Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - D - Disful ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DISFUL
DISS1MILAT1ON
sablot». »Distings»-marknaden i
Uppsala torde vara ett minne av dessa
offerfester.
Disful, stad i v. Iran, 50 000 inv. 1933.
S.v. om D. ligga Susas ruiner.
Disgråce [disgra’s], fr., onåd.
Disharmoni’, missljud; även i
överförd betydelse. — Disharmo’nisk,
söndersliten, orolig. — Jfr
Dissonans.
Disjunkti’v [eller dis’-], lat.,
särskiljande, söndrande. — D.
konjunktion, t. ex. antingen—eller, varken
—eller. D. omdöme, t. ex. A är
antingen B eller C.
Disjunkt utbredning, betecknar inom
biologin en arts fördelning på två
eller flera geografiskt skilda
utbredningsområden.
Diskan’t betecknar inom musiken
numera de högre registren inom ett
instruments eller en
instrument-grupps omfång; ofta namn på
sopranstämman. Under tidigare skeden
(medeltiden) var D. namn på den
stämma, som figurerade och spanns
över den egentliga melodin (cantus).
Diskblommor (lat. dis’cus, kastskiva,
fat), se Korgblommiga växter.
Diskbråck, missbildning av broskskiva
mellan kotkropparna, som härvid
tränges ur sitt läge. Kan genom
tryck på nervrötterna framkalla
ischiassymptom. Behandlingen är
dels kirurgisk, dels medicinsk med
vila, kortvågsbehandling och även
röntgen, 2897.
Dis’ko, ö utanför Grönlands v. kust,
8 600 km2, 700 inv. På D:s s. kust
ligger orten Godhavn med en
biologisk station, 2490 K.
Diskofil (av grek, diskos, skiva, och
filos, vän), grammofonvän. —
Diskotek benämnes en av en D.
hop-bragt, större samling
grammofonskivor.
Diskon’t, benämning på de första
affärsbankerna i Sverige, grundade
under senare delen av 1700-talet.
Dessa kreditinstituts reverser
användes tidvis som betalningsmedel.
Se även Diskontkompaniet.
Diskontinue’rlig, avbruten, ryckvis
framskridande.
Diskontkompaniet, ett 1773 bildat
privat bolag för in- och utlåning,
förstatligades 1787 under namnet
Ge-neraldiskontkontoret, som 1800
ingick som en fristående avdelning
(Riksdiskontverket) i Riksbanken
och 1816 helt övertogs av denna
under namnet Bankodiskontverket,
270.
Diskonto [-kån’tå], avräkning, avdrag,
numera vanligen ränta på ett lån,
vilken avdrages vid lånets
beviljande. — Diskontering av växlar
innebär, att en bank av t. ex. en
leverantör köper en fordran, som
först senare (t. ex. efter tre
månader) förfaller till betalning. Banken
betingar sig en viss ersättning
beräknad i procent av belonpet.
Denna procentsats kan varieras
alltefter bankens bedömning av det
ekonomiska läget (bankernas
diskontopolitik). Om bankerna äro i
behov av likvida medel, kunna de
i sin tur rediskontera växeln, dvs.
överlåta den åt Riksbanken. Denna
betingar sig då en motsvarande
ersättning (riksbankens diskonto,
ibland även kallat det officiella
diskontot). Se Diskontopolitik,
Penningpolitik.
Diskontonolitik, ett av de medel som
står till Riksbankens förfogande för
påverkan av räntebildningen i
landet. Riksbankens diskonto anses
traditionellt vara normerande för
kreditinstitutens, främst
affärsbankernas, räntesättning. En förändring
i riksbanksdiskontot (»det officiella
diskontot») brukar sålunda följas
av en motsvarande ändring även av
affärs- och sparbankernas in- och
utlåningsräntor.
Diskordan’s, olikformig överlagring av
jord- och bergarter, förorsakad av
ett avbrott i sedimentationen,
varunder rubbningar eller erosion av
de underliggande lagren ägt rum.
Diskotek, se Diskofil.
Diskredite’ra, väcka misstroende mot,
nedsätta.
Diskrepans’, bristande
överensstämmelse.
Diskre’t, taktfull, grannlaga. —
Diskretion, tystlåtenhet, takt.
Diskrimine’ra, särskilja, utvälja, göra
åtskillnad, i synnerhet ofördelaktig,
ogynnsamt behandla. —
Diskriminering, särskiljande, användes speciellt
om olikheterna vid tilldelning av
medborgerliga rättigheter ur
ras-eller partisynpunkt.
Disksvampar, Discomyce’tes, ordning
av gruppen sporsäcksvampar. Hit
höra bl. a. murklor, 3299.
Diskur’s (lat. discur’rere, springa hit
och dit), samtal. — Diskursiv kallas
en tankeverksamhet, där man går
från led till led. — Motsats: intuitiv.
Diskuskastning, förekommande i
antikens OS med sten- eller
metall-diskusar på 1,2—3,9 kg vikt, sker i
modern idrott från ring med 2 kg
diskus av trä med metallkant
(juniorer 1,5, damer 1,0 kg).
Världsrekordet för män innehar F.
Gor-dien, USA, med 56,97 m, svenskt
rekord R. Nilsson 54,54. Damrekord
N. Dumbadze, Sovjet, 57,04 resp.
B. Lundström-Nyhed 44,38, — 110 B,
1212.
Diskussio’n, meningsutbyte. —
Diskutabel, omtvistlig. — Diskute’ra,
dryfta, överlägga (om).
Diskvalifice’ra, förklara obehörig,
inom idrotten att utesluta någon
från tävling på grund av regelbrott.
— Diskvalifikation, oduglighets-,
obehörighetsförklaring.
Dislokatio’n. förkastningar,
veckning-ar, överskjutningar och liknande
tektoniska rubbningar av jordytan.
Dismal Swamp [dis’mal soå’mpl, nu
till större delen utdikat,
snårskogs-bevuxet sumpområde vid Virginias
och North Carolinas kust, ö. USA.
Ca 1 500 km2.
Disney [dis’ni], Walter (Walt) (f. 5/5
1901), amerikansk filmtecknare och
filmproducent. Började som reklam
-tecknare, producerade första Musse
Pigg-filmen 1928. Filmer: Snövit och
de sju dvärgarna (1938), Fantasia
(1940), Bambi (1942). Askungen
(1950), Alice i underlandet (1951)
och Peter Pan (1953). Under de
senaste åren har D. även producerat
en rad förnämliga djur- och
naturfilmer, bl. a. Den levande öknen
(1954), 886.
Dispara’t, lat., motsatt, olikartad.
Dispaschö’r, av Kungl. Maj :t utsedd
person som förrättar disnasch, dvs.
utreder ersättningsanspråk vid
inträffat haveri å fartyg, 1348.
Dispens [dispans’s], befrielse från
lag-stadgad skyldighet (t. ex. att
avlägga viss examen för att erhålla
viss tjänst). Även benämning på av
Högsta domstolen meddelat
prövningstillstånd att fullfölja talan dit.
Dispensä’r, understöds- eller
upplys-ningsbyrå, som är bihang till
sana-torieväsendet i kamnen mot
tuberkulosen. Omkring 280 D. finnas i
Sverige. En D. skötes av en
D.-läkare och D.-sköterska, 3528.
Dispersio’n (lat. disper’gere, sprida).
— 1. Benämning på ljusets
färgspridning, t. ex. i regnbågen. — 2.
Spridning av kolloida partiklar i en
vätska. — 3. Medelspridningen
om
kring det sannolika värdet då ett
stort antal bestämningar t. ex. av en
mätsträcka föreligga.
Displaced persons [displei’st pa’sans],
eng., tvångsförflyttade, benämning
på dem som av olika orsaker sedan
1939 fördrivits från sina hem. Deras
antal uppgick 1947 till 1,3 miljoner.
Förkortat D. P.
Disponen’t, lat., ledare av ett
industriföretag, en affärsverksamhet.
Dispone’ra (lat. dispo’nere, ordna),
råda, förfoga, planera. —
Dispone’-rad, lat., mottaglig (för sjukdomar),
hågad, upplagd.
Disponibel, medeltidslat., tillgänglig.
— Disponibilite’t, tillgänglighet. Att
vara i D. innebär för en diplomat
eller annan ämbetsman som för
tillfället är fri från tjänst, att han
omedelbart skall finnas att tillgå i
händelse av behov.
Dispositiob, lat. 1. Planläggning av
t. ex. ett litterärt arbete. — 2.
Fallenhet för någonting, mottaglighet
för sjukdomar. — 3. En sångrösts
tillfälliga beskaffenhet. — 4.
Anordning, förfogande.
Dispositionsprofylax’, förebyggande
smittoskydd genom förminskande av
individens mottaglighet för
sjukdomen i fråga, t. ex. genom
vaccinering.
Dispositiva rättsregler kallas sådana
lagbud, vilkas tillämplighet är
beroende av huruvida parterna
avtalat annat eller ej. D. förekomma
i stor utsträckning inom civilrätten
(t. ex. i fråga om köpeavtal) och
processrätten, däremot sällsynt i
straffrätten. Motsats: tvingande eller
absoluta rättsregler.
Disproportiob, lat., felaktig
proportion, missförhållande, olikhet.
Disputatiob, meningsutbyte, från
medeltiden härstammande form för
granskande av en
doktorsavhandling. — Disputabel, tvistig. —
Disputera, hålla en
(doktors)disputa-tion, tvista, 3588.
Disputatioben i Leipzig, en offentlig
diskussion år 1519 mellan Luther och
Eck.
Dispy’t. fr., ordväxling, tvist.
Disraeli [disrei’li], Benjamin D., earl
av Beaconsfield (1804—81), engelsk
statsman av spansk-judisk börd, var
premiärminister 1867 och 1874-—80,
framdrev 1867 års parlamentsreform
och förde en imperialistisk
utrikespolitik, spelade en ledande roll vid
Berlinkongressen 1878, förvärvade
Suezkanalen åt England, ställde
Cypern under engelsk protektorat och
proklamerade Indien som
kejsardöme. Lysande som taktiker och
debattör bar han på ett starkt socialt
patos, som även framträder i hans
romaner (bl. a. Sybil 1845), 712 B.
Diss, tonen d, höjd ett halvt tonsteg.
Dissektiob, lat. sönderskärning, för
anatomiskt studium utförd metodisk
sönderdelning av djur eller
människokropp, med kniv och sax som
huvudsakliga instrument.
Dissen’ters, eng., oliktänkande,
personer ej tillhörande statskyrkan. Jfr
kungl. förordning 31 okt. 1873, om
främmande trosbekännare
(dissen-terlagen), som gav dessa rätt till fri
religionsutövning men avstängde
dem från vissa ämbeten. Jfr
Religionsfrihetslagen.
Dissertation, äldre benämning på
akademisk avhandling.
Dissiden’ter, personer med från
folkets massa avvikande
trosbekännelse, särskilt icke-katoliker i Polen och
Schweiz.
Dissimilatiob, kemiska processer,
varigenom komplicerade organiska
ämnen nedbrytas till enklare
föreningar.
4113
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
