Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - D - Day ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAY, CLARENCE
DECAUVILLEBANA
Day [dei], Clarence (1874—1935),
amerikansk författare, skildrade . sitt
föräldrahem i New York i några
världsbekanta böcker. Efter hans
död har en av dem, Pappa och vi,
dramatiserats och uppförts med
stor framgång i Sverige.
Day [dei], Doris (f. 1924), amerikansk
radio-, revy- och filmstjärna med
sång och dans som specialitet; har
medverkat i bl. a. Jazzflickan (1949),
Tea for Two (1950) och Lullaby of
Broadway (1951).
Dayton [dei’tn]. 1. Stad i staten
Ohio, ö. USA, vid Miami river och
Miamikanalen. Tillverkning av
världsbekanta kassaregister
(National Cash Register Co.) och Wrights
flygindustri. 243 872 inv. 1950. — 2.
Stad i Tennessee, ö. USA, 2 000 inv.
Världsbekant genom den s. k.
ap-processen 1925.
Daytona Beach [deiTåna bi’tj], stad på
ö. kusten av Florida, s.ö. USA.
Badort. 30 187 inv. 1950. Dess
sandstrand är internationellt känd som
kappkörningsbana för automobiler.
DC, förkortning för Douglas Carrier
(Douglas’ transportplan),
beteckning för alla kommersiella flygplan
tillverkade av Douglas Aircraft Co.
Den vanliga siffran efter DC är
typnumret. DC 6 betyder alltså
Douglas’ sjätte typ av
trafikflygplan.
D. C., förkortning för District of
Columbia, dvs. förbundshuvudstaden
Washington med omgivningar, USA.
D. C. 1. Förkortning för direct current,
eng., likström. — 2. Förkortning
för Da capo.
D. D. K. K. H. H., förkortning för
Deras kungliga högheter.
DDL och DNL, förkortning för Det
Danske Luftfartselskab A/S
respektive Det Norske Luftfartselskaps
A/S, de danska och norska
nationella flygbolagen som äro delägare
i den skandinaviska
samarbetsor-ganisationen för trafikflyg,
Scandi-navian Airlines System (SAS).
Efter reorganisationen av SAS 1951
förvandlades båda till ekonomiskt
holdingbolag utan egen
flygverksamhet. Ha vardera 2/7
delägar-skap i SAS.
DDT, en syntetiskt framställd kemisk
förening med insektsdödande
egenskaper. Användes för bekämpande
av skadeinsekter, ohyra, mal m. m.
Namnet utgör en förkortning av det
kemiska namnet
diklordifenyltri-klormetylmetan, 684, 3036.
D-dur, tonart förtecknad med tvä
kors (för f och c). Parallelltonart
är h-moll.
De, bl. a. lat. och fr. [da], av, från,
ur.
Dead weight [ded’ oei’t], eng., död
vikt, om fartygs dräktighet,
förkortning d. w., dw eller d. v.; den
sammanlagda vikten av den last och
det bränsle, som ett fartyg uppbär
då det nedlastats till lastmärket,
dvs. till största tillåtna
djupgående.
Deåk [dä’ak], Ferenc (Frans) (1803—
76), ungersk statsman, kämpade för
Ungerns frihet gentemot Österrike,
liberal, genomdrev 1867 års
förbunds författning, räknas som en
av Ungerns största statsmän.
Deakin [di’kin], Alfred (1856—1919),
australisk statsman,
premiärminister 1903—04, 1905—08 och 1909—10.
Protektionist, försvarsvän.
Deakin [di’kin], Arthur (1890—1955),
engelsk fackföreningsledare,
sekreterare för engelska transport- och
grovarbetareförbundet efter Ernest
Bevin, president i den fackliga
världsfederationen från 1946 till
dess sprängning 1948.
De Amicis [ami’tjis], Edmondo (1846
—1908), italiensk författare. Utgav
resebeskrivningar och
satiriskt-so-ciala skildringar ur samtidslivet.
Dean [di’n], engelsk titel (av lat.
de-ca’nus), kyrklig domprost, prost;
akademisk fakultetsordförande
(de-ka’nus) eller collegeföreståndare;
skolföreståndare vid vissa
förnämare skolor.
De anställdas centralorganisation, se
Daco, 893.
Dearbom [di’abån]. 1. Förstad till
Detroit, s.ö. Michigan, ö. USA. 94 994
inv. 1950. — 2. Fort D., ett av
indianerna förstört fort vid
Chicago-flodens utlopp i Michigansj ön, på
samma plats där staden Chicago
sedan växte upp, 606.
Deat [dea’], Marcel (1894—1946),
fransk politiker. Anslöt sig till
Laval under ockupationen och blev
1944 arbetsminister och
statssekreterare i dennes regering. D. var en
av de ledande samarbetsmännen
och verkade för nazistisk
nyordning, bl. a. som chefredaktör för
1’CEuvre. Flydde efter invasionen
till Tyskland, dömdes till döden in
contumaciam och har ännu ej
uppspårats.
Death Valley [de]> väTi], dödsdalen,
i s.ö. Kalifornien, ökendal känd
som jordens hetaste trakt med en
medeltemperatur för juli av 39° C.
Där uppmättes 10/7 1913 den högsta
hittills kända lufttemperaturen, 56,6°.
Deauville [dåviT], en av Europas
mondänaste badorter i Normandie
vid Kanalen, mitt emot Trouville
vid Touaues utlopp. 5 211 inv. 1954,
— 1147 B.
Deb., förkortning för de’bet och
de’-bitor (se dessa ord).
Débåcle [deba’kl], fr., omstörtning,
sammanbrott, krasch.
Debarke’ra (fr. débarquer), stiga eller
sätta i land från fartyg.
Debarrasse’ra, fr., frigöra, befria.
Debatt, fr., muntlig överläggning. —
Debatte’ra, dryfta. — Debattö’r, en
som deltar i debatt.
Débauche [debåsj’], fr., utsvävning.
Debentures [diben’tjas], eng. (lat.
de-beo, jag är skyldig), engelsk
han-delsterm: skuldförbindelse.
1. De Besche [da bäsj], Gillis (1579
—1648), arkitekt av holländsk börd,
inflyttad till Sverige omkring 1600,
verksam bl. a. vid Nyköpings
slotts-bygge.
2. De Besche. Hubert (1582—1658),
bror till Gillis D. B., arkitekt,
verksam vid Gripsholms och
Stockholms slott, uppförde Tyska
kyrkans sedermera förstörda torn.
3. De Besche. Gerard (1585—1656),
bror till G. D. B. och H. D. B.,
arkitekt, huvudsakligen verksam i
Uppsala vid slottet och domkyrkan,
där han bl. a. utförde de vid
branden 1702 förstörda tornspirorna.
Ledare av Forsmarks bruk.
De’bet (lat., han är skyldig, dvs. att
betala), skuld. Betecknar även
vänster sida i en balansräkning
(tillgångssidan). Motsats: kredit.
De’betsedel, skattsedel.
Debilitet, lat. debiTitas, svaghet. I
psykiatrisk bemärkelse som
beteckning på lättaste graden av
sinnes-slöhet med en intelligenskvot på
ca 50—70. — I pediatrisk
bemärkelse som Debilitas congen’ita,
medfödd, allmän svaghet.
Debite’ra, uppsätta på någons skuld
-konto.
Debitor, lat., den som är skyldig;
låntagaren, gäldenären. Motsats:
kreditor, fordringsägare, borgenär.
De blindas förening, bildad 1889,
hjälper de blinda i olika avseenden,
t. ex. genom arbetshem och
verkstäder samt tillhandahållnade av
arbetsmateriel.
De Bono, Emilio (1866—1944),
italiensk militär, marskalk 1935. Var en
av »quadrumvirerna» vid den
fascistiska »marschen mot Rom» 1922.
Inledde som överbefälhavare
anfallet på Abessinien 1935. Deltog i
Mussolinis störtande 1943 och
avrättades av neofascisterna 1944.
Debo’rah, profetissa i Israel, samlade
Israels stammar till en avgörande
strid mot kananéerna. D:s berömda
segersång återfinns i Domarbokens
5 kap.
Debreczen [däb’rätsän], Ungerns
tredje stad, på slätten omkring 200 km
ö. om Budapest. Viktig
järnvägsknut, handelscentrum för n. delen
av lågslätten kring Theiss (Alföld).
Kulturcentrum med universitet och
högskolor. En minnestavla är
uppsatt på det hus, där Karl XII
övernattade 1714 under ritten från
Turkiet. 119 635 inv. 1949.
Debride’ring, operativt ingrepp
bestående i insnitt i vävnadsdelar,
som utöva tryck eller åtstramning,
t. ex. vidgande av ett sår för att
avlägsna bensplittror, blodig
vidgning av bråckport osv.
Debussy [dabysi’], Claude (1862—
1918), fransk tonsättare med det
största inflytande på den
musikaliska stilen kring sekelskiftet. Han
skapade med sin högst
ursprungliga och harmoniskt omstörtande
tonkonst den musikaliska
impressionismen. Skrev verk för scenen, för
orkester (t. ex. En fauns
eftermiddag) samt en stor mängd sånger och
pianokompositioner, 687, 1187.
Debu’t [deby’], fr., ursprungligen
spelterm, »första kastet mot mål»,
en skådespelares, sångares, talares
första uppträdande inför
offentligheten. Den som gör en D. kallas
debutant.
Debye [debai’], Peter (f. 1884), tysk
fysiker av holländsk börd.
Professor vid tyska, schweiziska och
holländska universitet, sedan 1945
verksam i USA. Publicerade 1912
ett kvantummekaniskt arbete
enligt vilket spec. värmet för en
1-atomig fast kropp vid låga
temperaturer är proportionellt mot
kuben på absoluta temperaturen
(T3-lagen). Tilldelades 1936 års
nobelpris i kemi för sina forskningar
rörande röntgen- och
elektronstråle-interferens i gaser.
Decamerone, novellsamling av
Boc-caccio, 423 B.
Decamps [dakans’J, Alexandre (1803—
60), fransk målare, anslöt sig till
Delacroix’ romantiska måleri.
Efter en resa till Turkiet och Mindre
Asien utförde D. huvudsakligen
orientaliska och exotiska motiv,
samt djurstudier.
De Camps [daka”®’], Louis Marie
(1765—1844), fransk militär, Karl
Johans vän och förtrogne, 1815
generalmajor och förste adjutant hos
kronprinsen.
Decan’dria, tionde klassen i Linnés
sexualsystem, utmärkt av tio
ståndare i blomman.
Decatur [dikei’ta], stad i Illinois, s.v.
om Chicago, mellersta USA, 66 269
inv. 1950, universitet. Industri och
handel.
Decauvillebana [dekåvil’-], en av
ingenjören Paul Décauville 1876
angiven typ av flyttbara rälsbanor
(spårvidd 400—600 mm), avsedd för
korta transporter vid tillfälliga
ar
4096
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
