Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A - Astor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ASTOR, JOHN JACOB
ATENA
fotbollsklubb i Birmingham, stiftad
1874, har 6 gånger vunnit såväl
engelska cupen som ligan, därav båda
tävlingarna 1897.
1. Astor, John Jacob (1763—1848),
den amerikanska finanssläktens
stamfader, grundläde rikedomen
och skänkte stora summor till
As-toriabiblioteket i New York.
2. Astor, Nancy Wither (f. 1879),
lady, g. m. viscount Waldorf A.
(f. 1879), har haft stort inflytande
inom politiska och litterära kretsar
i England och blev 1919 den första
kvinnliga ledamoten i underhuset.
Astor, William Waldorf (1848—1919),
naturaliserad engelsman, övertog
tidningen Pall Mall Gazette och The
Observer; hans söner äro engelska
tidningsmagnater.
Asto’ria, hamnstad i Oregon, USA,
vid Columbiaflodens mynning, 12 331
inv. 1950. Några av världens största
laxkonservfabriker.
Astra AB, Apotekarnes Kem.
Fabriker, Södertälje, tillverkar
farmaceu-tiska och kemisk-tekniska artiklar,
läkemedel, förbandsartiklar m. m.
Astraba’d, stad i n. Iran vid foten av
Elbursbergen, 40 000 inv. 1933.
Urgammal handelsort och sunniternas
högborg.
Astracha’n, rysk stad i Volgadeltat 7
mil ovan Kaspiska havet. 254 000
inv. 1939. Betydande handelsstad,
fiske och konservindustri, 1962,
3157 K, 3158.
Astra’galus, örtsläkte av fam.
ärtväxter. A. glycyphylTus, backsöta
eller sötvedel, med parbladiga blad
och gulaktig blomkrona,
förekommer mindre allmänt i lundar och
ängsbackar.
Astraka’n. 1. Mörka lammskinn av en
fårras från s.ö. Ryssland
(Astra-chan). — 2. Plyschvävnad som
imiterar äkta A. — 3. Äpplesort med
löst, sött ofta genomskinligt
fruktkött, odlad i Sverige minst 200 år.
Har tidigare antagits härstamma
från Astrachan. Mognar tidigt.
Såväl röd som vit A. finnes.
AstraTkropp, enligt nyplatonikerna
och nutida teosofer en inom
människokroppen existerande organism,
som tänkes bestå av osynlig, från
stjärnorna utstrålande materia och
vara själens egentliga bärare.
AstraTolja, grundligt renad fotogen.
Astrid (1905—35), dotter till prins
Carl, g. 1926 med Belgiens
dåvarande kronprins Leopold, drottning
av Belgien 1934. Dödad vid en
bilolycka vid Küssnacht i Schweiz
1935. Jfr Leopold.
Astrida, huvudort i
Ruanda-Urundi-territoriet, ö. Belgiska Kongo.
Uppkallad efter drottning Astrid.
Astrofotografi’, utforskning av
stjärnhimlen genom fotografering.
Astrof o tometri’, mätning av
stjärnornas ljusstyrka.
Astrofysi’k, läran om
himlakropparnas fysiska beskaffenhet, 185, 482.
Astrologi’ (grek. aste’r, stjärna, och
log’os, kunskap), den uråldriga
konsten att av himlakropparnas
ställning i ett givet ögonblick
beräkna framtiden. Denna på
alldeles godtyckliga antaganden
grundade »vetenskap» var ända fram
till 1600-talet nära förbunden med
astronomin och befrämjades ivrigt
av ärelystna eller räddhågade
stormän, vilka på det sättet gåvo
värdefulla bidrag till himlavalvets
kartläggande. — Astrolo’g,
stjärnty-dare, 46, 178.
AstrograT, ett astronomiskt teleskop
med anordning för upptagande av
fotografiska bilder av stjärnhimlen.
Astrola’bium, uråldrigt astronomiskt
instrument, på vilket vissa
himla
kroppars lägen på firmamentet i ett
givet ögonblick kunde inställas och
härigenom tiderna för deras
upp-och nedgång bestämmas;
instrumentet var även användbart för
mätning av sol- och stjärnhöjder,
således för navigation.
Astronomi’, vetenskapen om
himlakropparna, deras lägen och rörelser,
fysiska beskaffenhet och
utvecklingshistoria. Omfattar bl. a.
astro-fysik, astrometri, celest mekanik,
kosmogoni, spektralanalys, 180.
Astronomisk tub, detsamma som
Kep-lers kikare, dvs. en kombination
av ett objektiv och ett okular
(bägge konvexa). För astronomisk
fotografering användas dels
refrak-torer baserade på just denna
princip, dels spegelteleskop, där
objektivet är ersatt med en paraboliskt
slipad konkavspegel, 1990.
A-sträng, första strängen på altviolin
och violoncell, andra strängen på
violin, tredje på kontrabas, allt
räknat från den högsta strängen.
Astu’rien, landskap i n.v. Spanien
vid Atlanten, omfattande nuv. prov.
Oviedo (se d. o.), 10 895 km2, 888 149
inv. 1950. Uppfyllt av Kantabriska
bergen har det betydande
bergshantering, 3170, 3175 K, 3176.
Asty’ages, Mediens siste konung, som
550 f. Kr. störtades av
perserkonungen Kyros.
Asuncion [-siå’n], huvudstad i
republiken Paraguay, Sydamerika, vid
den segelbara Paraguayfloden.
205 605 inv. 1950. Stor flodhamn,
export av mate, hudar, trävaror.
Universitet och säte för
romerskkatolsk ärkebiskop, 135 K, 2617 B,
2618.
Asunden eller Åsunden, sjö i s.ö.
Västergötland, 18 km2. Genomflytes
av Ätran.
Asy’1, fridlyst område; tillflyktsort,
fristad; i nyare språkbruk:
vårdanstalt (för sinnessjuka,
alkoholister, barn osv.).
AsyTrätt, politisk flyktings rätt att
vinna fristad inom ett lands
gränser, 1059.
Asymmetri’, frånvaro av symmetri.
Asymme’trisk kolatom, kem., kolatom
i organiska föreningar, som binder
fyra olika atomer eller
atomgrupper. Jfr Isomeri.
Asymptot [-tå’t], en rät linje (eller
kurva) till vilken en given kurva
obegränsat närmar sig. Så har t. ex.
en hyberbel två raka asymptoter.
Asyn’deton, grek., brist på
förbindelse, användes om satser med
utelämnade bindeord, t. ex. »Våren
kommer, fågeln kvittrar, skogen
lövas, solen ler». (Utelämnat och).
Asy’njorna, asarnas kvinnliga
motsvarighet i den nordiska mytologin.
De främsta voro Frigg, Nanna och
Idun, 2506.
Asynkron’motor, detsamma som
in-duktionsmotor, 812.
Asyu’t, Assiut, Siut, huvudstad i
provinsen med samma namn i Egypten
vid Nilen s. om Kairo, 90 000 inv.
1947, mest kopter. Märkliga
klippgravar från fornegyptisk tid. —
As-syutdammen, övre Nilen, 12,5 m
hög, 833 m lång, reglerar
vattentillförseln till Bahr-el-Jusuf.
AT, förkortning för Aftontidningen,
se d. o.
At, kemiskt tecken för astat.
at a. eller ata, förk. för absolut tryck,
räknat i tekniska atmosfärer, dvs.
i kp/cm2.
a. t. a. (på visitkort), förkortning av
att taga avsked. Detsamma som
p. p. c., se d. o.
Atabas’kasjön, se Athabaskasjön, 579.
Ataca’ma, provins i n. Chile,
innefattande den 1 000—4 000 m ö. h.
belägna Atacamaöknen, med rika
fyndigheter av salpeter, borax,
koppar och silver, 79 883 km2, 80 154
inv. 1952, — 135 K, 611, 3386.
Ataca’magraven, djuphavsgrav
utanför n. Chile, 7 635 m.
Atahual’pa (d. 1533), den siste
inkakungen, undanträngde vid sin
faders död 1525 sin äldre broder
Huåscar, men tillfångatogs och
avrättades vid Pizarros inträngande i
Peru, 1723 B.
Atalaia [-aia], stad i staten Alagöas,
n.ö. Brasilien, 76 000 inv. 1940.
Atalan’ta, grekisk sagoprinsessa i
Ka-lydon, som blott kunde vinnas av
den man som besegrade henne i
kapplöpning.
Atalarik (d. 534), östgotisk konung,
Theoderik den stores dotterson och
efterträdare.
AtaTja (d. omkr. 836 f. Kr.),
drottning i Juda, gynnade Baalsdyrkan
och dräptes därför av prästerna. —
Om henne har Racine skrivit sin
ryktbara tragedi Athalie.
Atama’n (av tatariskt ursprung, på
polska het’man), anförare för en
kosackhär.
Atanasia’nska trosbekännelsen, det
tredje av kyrkans s. k. ekumeniska
symbola (dock aldrig antaget i den
ortodoxa kyrkan), av västerländskt,
troligen sydfranskt ursprung (icke
avfattat av Atanasius), tidigast
nämnt 633; formulerar
treenighets-läran och den i Chalkedon 451
fastslagna läran om Kristi bägge
naturer.
Atana’sius (d. 373), biskop av
Alexan-dria, kallad rättrogenhetens fader,
nitisk bekämpare av arianismen,
2595.
Ataraxi’, själsstyrka, sinnesro,
stoi-cismens ideal.
Atatürk, K., se Kemal Atatürk.
Atavis’m (av lat. a’tavus, farfars
farfar), återuppträdande av fysiska
eller psykiska egenskaper från
tidigare utvecklingsstadier (t. ex.
svans hos människan).
Ataxi’, oförmåga att ändamålsenligt
samordna muskelrörelserna,
förekommer vid vissa nervsjukdomar
och är bl. a. ett viktigt symtom vid
hjärnsy filis.
Ätbara. 1. Biflod till Nilen i
Anglo-egyptiska Sudan. — 2. Stad vid
nämnda biflods sammanflöde med
Nilen. 36 100 inv. 1951, — 24 K, 864.
A’te, i den grekiska mytologin namn
på Förblindelsens gudinna, som
förleder människorna till dårskap och
brott.
Atebri’n, ett derivat av akridin.
Användes såsom läkemedel mot
malaria, 105.
Ateis’m, gudsförnekelse. Ateist,
guds-fömekare, 191, 2818, 3022.
Ateljé (fr. skrivsätt: atelier), en
konstnärs, fotografs, modists etc.
arbetsrum.
A tem’po, ital., musikterm, åter i
tempo (efter tidigare särskilt angivna
avvikelser).
Ate’n, Athen, Greklands huvudstad,
på halvön Ättikas s.v. sida, 5 km
från Saroniska viken. 561 250 inv.
1951, med förstäder (inkl,
hamnstaden Pireus) 1 368 142 inv. 1951. Den
moderna storstaden utbreder sig
företrädesvis n. om den gamla
borgklippan Akropolis och nedåt Pireus.
Landets politiska, ekonomiska och
kulturella medelpunkt.
Textilindustri och mattillverkning. Viktig
flygplats. Universitet och berömda
museer. Ett flertal utländska
arkeologiska forskningsinstitut, bl. a.
sedan några år ett svenskt, 29 B,
192, 193 B, 542 B, 1444, 2575, 3413 B.
Ate’na, i den grekiska myten
visdomens och kulturens stridbara
gu
3947
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
