Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - B - Boglösa ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOGLÖSA
BOKENS DAG
att bli Sveriges bundsförvant i
trettioåriga kriget.
Boglösa, församling i Södra Trögds
kommun i s.v. Upplands län. 470
inv. 1954.
BogomiTer, bulgarisk sekt grundad av
prästen Jeremias Bogomil på
900-talet. Bogomilema voro liksom
manikéerna stränga dualister. I
likhet med sina själsfränder
albigen-serna utsattes de för svåra
förföljelser men lyckades äga bestånd
under flera århundraden och ha
betytt mycket genom sina skrifter.
Bogoro’dsk, även kallat Noginsk,
textilindustristad strax ö. om Moskva,
Sovjetunionen, 81000 inv. 1939.
Stor torvtäkt i omgivningarna.
Bogotå, huvudstad i republiken
Colombia, Sydamerika, på en högplatå
(2 600 m ö. h.) vid foten av
Öst-kordiljärerna. Republikens största
stad och kulturcentrum och
ärkebiskopssäte, univ. B. är numera en
viktig lufttrafikknutpunkt med
linjer i anslutning till USA och
Västindien. Grundat av spanjorerna 1538
blev B. huvudstad i Colombia 1819.
643 187 inv. 1951, — 622, 762 K.
Bogskären, tre skär i Östersjön, s. om
Ålands skärgård med en fyr.
Bogspröt, en kraftig, fast anbragt
bom, som skjuter ut från fören på
ett segelfartyg i dettas mittlinje
ovanför backen (finns också
stundom på ång- och motoryachter);
förlänges på större fartyg oftast
med en klyvarbom och stundom
ytterligare med en jagarbom och
utgör tillsammans med dessa fäste för
förstagen, som förifrån stötta
fock-masten och dess stänger.
Bogsta, församling i Tystberga
kommun i s.ö. Södermanlands län. 299
inv. 1954.
Bohem (-hä’m eller -he’m] (fr.
bo-hème, ursprungligen zigenare;
böh-mare), person som för ett fritt och
oregelbundet liv, användes i
synnerhet om konstnärer och artister.
Ordet fick sin nuvarande betydelse
genom Murgers Scènes de la vie
de Bohème (1851, sv. ö.
Vagabond-lif i Paris 1882), vilken ligger till
grund för Puccinis opera med
samma namn.
Bohème, opera av G. Puccini,
uppförd första gången i Turin 1896 och
ännu hörande till den stående
operarepertoaren, 2582.
Boheman, Erik (f. 1895), diplomat,
har varit envoyé i Ankara, Sofia,
Aten, Warszawa och Bukarest. 1938—
44 var B. kabinettssekreterare och
därefter minister i Paris och
ambassadör i London. Sedan 1948 är
han ambassadör i Washington.
Bohemund (d. 1111) av normannisk
börd, furste av Tarent, deltagare i
det första korståget,
korsfararhä-rens bäste fältherre. Intog 1098
An-tiokia och lyckades några år hålla
sig kvar som furste där, begav sig
sedan till Frankrike och samlade en
här till anfall mot det östromerska
riket men besegrades, 2072.
Bohlin, Karl (1860—1939), astronom,
Vetenskapsakademiens astronom och
chef för Stockholms observatorium
1897—1927. Har bl. a. behandlat
problem om planeternas ömsesidiga
störningar. Hans
»gruppstörnings-teori» av 1898 är världsberömd.
Bohlin, Torsten (1889—1950), teolog,
teol. dr i Uppsala 1921, professor
vid Åbo svenska akademi 1925 och
vid Uppsala universitet 1929 i
systematisk teologi. 1934 utnämnd till
biskop i Härnösands stift. Utgivit
studier över Kierkegaard samt
arbeten i etik.
Bohman, Nils (1902—43), författare,
började som studentikos versvirtuos
för att senare låta sin poesi
domineras av moraliska och religiösa
problem.
Boho’l, en av Filippinerna, 3 973 kvm,
ca 400 000 inv.
1. Bohr, Niels (f. 1885), dansk
atomfysiker, professor vid Köpenhamns
universitet sedan 1916. Erhöll för
sina berömda atomteoretiska
arbeten 1922 års nobelpris i fysik. Sin
atomteori av 1913 har B. fördjupat
genom arbetet Atomteori og
Natur-beskrivelse (1929), 206, 1264, 1265 B.
2. Bohr, Harald (f. 1887),bror till Niels
B., dansk matematiker, sedan 1930
professor vid Köpenhamns
universitet. Berömd för sina arbeten om de
Riemannska funktionerna samt de
s. k. nästanperiodiska funktionerna,
vilka ha fått aktualitet genom den
moderna atomfysiken.
Bohumin [bå’homin], ty. Oderberg,
industristad vid Oder i n.
Tjeckoslovakien; järnvägsknutpunkt. 2 600
inv. 1938.
BoTuis. 1. Ursprungligen Ba’gahus,
fästningsruin invid Kungälv, på en
holme i Göta älv. Anlädes 1308 och
under medeltiden ett av Nordens
starkaste fästen. Blev svenskt 1658
och började raseras 1789. Har
konserverats upprepade gånger på
1900-talet, 428. — 2.
Industrisamhälle i Nödinge kommun, Älvsborgs
län, vid Göta älv. Elektrokemisk
industri. 968 inv. 1951, — 424 K.
Bohuslän, landskap i s.v. Sverige, vid
Skagerack och Kattegatt. Landareal
4 450 km2, 158 504 inv. 1954. Tillhör
Göteborgs och Bohus län samt
Göteborgs stift, 424, 425 B.
Bohusläningen, folkpartitidning i
Uddevalla, grundad 1878 av T.
Malmgren. Chefredaktör sedan 1949 är
Björn Malmström (f. 1902).
Bohusläns regemente (117),
infanteriregemente förlagt till Uddevalla,
härstammande från ursprungligen
beridna förband, vilka uppsattes i
Bohuslän efter dess förening med
Sverige år 1658.
Bohus-Posten, högertidning i
Uddevalla 1910—1949.
Boieldieu [boaldjö’], Frangois (1775—
1834), fransk tonsättare, på sin tid
ryktbar för sina över 30 verk inom
opéra-comique. Av hans
operamusik spelas hos oss numera endast
enstaka uvertyrer, t. ex. den till
Kalifen i Bagdad, 1187.
Boileau [boalå’], Nicolas (1636—1711),
fransk satirisk skald och kritiker.
Sin största litteraturhistoriska
betydelse har han som författare till
L’art poétique, där han uppställer
de regler för skaldekonsten, som
sedan strängt tillämpades över
större delen av Europa, 374 B, 1179.
Bois de Boulogne [boadabolånj’], park
i v. Paris med kapplöpningsbanor
(Longchamp).
Bois de Vincennes [boaz da vänesän’],
park i ö. delen av Paris, n. om
Marnes inflöde i Seine.
Boise [båj’se], huvudstad i Idaho,
n.v. USA. 34 393 inv. 1950.
Boito [båi’tå], Arrigo (1842—1918),
italiensk kompositör och dramaturg.
B. skrev texterna till Verdis båda
sista operor Otello och Falstaff
men vann sin egentliga berömmelse
med operan Mefistofeles (1868),
vartill kom den postuma Nero,
båda originella och storslagna verk.
Boj. 1. Som sjöterm: förankrad
flyt-kropp för förtöjning av fartyg.
Även sjömärke av flera typer, t. ex.
klockboj, ljudboj och lysboj. — 2.
Inom textiltekniken: grovt
tvåskaf-tat ylletyg, alltid enfärgat.
Användes till möbeltyg, draperier m. m.
Boja’na, flod på gränsen mellan
Al
banien och Jugoslavien,
Skutari-sjöns avlopp till Adriatiska havet.
Boja’r, ry., krigare; gammal
beteckning för det ryska rikets stormän,
som bildade ett slags riksråd vid
sidan av storfurstarna och
sedermera tsaren. Titeln och värdigheten
avskaffades av Peter den store, 3166.
Boj er [bå’-], en keltisk folkstam, som
från sitt stamland i nuvarande
Böhmen utvandrade till Gallien och
n. Italien under århundradena
närmast f. Kr., 3484.
Bojer, Johan (f. 1872), norsk
författare. Har utgivit en mängd
utmärkta realistiska romaner (Den
store hunger, Den siste viking,
Dy-rendal osv.). Inledde med
Laere-gutt (1942) och Svenn (1946; sv.
övers. Gesäll, 1948), ett stort
upplagt memoarverk, 2535.
Bojesen, Kay (f. 1886), dansk
konsthantverkare. B. har främst blivit
känd för sitt silversmide som
präglas av gedigenhet, enkelhet och
formstränghet. Även hans form- och
materialraffinerade leksaker har
rönt stor uppmärksamhet.
Bojker, rutenskt folk i mellersta
Kar-paterna med en ursprunglig och
tämligen primitiv allmogekultur.
Till stor del ännu analfabeter.
Bojkott betecknar avbrytande av
ekonomiska och sociala
förbindelser med en person, ett land eller
ett företag. B. har fått sitt namn
efter irländska bönders kamp mot
godsförvaltaren C. C. Boycott på
1880-t. B. användes vid
arbetskon-flikter av båda parter och har
varit föremål för lagstiftning i olika
länder, dock ej i Sverige. Se
Blockad.
Bo Jonsson Grip (d. 1386), på sin tid
Sveriges mäktigaste man, erbjöd
Albrekt av Mecklenburg Sveriges
krona, blev 1375 drots och ledande
i rådet, försträckte Albrekt pengar
och förvärvade ett stort antal
slottslän och gods i Sverige och
Finland. Hänsynslös jordköpare,
främjade det tyska inflytandet i
landet. Efter hans död indrogs
hans pantelän till kronan, 428.
Bok. 1. I antiken rulle, fr. omkr.
100-talet e. Kr. volym av
sammanbundna blad med skriven eller tryckt
text, 429. — 2. Enhet för
pappers-räkning, 25 dubbelvikta ark.
Bok, Fa’gus silva’tica, hängeträd av
bokfamiljen, förekommer endast i
Europa. Bokskogen karakteriseras
av de raka trädstammarna med
slät, gråaktig bark, av den starka
skuggan därinne samt av den torra
lövbruna markytan. Skuggan
orsakas av bokens blad, som äro styva
och sitta nästan vågrätt tätt slutna
intill varandra. I Sverige ges ren
bokskog endast i Skåne och
Blekinge. I biandformationer finns
den därjämte utefter västkusten, i
sydvästra Småland och i Blekinge
upp emot Kalmarsund. Jfr
Blodbok, 2230 B.
Bokband, uttryck för bunden bok.
Som skydd för medeltidens
handskrifter användes tunna träskivor
som pärmar, vilka under den äldre
medeltiden började överklädas med
läder som förband frampärmen med
bakpärmen, varigenom ett bokband
i nutida mening uppkom. Alltefter
pärmmaterialet uppdelar man
numera banden i olika grupper ss.
skinnband (helfranska), halva
skinnband (halvfranska), klotband,
halvklotband, kartonnage, pappband
osv.
Bokens dag, sedan 1940 årligen
anordnade utställningar av böcker,
uppläsningar av författare osv. i
8—507033 VIII
4OO9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
