagen från eget
fartygs- eller markartilleri och ger
direktiv till det skjutande batteriet
för att reglera nedslagens lägen.
3942
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
