Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - E - Ekman ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EKMAN, GUSTAF ––––––––––––-
1936 ombudsman i
Hyresgästföreningarnas riksförbund.
Ekman, Gustaf (1852—1930),
industrimän i Göteborg, gjorde en
betydande insats inom havsforskningen
genom egna vetenskapliga arbeten
och som donator, fil. hedersdoktor
1907 vid Göteborgs Högskola, 1564.
Ekman, Gösta (f. 3/6 1920), psykolog,
docent i psykologi vid Stockholms
högskola 1947, professor där sedan
1952. E. har främst ägnat sig åt
faktoranalys samt experimentell och
allmän psykologi. Han har bl. a.
utgivit Intelligensmätning (1947),
Re-liabilitet och konstans (s. å.),
Samarbetets psykologi (1951),
Differen-tiell psykologi (1952) och Psykologi
(1953).
1. Ekman, Gösta (1890—1938),
skådespelare och teaterdirektör. E.
började sin teaterbana vid Bodin
-Engdahls operettsällskap, turnerade
i landsorten och spelade på Svenska
teatern 1913—25. Ledde därpå
tillsammans med J. och P. Brunius
Oscarsteatern 1926—30. På 30-talet
nådde hans konstnärsbana sin
kulmen på den av honom ledda
Kon-serthusteatem och Vasateatern i
roller som Hamlet, Per Gynt, Fed ja
och Filip i Kanske en diktare. E.
var en av våra främsta karaktärs
-skådespelare och behärskade
suveränt hela skalan från det högre
dramat till den lättare komedin.
Filmer bl. a. Karl XII (1924), Faust
(i Tyskland 1926), Swedenhielms
(1935), Intermezzo (1936), 2123 B,
2274, 2759, 3420, 3421 B.
2. Ekman, Hasse (f. 10/9 1915), son
till Gösta E., filmregissör och
skådespelare. Hjälpte sin far på
Vasa-teatem, praktiserade som
manusförfattare, regiassistent och
birollsskå-despelare hos SF. Filmregidebut
1940. Filmer bl. a. Med dej i mina
armar (1940), Första divisionen
(1941), Lågor i dunklet (1942),
Ombyte av tåg (1943), Excellensen (1944),
Fram för lilla Märta (1945),
Vandring med månen (1945), Kungliga
patrasket (1945), Banketten (1948),
Flicka och hyacinter (1949), Den
vita katten (1951), Eldfågeln (1953),
1000, 1001 B.
Ekman, Johan August (1845—1913),
teolog, ärkebiskop från 1910. E. var
en av de främsta representanterna
för en frisinnad bibelforskning.
Ekman, Oscar (1812—1907), affärsman,
riksdagsman. Utvecklade Carnegie
& Co, deltog i stiftandet av
Skandinaviska kredit ab m. m. och
donerade stora summor till Göteborgs
högskola, sjukhus samt kyrkliga och
fosterländska ändamål.
Ekman, Robert Wilhelm (1808—73),
finländsk målare. Utförde
folklivsbilder, finska sagomotiv samt
fresker i Abo domkyrka (1850—54).
Genom sin nationella inriktning blev
E. en föregångsman för senare
finländskt måleri, 964.
Ekman, Sven (f. 31/5 1876), zoolog,
universitetslärare, prof, i zoologi i
Uppsala 1927—41, har främst ägnat
sig åt sötvattensfaunan och
skandinavisk djurgeografi. Djurvärldens
utbredningshistoria på
Skandinaviska halvön utkom 1922.
Ekman, Walfrid (f. 3/5 1874),
ocea-nograf, universitetslärare, professor
i mekanisk och matematisk fysik i
Lund sedan 1910, emeritus 1939.
Deltog 1930 i en expedition till
Nordatlantens passadområde för
utforskande av havsströmmarna. E.
fick Vega-medaljen 1938, — 1564.
Eko (grek, echo’, genljud). 1. Ljudets
återkastning mot en bergvägg eller
dylikt. E. kan vanligen uppfattas,
om tidsskillnaden mellan
ursprung
ligt och återkastat ljud är minst
0,1 sekunder, 792. — 2. Echo, ekots
personifikation i grekisk mytologi,
framställd som en bergnymf, vilken
av olycklig kärlek till Narcissos
tynade bort så att endast stämman
återstod, 1429.
Ekokinesi’, benägenhet att efterhärma
kroppsrörelser, vanlig hos idioter
och sinnessjuka. Om det blott är
mimiken som härmas, kallas det
ekomimi.
Ekolali’, benägenhet att rent
automatiskt eftersäga ord som uttalas av
annan person, förekommer hos
idioter och schizofrena i djupt
slöhets-tillstånd.
Ekoln, Mälarens nordligaste fjärd, i
vilken Fyrisån utmynnar.
Ekolodning, bestämmande av
havsdjup genom mätning av den tid, som
åtgår för ett från fartyget utsänt
ultraljud att nå botten, reflekteras
och ånyo uppfångas. Användes vid
såväl sjömätning som navigation.
Jfr Radar, 198, 792, 2450.
Ekologi’ (gr. oikos’, hus), läran om
organismernas förhållande till
omgivningen, 3818.
Ekolsund, slott i s. Uppland, ö. om
Enköping vid Ekolsundsviken av
Mälaren. E. är känt sedan
1300-talets början och har bebotts bl. a.
av Gustav Vasa och Gustav III. Fick
sin nuvarande gestalt under
1700-talet.
Ekonom [-å’m], grek., hushållare,
förvaltare; finansman; person (t. ex.
vetenskapsman), som är sakkunnig
i ekonomiska frågor; sparsam person.
Ekonomexamen, examen vid
handelshögskolorna i Stockholm och
Göteborg, bl. a. avsedd för blivande
affärsmän. Den som avlagt denna
examen kallas civilekonom.
Ekonometri, en riktning inom den
moderna nationalekonomien, vilken
söker fastställa ekonomiska
sammanhang genom ett studium av
statistiska tidsserier, 2433.
Ekonomibyggnad, byggnad, som
fordras för bedrivande av viss näring,
särskilt inom lantbruket (t. ex.
ladugård och stall). Motsats
boningshus, manbyggnad.
Ekonomi’e doktor, akademisk grad
som utdelas av handelshögskolorna
i Stockholm och Göteborg.
Ekonomie licentiatexamen, högre
vetenskaplig examen som kan
avläggas vid handelshögskolorna i
Stockholm och Göteborg.
Ekonomimål, sammanfattande
beteckning för mål rörande allmän
hushållning och ordning.
Ekonomirätt omfattar rättsnormerna
angående den allmänna
hushållningen och de enskilda medborgarnas
näringsverksamhet.
Ekonomise’ra (fr. économiser), leva
sparsamt, hushålla.
Ekonomisk förening, sammanslutning
för att främja medlemmarnas
ekonomiska intressen genom sådan
ekonomisk verksamhet i vilken
medlemmarna deltar som avnämare
eller leverantörer eller med egen
arbetsinsats eller genom
begagnande av föreningens tjänster eller
dylikt. E. blir juridisk person, dvs.
erhåller rättskapacitet, genom att
registreras. För E:s skulder svarar
endast föreningens tillgångar,
inräknat oguldna medlemsinsatser och
avgifter. Regler i lag 1 juni 1951,
som ersatte tidigare lag av 1911.
För E. bildad före 1 januari 1953
gäller i viss mån avvikande regler,
1330, 2057.
Ekonomisk fart, den hastighet varmed
ett fartyg, fordon eller flygplan bör
framdrivas för att den totala
transportkostnaden, inklusive löner och
––––––––––––– EKOXEN
amorteringar, skall ligga vid eller
nära sitt minimum.
Ekonomisk geografi, den del av
geografin, som behandlar frågor
rörande jordens näringsliv.
Ekonomisk historia, den vetenskap
som utforskar den ekonomiska sidan
av samhällsutvecklingen, människans
behovstäckning och den därav
betingade organisationen. Vid
Stockholms högskola och
handelshögskolan i Stockholm finns sedan 1929
Ekonomisk-historiska institutet. —
E. har i Sverige skapats av H.
Forssell och Eli F. Heckscher.
Ekonomisk karta visar ett områdes
fördelning på olika ägoslag,
hemmans- och skiftesgränser,
samfärds-leder etc.
Ekonomisk lagstiftning, den enligt R.
F. § 89 konungen ensam
tillkommande lagstiftningen, numera
vanligen i form av »förordningar» e. dyl.
Gränserna för E. äro svåra att dra.
Negativt begränsas E. av den
konung och riksdag gemensamt
tillkommande lagstiftningen, riksdagens
beskattningsrätt samt »Konungens
administrativa lagstiftning», som
dock ofta inbegripes i E. Området
för E. har växlat, särskilt genom
konungens rätt att söka riksdagens
medverkan när han så finner för
gott. — Konungens E. återfinnes
redan i Skänningestadgan 1285.
Ekonomisk liberalism, den variant av
den liberala idéströmningen, som
hävdar frihetskravet speciellt på det
ekonomiska området i form av fri
konkurrens. Den förste betydande
uttolkaren av E. var Adam Smith.
Läran bidrog till att s. k.
näringsfrihet infördes i flertalet länder,
samt att frihandeln mellan länderna
vann utbredning under 1800-talet.
Den riktning inom E., som strängast
höll fast vid de ursprungliga
principerna. kallas ibland
Manchester-skolan (se d. o.). Av J. St. Mill
omformades E. i social riktning, som
fått namnet socialliberalism, se d. o.
Jfr även Nyliberalism, 1752, 3104.
Ekonomisk tidskrift, av professor D.
Davidsson 1899 grundad
vetenskaplig tidskrift för nationalekonomiska
spörsmål.
Ekonomisk översikt, en av
Kommerskollegium sedan 1921 utgiven
kvar-talspublikation om produktion och
priser i Sverige och utlandet.
Utkommer numera som tabellbilaga
till Kommersiella meddelanden.
Ekonomis’ter, se Fysiokrater.
Ekoradio, äldre benämning på radar.
Ekorrbär, ekorrspiron, Majan’themum
bifol’ium, familjen liljeväxter, 8—
15 cm hög, 2-bladig ört med
långsträckt jordstam och små. vita,
välluktande blommor i allsidig klase
Kalk 4-flikig, ståndare 4. Rött bär.
Allmän i skogar och busksnår
Skåne—Lappland, 2226.
Ekorrdjur, Sciu’ridæ, en familj av
gnagarnas ordning, i Sverige
företrädd av ekorren, se d. o., 795 B.
Ekorre, Sciu’rus vulga’ris, ordningen
gnagare, längd 45 cm. Har yvig
svans och vassa klor. Lever av
nötter, ollon, frön, knoppar, fågelägg
och -ungar (»allätare»). Honan får
2—3 kullar om året med 3—5 ungar
i varje, 795 B.
Ekotyp’, en växt- eller djurtyp, som
är ärftligt anpassad till en viss
miljö. Jfr Ekologi, 3818.
Ekoxen, Luca’nus cer’vus (lat. cervus,
hjort), vår största skalbagge, upp
till 75 mm lång. Förekommer
sparsamt från Skåne till Uppland. Lever
i ekar av utsipprad saft och trädets
gröna delar. Larvutvecklingen tar
4—5 år och sker i murkna stubbar
4144
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
