Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - B - Blåsippa ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BLÅSIPPA
BLÖDNING
vanligen i träbiås- och
bleckblås-instrument. Även orgeln kan
räknas till biåsinstrumenten, 2386.
Blåsippa, se Sippsläktet.
Blåsjön, sjö i Frostviken i nordligaste
Jämtland, genomflytes av Faxälven,
41 km.
Biåskatarr, cystit, inflammation i
urinblåsans slemhinna. Kan vara
akut eller kronisk. Kännetecknas av
sveda vid urineringen, täta
urin-trängningar, vanligen grumlig,
illaluktande urin, oftast feber.
Blåskägg, Riddar B. (fr. Barbe-bleue),
huvudpersonen i en bekant
folksaga, bl. a. bearbetad av Perrault.
B. är en borgherre med jättestort
biåsvart skägg, som efter varandra
dödar sex hustrur men själv dräps
av den sjunde och hennes bröder.
Biåslampa, ett upphettningsdon, eldat
med förgasad bensin, sprit eller
fotogen, som före antändningen
blandas med luft; trycket i den
slutna behållaren ger gasen sådan
hastighet, att den genom
ejektor-verkan erhåller rikligt med
primärluft; härigenom kan förbränningen
ske rökfritt. Principen för B. är
f. ö. densamma som för
primusköken.
Blåsljud, susande, pipande eller
väsande ljud, som vid vissa tillfällen
kan höras vid auskultation av
hjärtat. Man skiljer mellan organiska
blåsljud, som förekomma vid
förändringar i hjärtats klaffar
(klaff-fel) och accidentiella eller
funktionella blåsljud, som äro vanliga
under uppväxtåldern och sakna större
betydelse.
Biåsmunnar, Physos’tomi, benfiskar,
karakteriserade av att simbläsan
har öppen utförsgång.
Blåsot, morbus coeruleus, medfödd
hjärtsjukdom beroende på
missbildning i hjärtat. Det mest
markanta i bilden är den kraftiga
blåvioletta färgen av individens hud,
särskilt läpparna. I vissa fall är
sjukdomen tillgänglig för operativ
behandling.
Biåsrör, ett vid den kemiska analysen
använt instrument, med vars hjälp
en smal och het låga kan riktas
mot ett prov som skall upphettas;
även skjutvapen använt av vissa
primitiva folk för utblåsning av
förgiftade pilar vid jakt eller i
krig.
Blåsrörsanalys, en huvudsaki. av
svenska kemister utarbetad metod
att genom en mycket het låga
identifiera kemiska föreningar efter
deras förhållande vid höga
temperaturer, »torra vägen».
Biåssten, stenar i urinblåsan, bildade
genom avlagring av salter, vanligast
kalksalter, framkalla smärtor och
blödningar, avlägsnas genom
stenens krossning inuti blåsan.
Blåssäl, detsamma som klappmyts.
Blå stjärnan, föreningen Svenska blå
stjärnan för vård av djur i krig,
stiftad 1917 under namnet Svenska
röda stjärnan, som 1941 ändrades
till det nuvarande. Medlemsantal
1954 ca 3 000.
Blåstrumpa (eng. blue-stocking),
ironisk benämning på skrivande
damer använd i Sverige sedan mitten
av 1800-talet. Ursprunget omtvistat.
Blåstång, Fu’cus vesiculo’sus, en vid
våra kuster vanlig, helt nedsänkt
havsväxt; tillhör brunalgerna och
har platt, upprepat gaffelgrenig bål.
Den brukar med sin nedre ända
vara fastvuxen vid berg eller vid
en sten men påträffas, i synnerhet
efter storm, fritt kringflytande
eller uppkastad på stränderna. Den
igenkännes lätt på sina parvis
ordnade luftblåsor av en bönas
stor
lek. B. användes som
gödningsämne och förr för framställning av
jod, 43 B.
Blåsugsläktet, A’juga, av familjen
läppblommiga, omfattar tre svenska
arter, varav pyramidsugan, A.
py-ramidaTis, är allmän; den blir 10—
15 cm hög, har pyramidformig växt
och bär blå blomkransar i axlik
ställning med stora stödblad.
Blåsyra, cyanvätesyra, en färglös
lätt-flyktig vätska, som först
upptäcktes av Scheele. En mycket svag
syra, vars salter kallas cyanider. B.
är ett mycket kraftigt, snabbt
verkande gift, som användes för
utrotning av ohyra och skadeinsekter.
Biåsört, UtriculaTia vulga’ris, art av
fam. Lentibularia’ceae; vattenväxt
utan rot, med findelade blad, som
bära blåsor, i vilka små vatten djur
fångas; har gula blommor i klase
på bladlös stjälk, 1768.
Blå tornet. — 1. Det nu rivna
huvudtornet på Köpenhamns gamla slott.
— 2. Strindbergs namn på det
tornprydda huset Drottninggatan 85 i
Stockholm, där han tillbragte sina
sista år.
Blått blod, adligt blod, ett uttryck
som anses härstamma från Spanien
och syfta på, att ådrorna syntes
bättre genom huden på den ljusa
västgotiska adeln än på de
mörkhyade morerna.
Blåval, Balaenop’tera mus’culus,
bardval av familjen f envalar. Längd
26,6 (30) m, jämte grönlandsvalen
det största nu levande djuret.
Liten ryggfena, sittande långt bakåt.
Barder helsvarta. Nordatlanten
(närstående former i andra hav).
Lever av plankton. Har några
gånger strandat vid vår västkust,
716 B, 3634.
Blåvik, församling i Södra Göstrings
kommun i s.v. Östergötlands län,
220 inv. 1954.
Blåvingar, Lycae’na, dagfjärilssläkte,
familjen Lycae’nidae, små, hanar
med blå, honor med bruna vingar.
Puktörneblåvingen eller
argusfjäri-len, L. i’carus, spännvidd 30 mm,
har på vingarnas undersida en
mängd ögonfläckar, bakvingarna
dessutom ett rödgult band. Vanlig
bland gräs.
Blåvingar, beteckning på de yngsta i
flickscoutrörelsen, 2962.
Blåvärme, den temperatur (290—350°)
vid vilken härdat stål färgas blått.
Blåyta, blåved, missfärgning av
barrvirke, orsakad av vissa
mikroskopiska svamparter. Kan vara ytlig
eller genomträngande
(»stockblå-nad»), men innebär alltid en
kvalitetsförlust. Motverkas genom att
virket hålles torrt resp, snabbt
torkas efter uppsägningen.
Bläck, gemensamt namn på olika
färgade skriv-vätskor. Det för
stats-bruk lagstadgade »normalbläcket»
(»urkundbläck») skall vara hållbart
och ge en i vatten och sprit olöslig
skrift, beständig mot ljus och luft
samt raderfast. Det innehåller vanl.
tannin, gallussyra, järnvitriol,
gummi arabicum, blå anilinfärg,
saltsyra (motverkar svart fällning i
bläckhornet), karbolsyra (mot
mögelbildning) .
Bläcka (verb och substantiv),
märkning av träd, som skola fällas,
försiggår vanligen genom avskalning
av en handsbredd av trädets bark
vid brösthöjd. Det avskalade stället
kallas en bläcka.
Bläckfiskar eller huvudfotingar,
Ce-phalo’poda, blötdjur, som förekomma
i varma hav, där de kunna nå
jättestorlek (små arter sparsamt vid
Västkusten). Tiofotingar äro
snabba simmare, åttafotingar tröga
bot
tendjur. Fotterna eller armarna,
som sitta i ring kring munnen, äro
tentakler, försedda med kraftiga
sugskålar. I mantelhålan finnes en
bläcksäck, vars innehåll
mörkfär-gar vattnet, när bläckfisken vill
göra sig osynlig, 422 B, 3025.
Bläckpulver, kalium-väteoxalat,
bläcksalt, användes för att borttaga bläck
-och rostfläckar från tyg. Det måste
efter användandet noga borttvättas.
Bläcksvampar, släktet Copri’nus av
svartskivlingarna, ha svarta sporer.
Den fjälliga bläcksvampen, C.
co-ma’tus, som har vit fjällig,
klocklik hatt och ringförsedd fot, är
vanlig i Sverige och ätlig, innan
sporskivorna mörknat, 3300 B.
Bläcktryck, ett positivt
Ijuskopie-ringsförfarande, där kopian visar
svartvioletta linjer på vit grund.
Blädinge, församling i Vislanda
kommun i s. Småland, Kronobergs län.
810 inv. 1954.
Blädning, skogsavverkning på sådant
sätt, att föryngring av beståndet
sker på naturlig väg genom
självsådd, 3063.
Bländare, fast eller ställbar öppning i
strålvägen genom ett
kameraobjektiv för reglering av ljusmängden.
En kontinuerligt ställbar bländare,
i huvudsak cirkulär, kallas
irisblän-dare. B. användes även vid
röntgenfotografering och röntgenterapi
för avgränsning av det bestrålade
fältets storlek.
Blände, benämning på vissa
sulfidmi-neral.
Blänkare, en från ty. lånad militär
term, avseende en patrull som
sändes ut för att oroa fienden:
numera oftast en tidningsartikel som
går ut på att utforska, aktivera
eller förbereda den allmänna
stämningen i någon fråga.
Blänkfyr, se Blixtfyr.
Bläs, vit, bred rand från pannan ned
mot näsborrarna på hästar och
vissa andra djur.
Bläsand, An’as peneFope, andsläktet,
längd 37 cm, ben mörka, näbb kort,
ljusblå med svart spets, ovan och
sidor vattrade, under vit,
vingtäc-kare vita, vingspegel grön, hos
honan brunsvart. Häckar talrikt i
Norrland, här och där söderut.
Flyttar i stora skaror, 3572.
Bläsbock, Damalis’cus akbifrons,
an-tilop, höjd över 1 m, horn ca 3 dm,
ovan mörkt rödbrun, under vit,
med liten vit bläs i pannan och
större bläs nedåt nosen. Sydafrika.
Bläsgås, An’ser al’bifrons, gåsart,
som häckar i Sibirien och har ett
vitt band över näbbroten. Anträffas
regelbundet i Sverige under
flyttningen.
Bläster, den med mekaniska
hjälpmedel (till skillnad från det naturliga
draget) alstrade luftström, som i
vissa ugnar (t. ex. masugnar) och
eldstäder användes för att
påskynda förbränningen resp, höja
temperaturen. Vid ånglokomotiv
åstadkommes blästerverkan genom att
avloppsångan utledes via en under
skorstenen anordnad ejektor.
Blödande bröd, uppträdande av
blodröda fläckar på bröd, t. ex.
natt-vardsbrödet, betraktades under
äldre tider som ett järtecken.
Fenomenet har visat sig bero på
verksamheten hos järteckenbakterien,
BacilTus prodigio’sus, vilken
alstrar ett blodrött färgämne.
Blödarsjuka, hemofili, en hos vissa
individer (praktiskt taget endast
män) förekommande medfödd,
ärftlig sjukdom, som yttrar sig i att
blodet saknar förmåga att
koagulera, 414, 3856.
Blödning, utträde av blod från ett
4OO6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
