Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - B - Braga ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BRAGA, THEOPHILO
BRANDEL, SVEN
1950, säte för portugisiska kyrkans
primas.
Braga [brag’a], Theophilo (1843—
1924), portugisisk författare och
litteraturhistoriker, Portugals förste
president 1910—11.
Bragan’za, stad i n.ö. hörnet av
Portugal, 6 000 inv. Stamort för det
portugisiska kungahuset Braganza.
Bragan’za, furstehus, som regerade i
Portugal 1640—1853 och i Brasilien
1822—89. I Portugal utslocknade
huset med Maria da Gloria; hennes
ättling i äktenskapet med Ferdinand
av Sachsen-Koburg-Gotha, exkonung
Manuel (1889—1932), avsatt 1910,
tillhörde även furstehuset B.
Bragan’za Bay, den innersta delen av
Van Mijens Bay på Spetsbergen
med den förr svenska Sveagruvan,
3190.
Brage, förening i Finland för svensk
folkdiktning, folkmusik och
folkdans; föreningen har ett
utomordentligt arkiv och utger en folkloristisk
årsbok.
Brage, i nordisk mytologi
skaldekonstens gud, son till Oden; hans maka
är Idun.
Brage Boddason, kallad »den gamle»
(omkr. 800—850), den äldste av de
namngivna norska skalderna.
Bragebägare (isl. bragarfull), skål,
som vid en fornnordisk hövdings
gravöl dracks till hans minne. Vid
bragebägaren avlades ett löfte om
kommande storverk (bragelöftet).
Bragelöfte, se Bragebägare.
Bragg, sir William Henry (1862—1942),
och sonen Lawrence (f. 1890),
engelska fysiker, delade nobelpriset 1915
för sina upptäckter på
röntgenkristallografiens eller
kristallstrukturanalysens område, varigenom bl. a.
röntgenstrålarnas våglängd kunde
bestämmas. L. Bragg blev 1908
professor i experimentalfysik vid
universitet i Cambridge.
Brahe, adlig ätt med anor från
1440-talet, ursprungligen härstammande
från den danska ätten med samma
namn. Utdog 1930 med greve
Magnus B. på Skokloster.
1. Brahe, Joakim (d. 1520),
anhängare av Sturepartiet, g. m. Gustav
Vasas syster Margareta Eriksdotter;
avrättad vid Stockholms blodbad.
2. Brahe, Per d. ä. (1520—90), riksråd
1544, greve 1561 med Visingsborg
som grevskap, deltog i Erik XIV:s
krig, blev 1569 riksdrots och stödde
Johan III mot hertig Karl. Skrev
1677 Oeconomia eller husholdzbook
för ungt adelsfolk (omtryckt 1920)
och en fortsättning på Peder Svarts
krönika om Gustav Vasa.
3. Brahe, Magnus (1564—1633), son
till Per Brahe d. ä., ämbetsman,
ivrig anhängare till Karl IX, riksråd
1602, riksdrots 1611, förste president
i Svea hovrätt 1614. Erhöll
Visings-borgs grevskap.
4. Brahe, Ebba (1596—1674), dotter
till M. B., Gustav II Adolfs
ung-domsälskade. Änkedrottning
Kristina motarbetade detta parti och
förmådde sonen bryta förbindelsen.
1618 g. m. riksmarsken Jakob De la
Gardie, mor till 14 barn, bl. a.
Magnus Gabriel De la Gardie, 696.
5. Brahe, Per d. y. (1602—80), sonson
till Per B. d. ä., statsman, riksråd
1630, generalguvernör i Preussen
1635 och i Finland 1637. Från hans
verksamhet här kvarlever ännu
uttrycket »i grevens tid», dvs. i en
lycklig tid. Grundade nya städer
och gav Åbo ett universitet, vars
förste kansler han blev 1646.
Riksdrots 1641, inträdde 1660 i Karl XI :s
förmyndarregering. Anläde staden
Gränna och inrättade ett gymnasium
på Visingsö.
6. Brahe, Nils (1604—32), bror till
P. B., deltog i Gustav II Adolfs
fälttåg och betraktades av denne som
ett lysande fältherreämne. Stupade
28 år gammal i slaget vid Lützen
i spetsen för den ärorika gula
brigaden.
7. Brahe, Eric (1722—56), militär,
delaktig i Lovisa Ulrikas
revolutionsförsök, dömd till döden och
avrättad, 1200.
8. Brahe, Magnus Fredrik (1756—1826),
son till Eric B., militär, politiker, i
opposition mot Gustav III,
lantmarskalk vid 1800 års riksdag.
Framkallade genom egenmäktigt
förfarande ett våldsamt uppträde, varvid
bl. a. Hans Järta och P. A. Tamm
avsade sig sitt adelskap.
9. Brahe, Magnus (1790—1844), son
till M. F. B„ politiker, Karl XIV
Johans förtrogne, generallöjtnant
1830, riksmarskalk 1834. Ansågs ha
stort inflytande över konungen
(Braheväldet) och vara ledare för
den s. k. kamarillan. Konungens
tolk, lojal, oegennyttig.
Brahe, Tycho (egentligen Tyge; 1546—
1601), dansk astronom, läromästare
till J. Kepler. Ur B:s noggranna
observationer av bl. a. planeten
Mars härledde Kepler sina berömda
lagar. B:s observationsdata äro desto
märkligare som kikaren på hans tid
ännu ej existerade, 178, 482 B.
Brahehus, ruin vid Vättern, n. om
Gränna, på en höjd (89 m över
Vättern); hänförande utsikt. Uppfördes
1647 av Per Brahe d. y., nedbrann
1708.
Brahestad (finska Raahe), finländsk
stad i n. Österbotten, vid Bottniska
viken, s.v. om Uleåborg. 4 535 inv.
1954. Grundades 1649 av Per Brahe
d. y. Trävaruexport, 955 K.
Brahm, Otto (1856—1912), tysk-judisk
teaterledare och litteraturhistoriker.
Pånyttfödde den tyska
teaterkonsten genom att starta Freie Bühne
1889 och där lansera naturalismen
som Antoine gjort i Paris.
BraTima, enligt brahmanismen
världs-själen, det absoluta, den innersta
verkligheten, 526, 1737.
Brahma’n, präst inom brahmanismen,
526.
Brahma’nas, på sanskrit avfattade
prosaavhandlingar om indisk kult, 1739.
Brahmanis’m, urgammal indisk
religion, vars grundläggande tanke är
att frälsningen från tillvarons eviga
kretslopp består i att människan
inser att hennes själ är identisk med
den oändliga världssjälen
(Brah-man). Den människa som inser och
upplever detta ingår i en ny,
förlösande existensform liksom
vattendroppen försvinner i havet, 526.
Brahmapu’tra, asiatisk flod i Tibet och
Främre Indien, genomflyter under
namn av Tsang-po längddalen
mellan Himalaja och Transhimalaja och
genombryter på 2 400 m höjd
Himalaja. Från Dibrugarh i övre Assam
är den segelbar för mindre
ångbåtar (1300 km), ca 3 000 km lång.
Förenar sitt delta med Ganges’ (se
d. o.), 165, 1727 K, 1728.
Brahms [brams], Johannes (1833—97),
tysk tonsättare, en av 1800-talets
mest betydande. B. tog avstånd från
Wagners och Liszts musikideal och
anknöt på ett fullt självständigt
sätt till Schumann, wienklassikerna
och Bach samt till tysk folkvisa.
Han skrev verk på musikens alla
områden utom operans, bl. a. 4
symfonier, 483 B, 2382, 2953, 3565.
Brahui, folkstam i Belutsjistan.
Braid, James (1795—1860), engelsk
läkare och hypnosforskare, särskilt
bekant för sin metod att framkalla
hypnos genom att låta
försöksper
sonen fixera ett glänsande föremål.
Han betraktas som grundläggare av
den vetenskapliga hypnosen (därav
benämningen »braidism»), 1672.
Braila [braj’], rumänsk stad vid
Donau, 15 mil från mynningen. 97 000
inv. 1946. Är den översta stora
Svar-tahavshamnen med ett djup av 6—
13 m, stor export av spannmål, 2887.
Braille [braj], Louis (1809—52), fransk
blindpedagog och själv blind. Har
konstruerat ett numera över hela
världen allmänt använt system för
blindskrift, se d. o., 411.
Braktea’t. 1. Medeltida mynt av tunt
silver- eller guldbleck, präglat så att
bilden framträder upphöjd på ena
sidan och nedsänkt på den andra. —
2. Hängsmycke av guld från
skandinavisk folkvandringstid, 2891.
Brakved, Rham’nus fran’gula, 2—4 m
hög buske med vita blommor och
helbräddade blad. Bark och frukter
användas i medicinen på grund av
sin avförande verkan.
BrakycefaT, antropologisk term, som
populärt kan översättas med
kortskallig. — Motsats: dolikocefal.
Bramante, Donato (omkring 1444—
1514), italiensk arkitekt och
målare, högrenässansens främste
mästare inom byggnadskonsten. Utförde
koret till Santa Maria delle Grazie
(1492—98) i Milano. Med den som
ett antikt tempel utformade
rund-hyggnaden II tempietto (1502) på
klostergården till San Pietro in
Mon-torio i Rom inledde B.
högrenässansen inom arkitekturen. I
Vatikanen utförde B. flera
tillbyggnader, utformade Belvedereträdgården
och lade 1506 grunden till
Peters-kyrkan, som var ämnad att utföras
som en centralkyrka, 552, 1820, 2854,
2868.
Bramsegel, segel som äro fästa vid
bramstången.
Bramsnæs, Viggo (f. 1879), dansk
politiker och ekonomisk expert;
socialdemokrat; mångårig
finansminister i Staunings regering, 1933—49
chef för Nationalbanken.
Bramstorp, Axel Alarik Pehrsson
(1883—1954), j ordbrukare, politiker.
Blev ordf, i bondeförbundet 1934 och
inledde samarbete med
socialdemokraterna. Juni—sept. 1936
statsminister och sept. 1936—juli 1945
jordbruksminister. Led. av A. K. 1918—
21 (som liberal) och 1929—1949
(bondeförb.). Avgick på grund av
sjukdom från ordförandeposten i
bondeförbundet aug. 1948.
Bramstång, den näst översta
mastförlängningen på större råsegelfartyg.
Branchiosa’urus, ett utdött släkte
groddjur omfattande mindre (15—
120 mm) former, på undersidan
beklädda med fjäll, 3602.
Brancusi, Constantin (f. 1876),
rumänsk skulptör, verksam i Paris,
en av föregångarna inom modern
skulptur av abstrakt riktning. B;s
skulpturer äro vanligen utförda av
metall och av utpräglad
strömlinjeform, 377 B.
Brand, lokal vävnadsdöd, populärt
benämnd kallbrand. Den orsakas av
inflammationer eller upphävd
blodtillförsel. Man skiljer mellan torr
brand, mumifikation, och fuktig
brand, gangrän.
Brandbomb, flygbomb med
brandverkan innehållande t. ex. fosfor,
petroleum, termit eller elektron. Ha
sin största verkan mot byggnader
men används även mot t. ex.
fordon och trupp. Speciellt
verksamma äro napalmbomber, innehållande
petroleum som genom tillsats av
vissa ämnen fått geléartad, klibbig
konsistens.
Brandel, Sven (f. 16/8 1898), pianist,
4021
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
