Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - D - Dinar ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DINAR
DIPLOM
känsligheten. Ordet användes även
i samband med många andra
stan-dardiseringsobjekt, 1125.
Dina’r, gammalt arabiskt guldmynt;
numera ett jugoslaviskt och persiskt
mynt. Ej att förväxla med denar.
Dinariska alperna, bergskedja i
Jugoslavien på gränsen mellan Bosnien
och Dalmatien, 60. — Med
Dina-riderna menas de delar av det
alpina veckbergssystemet som böjts mot
s, t. ex. Atlasbergen, Apenninerna
och vissa delar av Himalaya.
Dina’riska rasen, sydöst- och
mellan-europeisk folkras, högvuxen,
kortskallig med platt bakhuvud, kraftig
böjd näsa, mörk pigmentering, 880.
Dinastegel, dinassten, silikategel, ett
eldfast tegel, framställt av
kvartsrika bergarter.
Mjukningstemperatu-ren för ett gott D. bör överstiga
1 600°. Användes bl. a. för
ugns-infodring.
Diné (fr. diner), middagsmåltid,
särskilt festlig sådan. — Dine’ra, äta
middag.
Dinesen, Isak, pseudonym för
författarinnan Karen Blixen-Finecke, se
d. o.
DIN-format, se Standardformat.
Ding an sich, das Ding an sich, ty.,
»tinget i sig», hos Kant den utanför
vår kunskapsförmåga liggande
egentliga källan till våra kunskaper och
sinnesintryck. Motsatsen är
»fenomenvärlden», dvs. verkligheten
sådan vi uppfatta den.
Dingo, Can’is Dingo, en vild,
australisk hund, numera nästan utrotad,
emedan den gjort stor skada på
fårbeståndet. D. har en långhårig,
ljus-brun päls, uppstående öron och en
yvig svans, 725 B.
DIN-grader, se DIN.
Dingtuna, kommun i s.ö.
Västmanlands län, 2 055 inv. 1954. Bildad
1952 genom sammanslagning av
Dingtuna, Lillhärad och
Västerås-Barkarö.
Dining-car [dai’ning kar], eng.,
restaurangvagn. — Dining-room,
matsal.
DinitroT, ett kemiskt rostskyddsmedel.
Dinka, muhammedanskt negerfolk i
östra Sudan.
Din’kelsbühl, tysk stad i v. Bayern,
n. om Nördlingen. Ca 5 000 inv. Har
vallgravar och ringmur samt
medeltidskaraktären sällsynt väl bevarad.
Var fri riksstad 1351—1802. Årligen
firas här den 18 juli en fest med ett
historiskt skådespel till minne av att
staden 1632 skonades av svenskarna.
Dinner-jacket [din’a djäk’it], eng.,
smoking.
Dinosau’ria, se Skräcködlor.
Dinothe’rium, utdött elefantdjur med
stora nedböjda betar i underkäken.
Dio Cas’sius eller Cassius Dio
Cocce-janus (ca 155—235 e. Kr.), romersk
ämbetsman och historiker,
författare till en betydande romersk
historia, varav blott en tredjedel
bevarats (för tiden 68 f. Kr.—47 e. Kr.).
Diocletianus (245—313), romersk
kejsare från år 284, dalmatier,
centraliserade förvaltningen och
härväsendet, delade makten mellan sig och
en medkejsare Maxianus, befäste
Egyptens gräns och slöt fred med
perserna 297. Han förföljde de
kristna, avsade sig 305 kej sarvärdigheten
och bosatte sig i ett palats i
Spa-lato, 2862.
Diocletianus’ termer, ofantlig, delvis
bevarad antik badanläggning i Rom,
uppförd omkring 305 f. Kr. Stora
hallen ombyggdes av Michelangelo
till kyrkan Santa Maria degli
An-geli. En annan del av termerna
ombyggdes till kartusianerkloster, där
numera Nationalmuseets antika
skulptursamlingar äro inrymda, 2867.
Dio’d, tvåelektrodrör i radiotekniken,
den numera vanligaste typen av
detektor. Dessutom användas D. som
ventilrör i kraftlikriktare.
Diodo’rus Siculus, grekisk populär
historiker från första seklet f. Kr.,
vars delvis bevarade världshistoria
har sitt enda värde i de utdrag av
äldre författare den innehåller.
Dioe’cia (grek, di, två, oikos’, hus),
tjugoandra klassen av Linnés
sexualsystem, innefattande tvåbyggarna.
Diofantos (ca 250—330 e. Kr.),
grekisk matematiker, algebraiker och
talteoretiker. Studerade bl. a.
ekvationssystem, vid vilka antalet
obekanta överstiger antalet ekvationer
(diofantiska ekvationer).
Diogenes (404—323 f. Kr.), grekisk
filosof. D. var anhängare av den
cyniska skolan och efterlevde strängt
dess läror. Det berättas att han
klädde sig i tiggarkläder och bodde
i en tunna. En gång då Alexander
den store besökte honom lovade han
filosofen att uppfylla en av denne
uttalad önskan. D. lär dä ha sagt:
»Då ber jag dig ta ett steg åt sidan,
så att solen får skina på mig.»
Diog’enes LaèrTios, grekisk filosof
från början av tredje seklet e. Kr.,
författare till ett stort verk om
filosofernas liv, värdefullt på grund
av många citat ur nu förlorade
källor.
Dioik [diåik], växt med enkönade
blommor, han- och honblommor på
skilda stånd, tvåbyggare.
Diome’des. 1. Grekisk sagokung,
ägare till fyra eldsprutande hästar som
fodrades med främlingar som
kom-mo till hans land. Herakles fångade
hästarna och utfodrade dem med
D. — 2. En av hjältarna i
Trojanska kriget, konung i Argos.
Dion (d. 353 f. Kr.), svåger och vän
till Dionysios I av Syrakusa,
störtade Dionysios II 356 men mördades
själv av en medhjälpare. D. var en
lärjunge och beundrare till Platon,
vars idéer han sökte genomföra i
Syrakusa.
Dionae’a, se Flugfälla.
Dioni’n, etylmorfinhydroklorid, vitt,
vattenlösligt pulver, användes som
smärtstillande och hostlindrande
medel.
Diony’sios I (omkring 430—367 f. Kr.),
syrakusansk tyrann. Blev
militärdiktator 405 f. Kr., fortsatte det
rådande kriget mot kartagerna men
misslyckades i att fördriva dem från
Sicilien, som delades mellan de två
makterna. D:s expansionspolitik
ledde till att han fick väldet över s.ö.
delen av grekiska Syditalien.
Kulturellt har D:s insats varit synnerligen
stor. Syrakusa utvecklades nu till
den största och starkaste grekiska
staden.
Dionysios II, syrakusansk tyrann, D.
I:s son, efterträdde fadern 367 men
förde en kraftlös politik, störtades
356 av Dion och fördes 345 till
Korint där han skall ha dött i armod.
Diony’sios AreopagiTa, enligt
apostlagärningarna en av Paulus omvänd
atenare. Senare tillskrev man D.
flera teologiska skrifter, präglade av
nyplatonsk mystik, som ha spelat
en stor roll för kristen fromhet. Den
verklige författaren anses ha levat
på 400-talet.
Diony’sios från Halikarnas’sos, grekisk
retor och historieskrivare under
Augustus’ regering, har bl. a.
författat en romersk historia och flera
kritiska betraktelser över äldre
författare.
Diony’sius exig’uus, Dionysius den
lille (d. omkring 540), abbot i Rom.
Upphovsman till den »dionysiska
tideräkningen», dvs. vår egen år-
talsberäkning med år 1 vid Kristi
födelse.
Diony’sos, i den grekiska myten
fruktbarhetens och vinets gud.
Dio-nysoskulten kom från Trakien och
bredde i den historiska tidens
början ut sig i hela Grekland. Riterna
voro blodiga och
extatiskt-orgias-tiska. Anhängarna bestodo mest av
kvinnor som strövade omkring i
bergen med thyrsosstavar och
facklor. Senare dämpades det extatiska
inslaget i Dionysoskulten under
inflytande av Apollonkulten i Delfi,
1429, 1439 B, 3413 B.
Diopter [diåp’-], syftanordning som i
sin enklaste form kan bestå av två
från en platta uppstående spetsar.
En enkel D., som användes för
tagning av bäringar till sjöss, har i
stället för spetsar två ståndare med
vertikal slits.
Dioptri’ [-åp-]. Brytkraften (styrkan)
hos en lins eller sfärisk spegel
ut-tryckes genom det omvända värdet
av brännvidden. 1 dioptri är
styrkan hos en lins, vars brännvidd
är 1 meter; en lins med brännvidden
25 cm har sålunda styrkan 4
diop-trier. För spridningslinser uttryckes
brytkraften genom ett negativt tal.
— Fördelen med D.-begreppet är att
man erhåller styrkan av en
sammansatt lins genom att addera de
enskilda linsernas dioptrital.
Sammanlägges sålunda en konvex lins
om +5 D. med en konkav lins om
— 2 D. får kombinationen en
bryt-kraft av + 3 D.
Diora’ma, sammanställning av
dekorationer och verkliga föremål, som
gör ett naturtroget intryck. D.
användes mycket i biologiska museer.
Diorit, en grupp av djupbergarter,
vars huvudbeståndsdelar utgöras av
natronkalkfältspat och ett eller flera
av mineralen augit, hornblände och
biotit. Strukturen är relativt
små-kornig och färgen grå till svart.
Användes under benämningen »svart
granit» för stenindustriella
ändamål, 1858.
Dioscore’a, se Jams.
Dioskori’des (1 årh. e. Kr.), forntida
botanist, utgav ett stort botaniskt och
farmakologiskt verk, 3793.
Diosku’rerna, i den grekiska myten
tvillingarna Kastor och Polydeukes
(lat. Castor och Pollux), söner till
Zeus och Leda och bröder till
Helena. Dyrkades i sjönöd och andra
faror. Stjärnbilden Tvillingarna (lat.
Gem’ini) är uppkallad efter dem,
1429.
Dipente’n, ett kolväte ingående i
ter-pentinolja. Jfr Terpener.
Diplaku’sis, sjuklig förändring i
hörselsinnet, bestående i att öronen
reagerar med olika hörselintryck.
Diplodocus, fossil jätteödla, av
gruppen Saurop’oda, ordningen
Dino-sau’rea, längd 19 m, beräknad vikt
65 ton, funnen i övre jura, Klippiga
bergen. D. var en växtätare, som
levde i sumptrakter, där den gick
på bottnen och nådde vattenytan
genom att sträcka på halsen.
DiploTd, i ärftlighetsläran beteckning
för dubbelt kromosomantal i en
cellkärna. Motsats: haploid, 3178.
Diplokok’ker, klotformade bakterier,
som ligga två och två tillsammans.
Lunginflammationens bakterie
(pneu-mokokker) och gonorrébakterierna
(gonokokker) äro diplokokker, 260.
Diplom [-å’m], (grek. dipToma,
dubbelvikt skrivelse), i antiken
ämbetsskrivelse; från medeltiden olika slag
av urkunder (kungabrev, köpe- och
lånehandlingar osv.). Numera menas
med D. en skrivelse, genom vilken
en utmärkelse tilldelas. Sålunda gi-
41 I I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
